INNEHÅLL
Annas kammare
Arbetsrummet
Biblioteket
Förrådet
Köket
Scrapverksta´nVäxthuset

 


PÅ SÄNGBORDET

"Tjänarinnans berättelse"
av Margaret Atwood



LÄST 2017
36 böcker

LÄST 2018
1 bok



 


FREDAG, 01 JUNI 2018

Hur gick det här till?
Hur kunde juni och sommaren plötsligt vara här?

Idag hurrar vi för svärfar Ingvar som fyller 85 år.
Han har hunnit med mycket i livet i sina roller som son, bror, make, pappa, svärfar, farfar, morfar och nyligen gammelfarfar.
En envis, ärlig och trofast man som i sitt yrkesliv skaffade sig expertiskunskaper och som alltid gjort allt med stor noggrannhet oavsett om det handlat om att stöpa ljus eller bygga något stort.
Grattis Ingvar - vi ses imorgon.


(Bilden är tagen för tio år sedan när Ingvar firade 75 år)

LÖRDAG, 13 JANUARI, 2018

R som i revy.
Ikväll har vi besökt den lokala nyårsrevyn som bjöd på ett varierat innehåll med mycket musik, dans och glitter. Numrena var kanske lite ojämna med några riktiga toppar men även några bottennapp, medan det övriga höll sig däremellan. Däremot visade den fantastiska ensemblen av amatörer upp en mycket professionell sida vad det gäller dans och musik.
Jag är lika imponerad varje år över deras engagemang för att roa oss Katrineholmare.

FREDAG, 12 JANUARI, 2018

A som i Actic.
I början av veckan skrev käre maken och jag in oss på Actic efter att ha varit Friskis & Svettis trogna under fem år. Fördelen med F&S är att de ligger centralt och det är lätt att uträtta ärenden på sta´n i samband med att man har tränat medan nackdelen är att variationen av pass och tillfällen till träning har minskat. Fördelen med Actic är att jag inte behöver passa några tider samt att jag får fri tillgång till badhuset.
Passade även på att utnyttja mitt friskvårdsbidrag från arbetsgivaren så priset blev helt klart överkomligt.
Nu tutar och kör vi!

TORSDAG 11 JANUARI, 2018

Efter drygt 30 år tillsammans och med relativt stor vana vid att maken sover borta i tjänsten i samband med möten och konferenser blir jag alltid lika glad när han kommer hem - som nu efter fyra dagars konferens.
Välkommen hem käre make, jag har saknat dig.

ONSDAG, 10 JANUARI, 2018

Eldvittnet är en bok skriven av en författarduo under pseudonymen Lars Kepler. Det är deras tredje bok med huvudpersonen Joona Linna och jag har nu läst dem alla.
Handlingen är denna gång förlagd till ett hem för unga kvinnor med självskadebeteende där två mord begås.
En av berättelsens centralgestalter är den femtonåriga Vicky som i sin frånvaro efterlyses för morden. När bilen hon kapat hittas kraschad och övergiven förutsätts hon vara död. Men Joona Linna är av en annan uppfattning.
I den här boken levererar Lars Kepler mycket spänning...och mycket blod.

Från bokens baksida:
Flora Hansen kallar sig spiritistiskt medium och har i många år försörjt sig på att låtsas att hon kan tala med de döda. En kväll i augusti läser hon på löpsedlarna om ett fruktansvärt mord som skett på en sluten anstalt för unga kvinnor med destruktivt beteende. Flora Hansen bestämmer sig för att ringa polisen och hävda att hon har kommit i kontakt med den dödas ande. Den tekniska undersökningen pekar entydigt på att mördaren är en av de intagna, en snäll och tystlåten flicka som rymde från anstalten samma natt som mordet skedde. När Joona Linna börjar undersöka hennes förflutna visar det sig att hon inte alltid varit så snäll. Joona har redan stannat längre på denna brottsplats än vad någon annan kommissarie skulle göra. Ändå är han inte färdig, han tänker att han måste se ytterligare någonting för att bli utsläppt från detta fruktansvärda rum, han måste hitta en detalj som kan leda vidare, som kan föra tråden som en nål. Varje svar tycks bara leda till nya gåtor, och det som nyss var enkelt är plötsligt labyrintiskt. Men trots att utredningen hamnar i en återvändsgränd ignorerar polisen Flora Hansens telefonsamtal. Först begär hon pengar för upplysningar, men sedan ber hon dem att lyssna, allt mer desperat.



