INNEHÅLL
 
Annas kammare
Arbetsrummet
Biblioteket
Förrådet
Köket
Scrapverksta´n
Växthuset

 


PÅ SÄNGBORDET

"Älskade terrorist - 16 år med militanta islamister"
av Anna Sundberg



LÄST 2017
26 böcker



 


TORSDAG, 16 NOVEMBER, 2017

Ibland får man en bok i sin hand som man verkligen ångrar att man gav sig i kast med...
Politiska thrillers är verkligen inte min cup of tea och är de sedan så här smått röriga som denna tappar jag fort intresset. Boken som är skriven av Magnus Alkarp heter Vredens dag
Alkarp försöker här att problematisera Sveriges idealiserade självbild som en självständig och neutral stat. Men vilket ansvar hade egentligen Sverige under andra världskriget och vilket ansvar tog landet då och tiden därefter?
Man kan läsa boken som en politisk thriller och då ha lite överseende med att den inte är ett litterärt mästerverk eller så läser man den för att man har ett brinnande historieintresse.
Trots mitt brinnande intresse för historia fångar inte det här mig.

Från bokens baksida:
Den 7 augusti 1973 blir den svenska medborgaren Simon Krezensky kidnappad på öppen gata i Stockholm. Samma dag hittas tre personer mördade, alla med kopplingar till andra världskriget.
Trots upprepade varningar från utländska polis- och underrättelsetjänst reagerar de svenska myndigheterna först när de förstår att landet hotas av en omfattande terroraktion. Den västtyska kriminalkommissarien Tove Hasson, som först av alla anat faran, beger sig till Sverige. Med sina kunskaper blir Hasson ovärderlig för polisgruppen som fått i uppdrag att oskadliggöra terroristerna och avsluta gisslandramat. Men deras arbete måste ske i tysthet då myten om det neutrala Sveriges agerande under kriget står på spel, och i förlängningen landets trovärdighet.
Jakten på förövarna blir en mardrömslik kamp mot klockan. När motiven börjar klarna, träder en betydligt mäktigare och farligare fiende fram ut skuggan.

 

ONSDAG, 15 NOVEMBER, 2017

Å som i återbesök.
Redan klockan 08:00 skulle jag vara på återbesök hos min ögonläkare på Mälarsjukhuset. Det var rejält nervöst när kompressen för ögat togs bort - skulle allt vara som tänkt?
Ja, det gick bra den här gången också och läkaren var nöjd.
Nu väntar vi en tid innan renoveringen av höger öga kör igång.
Det man gör i mitt öga är att man går in genom ögonvitan med två instrument.
Dessa instrument kan nästan liknas vid schweiziska arméknivar så till vida att de har en många användningsområden. Väl inne i glaskroppen kan läkaren klippa i näthinnan, ge laserbehandling, mixtra med en pincett och dammsuga upp blod.
Glaskroppen är normalt fylld med vätska och i mitt fall även med blod från brustna kärl i näthinnan. När all behandling är gjord och ögat tömt på vätska och blod kan det fyllas med antingen, silikonolja, gas eller luft - och jag fick denna gången luft.
När instrumenten dras ut ur ögat kan man blöda i ögonvitans kärl vilket jag gjorde i stor omfattning igår. Av den anledning las även några stygn på fyra olika ställen.
Nu arbetar min kropp med att fylla glaskroppen med ny vätska och i takt med det pyser luften ur.



För övrigt kan jag nämna att kallelsen till läkare för att få svar på biopsin lyste även idag med sin frånvaro...

TISDAG, 14 NOVEMBER, 2017

Ö som i ögonoperation.
I juni opererade jag mitt vänstra öga. Man gick in med två instrument och tömde ögat på dess innehåll, inklusive allt blod som gjorde mig temporärt blind. Sedan fylldes ögat upp med gas och efter fem veckor var allt toppenbra. Men så började det av någon anledning blöda igen i ögat alldeles i början av hösten. Det beslutades om en omoperation och den har skett idag. Jag är vaken under hela operationen som idag tog lite drygt en timme jämfört med den i juni som tog två timmar. Min uppgift under operationen är att ligga alldeles stilla och inte flacka med blicken. Jag ska inte ljuga och påstå att det är helt smärtfritt men näst intill. Det som gör ont är när man kör in bedövningssprutorna, därnäst gör det förbenat ont i bakhuvudet av att ligga still så länge.
Jag skulle vilja påstå att operationen snarare är obehaglig än smärtsam, för det känns lite suspekt att de kan föra in en pyttesax i ögat för att klippa i näthinnan.
Hemgång direkt efter ingreppet och sedan tillbaka imorgon bitti för "efterkontroll".
Positivt är att de denna gången fyllde ögat med luft istället för med gas - då tar det bara två veckor tills jag kan se på ögat igen.

MÅNDAG, 13 NOVEMBER, 2017

R som i Rituals.
Det är tur att mina svärdöttrar ser till att hålla mig uppdaterad på vad som är trendigt för annars hade jag väl helt missat det här med dofter och hudvård från Rituals.
Jag fick en presentförpackning på mors-dag i våras och blev förtjust i såväl doften som de hudvårdande egenskaperna. Sedan må det så vara att jag aldrig släpper DeCleors och Sensais produkter.
Nytillskottet på min "Ritualshylla" i badrummet är två dofter från The Oriental Essence Collection. Den ena doften heter Victoire d`Ambre och har en balanserad doft av Amber, den är varm och myskbaserad. Den andra doften heter Oasis De Fleurs och har toner av mandarin och magnolia. Den känns fräsch och lätt flyktig. Min favorit är nog den med toner av mysk.

SÖNDAG, 12 NOVEMBER, 2017

F som i Fars dag.
Våra söner hade aldrig kunnat få en bättre far än den de har - han är verkligen bäst!
Han älskar dem villkorslöst och han finns alltid där när de vill och behöver.
Han har ställt upp för idrottsföreningen när killarna var små och spelade fotboll, han har skjutsat till hockeyträningar och matcher, följt med på cuper, skidresor och skolresor.
Han har övningskört med dem, lärt dem hålla ordning på viktiga papper och alltid betala sina räkningar i tid. Han har åkt på fotbollsresor med dem till Madrid, London, Liverpool och Manchester...samt hängt med på pubrundor till sent in på nätterna.
Han har lärt dem byta däck på bilen, räkna på räntor och amorteringar vid husköp och mycket, mycket mer.
Han har gjort detta för att han älskar dem villkorslöst.
Han har aldrig begärt något tillbaka, aldrig ställt villkor men alltid varit noga med att säga:
Så länge ni gör ert bästa är jag nöjd.
Världens bästa pappa!