TISDAG, 09 JANUARI, 2018

T som i tulpaner.
Från och med nu och många veckor framöver har vi alltid en bukett tulpaner på köksbordet.
Tulpansäsongen skvallrar om att våren och ljuset är i antågande och det finns inget jag längtar efter så mycket just nu som ljuset.
Veckans bukett är tvåfärgad och stolt.

MÅNDAG, 08 JANUARI, 2018
Åh vad jag gillar dessa svart-vita filmer från 1930- och 1940-talet.
Visserligen är handlingen banal och förutsägbar, replikerna torra och fyllda av moral men milda tid vilka fantastiska tidsdokument de är, fyllda med historia från en tid som för länge sedan var. Just idag ser jag på Tänk om jag gifter mig med prästen från 1941, en film jag sett minst en gång tidigare.
Huvudpersonen är folkskollärarinna och har efter sin utbildning en studieskuld på 6 000:-Omräknat i dagens penningvärde var det en ansenlig summa pengar vilket får mig att känna tacksamhet för att min lärarutbildning jämförelsevis blev hyggligt "billig"

SÖNDAG, 07 JANUARI, 2018

Vi går mot ljusare tider.
Solen stannar uppe lite längre och när den väl sänker sig ner gör den det med värdighet.
Så här härligt färgtade den himlen idag när den sjönk ner bakom trädtopparna.
Jag har blivit helt fixerad vid solens upp- och nedgång och läser tabellerna och jämför skillnaderna från den ena veckan till den andra.

LÖRDAG, 06 JANUARI, 2017

Idag åkte allt julpynt ner i lådorna igen för att sedan förvisas upp på vinden.
Många saker har hängt med sedan vår första jul tillsammans 1987 och annat tillkom till denna jul. En favorit som vi köpte dyrt till julen 1987 är den tysktillverkade lilla speldosan i trä som snurrar runt med en ett litet stall med Jesusbarnet, Josef, Maria och de tre vise männen till tonerna av Stilla natt. Sönerna var mycket oroade av den som små även om "se men inte röra" gäller. I år var det barnbarnet som storögt tittade på speldosans snurrande.
Jag har slagit in den så väl och hoppas att den ska få vara med många, många jular.
Julbelysning och granar (javisst har vi två granar - en på övervåningen och en i "finrummet") sparar vi på i en vecka till men då åker även de väck tillsammans med röda gardiner.

FREDAG, 05 JANUARI, 2018

Saturnus tecken av Ulrika Kärnborg var en julklappsbok 2016 till käre maken men han kom sig aldrig för att läsa den eller så var det kanske så att han faktiskt började läsa men inte slutförde läsandet. Istället hamnade boken i mina händer för en tid sedan.
Den här boken kretsar kring Axel Oxenstierna som var kung Gustav II Adolfs närmaste man och utspelar sig från 1632 och fram genom 1600_talet tills kungen dör. Förutom Oxenstierna krestsar historien runt Gustav Adolf och den blivande drottningen Maria Eleonora (som sedermera blir mor till drottning Kristina).
Visst är det en historisk roman men Kärnborg ger stort utrymme för romantik och kanske lite väl mycket erotik för att det ska kännas intressant i sammanhanget.
Språket flyter bra och historien har ett jämt tempo men det blir ändå ingen större läsupplevelse för mig.

Från bokens baksida:
Stormaktstiden: en tid av erövring och expansion, en nymornad nationalstat som går in i krig på utmattande krig. Rövade rikedomar och överflöd för hovet, en svältande befolkning i ett land med medeltida drag, där oknytt och troll fortfarande befolkar skogarna.
Mitt i detta står kanslern Axel Oxenstierna. Han är en slug man: en karriärist, krigsivrare och maktspelare. Samtidigt märkligt modern. Vem var han egentligen, adelsmannen som överlevde Linköpings blodbad 1600, som förlorade flera barn i sjukdomar, som arbetade, arbetade, arbetade?

TORSDAG, 04 JANUARI, 2018

K som i kalkon.
Idag ska det bli kalkonmiddag hemma hos oss.

Söner, svärdöttrar och ett litet barnbarn väntas till kvällen men förberedelserna börjar redan vid lunchtid...eller egentligen började de för ett par dagar sedan när jag febrilt letade efter receptet.
Det är definitivt inte första gången vi tillreder en kalkon och det är heller inte första gången vi letar och letar för att hitta receptet vi använde förra gången.
I år blir det ett nytt recept igen och det blir säkert lika bra - det viktigaste är ju ändå gräddsåsen...

ONSDAG, 03 JANUARI, 2018

För en tid sedan läste jag Carin Gerhardsens bok Tjockare än vatten, vilken är den sjunde boken i Hammarbyserien. Jag sa redan efter att ha läst hennes andra bok i serien att det fick räcka med Gerhardsen nu men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig...
Faktum är att Gerhardsens böcker har blivit bättre vilket måste tolkas som att författarinnan ständigt utvecklas.
När jag säger att Gerhardsen har utvecklats syftar jag mest på att hennes karaktärer har blivit mer levandeoch hennes erfarenhet som författare märks även dramaturgiskt.
Just den här berättelsen utgår från en tragedi trettio år tidigare. Denna händelse får sitt efterspel i nutid och jag kan tycka att Gerhardsen har gjort en lite töntig deckarhistoria där döda katter som återfinns här och där ska vara ledtrådar som så småningom nystar upp gåtan

Från bokens baksida:
Hon lämnade dörren på glänt och steg - fortfarande med en obestämd känsla av obehag och en påtaglig känsla av övergivenhet - över kanten och satte fötterna i det varma vattnet. Hon satte sig på huk, grep tag om kanterna och gled sedan försiktigt ner i badkaret för att låta huden vänja sig vid den höga temperaturen. Drog ett djupt andetag och slöt ögonen en stund medan smärtan vek undan.
När hon slog upp dem igen var det för att det klickade i låset.
Mellan henne och den stängda dörren stod plötsligt en äldre version av henne själv. Den svartklädda kvinnan med det långa grå håret tog ett steg i hennes riktning. Nu började tankarna klarna.
Hon skulle dö.
Ingen i kriminalkommissarie Conny Sjöbergs team har en aning om vad som väntar dem. Petra Westman njuter av islossning på fler än ett plan och ser en ny vår i annalkande. Jamal Hamad ligger i sjuksängen och hoppas och tror att mardrömmen äntligen är över. Det är den inte - den har knappt hunnit börja. Och några mördade katter är bara början på en spiral av oförutsedda händelser med ond bråd död som minsta gemensamma nämnare. Blod. Och vatten.

TISDAG, 02 JANUARI, 2018

Idag har vi besökt mina svärföräldrar i Skara och med på resan var äldste sonen och hans flickvän. Skara bjöd på solsken och svärföräldrarna på en mycket god lunch.
Efter att ha ätit gott och sedan druckit kaffe föreslog sonen att vi skulle ta en promenad och vi hamnade i domkyrkan.
Längst fram vid altaret fanns en alldeles underbar installation av Josef, Maria, Jesusbarnet och den lilla åsnan.
Skara domkyrka är en katedral i centrum av Skara med många andra historiska byggnader från medeltiden runt omkring sig. En domkyrka är speciell för att den är biskopens och stiftets "hemkyrka". Ordet ”Dom-” kommer av latinska ”domus”, som betyder just hem eller hus. Biskopen i Skara heter Åke Bonnier.

MÅNDAG, 01 JANUARI, 2018

Ett nytt år men nya möjligheter, nya bekantskaper, nya erfarenheter och förmodligen även nya motgångar, besvikelser och sorger för det är ju så livet är.
Ingenting kan tas för givet och livet är inte alltid enkelt.
Personligen tycker jag att 2017 var ett riktigt skitår som innehöll såväl sjukdomar, utsatthet, oro, död och sorg.
MEN...året bjöd även på något underbart och fantastiskt som slår allt annat; vårt första barnbarn föddes och ett nytt kapitel i livet började skrivas.
Ett kapitel som handlar om att bli farföräldrar och den villkorslösa kärlek man känner för detta lilla underverk - en gåva från livet, skapad av kärlek.
2018 kommer bli ett bättre år...2018 kommer bli ett bra år, kanske till och med ett riktigt bra år.

SÖNDAG, 19 NOVEMBER, 2017

P som i Paddington.
Idag har vi varit på bio med brorsonen A. Det var en födelsedagspresent till honom och han hade valt att se Paddington 2 med oss.
Först blev det ett stopp vid ICA Maxi så A fick köpa en påse godis och läsk. Käre maken skulle bestämt ha FOX-kola med sig in i mörkret för det är tydligen ett obligatoriskt bio-godis. Sedan satt han och prasslade i sin påse i salongen så jag blev alldeles nervös på honom. Personligen tycker jag nog att den första filmen om Paddington var lite bättre. Historien är bra med en väl fungerande dramaturgi och allt är lika hjärtknipande gulligt som förra gången men ändå blir det inte riktigt lika bra som förra gången.
A tyckte dock att del 2 var bäst och det är huvudsaken.

LÖRDAG, 18 NOVEMBER, 2017

B som i biskvi.
Min svärfar är verkligen fantastisk på att baka chokladbiskvier vilket han gör till varje jul. Personligen har jag lite svårt att äta en hel biskvi eftersom det är en väldigt söt liten godbit. I många år har jag tänkt ge mig på att baka egna men inte kommit mig för.
I dag blev det dock av
Jag gjorde en minivariant med en fyllning smaksatt med apelsinlikör. Nu hoppas jag att svärdottern som är svag för Romerska bågar ska uppskatta den lilla godbiten.
I och med detta har jag nu dragit igång årets julbak.



FREDAG, 17 NOVEMBER, 2017

L som i linschips.
Ikväll har vi varit på "after work-dricka" hos Ingela och Peter. Där bjöds det på diverse snacks och bland annat på linschips från Estrella.
Jag smakade innan jag visste att chipsen var gjorda av linser och hade aldrig kunnat gissa mig till det.
Chipsen, som är vågformade, har mycket smak och innehåller 40% mindre fett än vanliga chips. Är kolhydratinnehållet mer intressant än fettinnehållet blir det inte så mycket att jubla över eftersom de då är likvärdiga med vanliga potatischips.
Men oj, så goda de var!

TORSDAG, 16 NOVEMBER, 2017

Ibland får man en bok i sin hand som man verkligen ångrar att man gav sig i kast med...
Politiska thrillers är verkligen inte min cup of tea och är de sedan så här smått röriga som denna tappar jag fort intresset. Boken som är skriven av Magnus Alkarp heter Vredens dag
Alkarp försöker här att problematisera Sveriges idealiserade självbild som en självständig och neutral stat. Men vilket ansvar hade egentligen Sverige under andra världskriget och vilket ansvar tog landet då och tiden därefter?
Man kan läsa boken som en politisk thriller och då ha lite överseende med att den inte är ett litterärt mästerverk eller så läser man den för att man har ett brinnande historieintresse.
Trots mitt brinnande intresse för historia fångar inte det här mig.

Från bokens baksida:
Den 7 augusti 1973 blir den svenska medborgaren Simon Krezensky kidnappad på öppen gata i Stockholm. Samma dag hittas tre personer mördade, alla med kopplingar till andra världskriget.
Trots upprepade varningar från utländska polis- och underrättelsetjänst reagerar de svenska myndigheterna först när de förstår att landet hotas av en omfattande terroraktion. Den västtyska kriminalkommissarien Tove Hasson, som först av alla anat faran, beger sig till Sverige. Med sina kunskaper blir Hasson ovärderlig för polisgruppen som fått i uppdrag att oskadliggöra terroristerna och avsluta gisslandramat. Men deras arbete måste ske i tysthet då myten om det neutrala Sveriges agerande under kriget står på spel, och i förlängningen landets trovärdighet.
Jakten på förövarna blir en mardrömslik kamp mot klockan. När motiven börjar klarna, träder en betydligt mäktigare och farligare fiende fram ut skuggan.

ONSDAG, 15 NOVEMBER, 2017

Å som i återbesök.
Redan klockan 08:00 skulle jag vara på återbesök hos min ögonläkare på Mälarsjukhuset. Det var rejält nervöst när kompressen för ögat togs bort - skulle allt vara som tänkt?
Ja, det gick bra den här gången också och läkaren var nöjd.
Nu väntar vi en tid innan renoveringen av höger öga kör igång.
Det man gör i mitt öga är att man går in genom ögonvitan med två instrument.
Dessa instrument kan nästan liknas vid schweiziska arméknivar så till vida att de har en många användningsområden. Väl inne i glaskroppen kan läkaren klippa i näthinnan, ge laserbehandling, mixtra med en pincett och dammsuga upp blod.
Glaskroppen är normalt fylld med vätska och i mitt fall även med blod från brustna kärl i näthinnan. När all behandling är gjord och ögat tömt på vätska och blod kan det fyllas med antingen, silikonolja, gas eller luft - och jag fick denna gången luft.
När instrumenten dras ut ur ögat kan man blöda i ögonvitans kärl vilket jag gjorde i stor omfattning igår. Av den anledning las även några stygn på fyra olika ställen.
Nu arbetar min kropp med att fylla glaskroppen med ny vätska och i takt med det pyser luften ur.



För övrigt kan jag nämna att kallelsen till läkare för att få svar på biopsin lyste även idag med sin frånvaro...

TISDAG, 14 NOVEMBER, 2017

Ö som i ögonoperation.
I juni opererade jag mitt vänstra öga. Man gick in med två instrument och tömde ögat på dess innehåll, inklusive allt blod som gjorde mig temporärt blind. Sedan fylldes ögat upp med gas och efter fem veckor var allt toppenbra. Men så började det av någon anledning blöda igen i ögat alldeles i början av hösten. Det beslutades om en omoperation och den har skett idag. Jag är vaken under hela operationen som idag tog lite drygt en timme jämfört med den i juni som tog två timmar. Min uppgift under operationen är att ligga alldeles stilla och inte flacka med blicken. Jag ska inte ljuga och påstå att det är helt smärtfritt men näst intill. Det som gör ont är när man kör in bedövningssprutorna, därnäst gör det förbenat ont i bakhuvudet av att ligga still så länge.
Jag skulle vilja påstå att operationen snarare är obehaglig än smärtsam, för det känns lite suspekt att de kan föra in en pyttesax i ögat för att klippa i näthinnan.
Hemgång direkt efter ingreppet och sedan tillbaka imorgon bitti för "efterkontroll".
Positivt är att de denna gången fyllde ögat med luft istället för med gas - då tar det bara två veckor tills jag kan se på ögat igen.

MÅNDAG, 13 NOVEMBER, 2017

R som i Rituals.
Det är tur att mina svärdöttrar ser till att hålla mig uppdaterad på vad som är trendigt för annars hade jag väl helt missat det här med dofter och hudvård från Rituals.
Jag fick en presentförpackning på mors-dag i våras och blev förtjust i såväl doften som de hudvårdande egenskaperna. Sedan må det så vara att jag aldrig släpper DeCleors och Sensais produkter.
Nytillskottet på min "Ritualshylla" i badrummet är två dofter från The Oriental Essence Collection. Den ena doften heter Victoire d`Ambre och har en balanserad doft av Amber, den är varm och myskbaserad. Den andra doften heter Oasis De Fleurs och har toner av mandarin och magnolia. Den känns fräsch och lätt flyktig. Min favorit är nog den med toner av mysk.

SÖNDAG, 12 NOVEMBER, 2017

F som i Fars dag.
Våra söner hade aldrig kunnat få en bättre far än den de har - han är verkligen bäst!
Han älskar dem villkorslöst och han finns alltid där när de vill och behöver.
Han har ställt upp för idrottsföreningen när killarna var små och spelade fotboll, han har skjutsat till hockeyträningar och matcher, följt med på cuper, skidresor och skolresor.
Han har övningskört med dem, lärt dem hålla ordning på viktiga papper och alltid betala sina räkningar i tid. Han har åkt på fotbollsresor med dem till Madrid, London, Liverpool och Manchester...samt hängt med på pubrundor till sent in på nätterna.
Han har lärt dem byta däck på bilen, räkna på räntor och amorteringar vid husköp och mycket, mycket mer.
Han har gjort detta för att han älskar dem villkorslöst.
Han har aldrig begärt något tillbaka, aldrig ställt villkor men alltid varit noga med att säga:
Så länge ni gör ert bästa är jag nöjd.
Världens bästa pappa!


(...och ja, bilden är inte nytagen, den har två år på nacken. Gustav, som numera är
nybliven pappa har sedan länge låtit sina lockar falla för saxen)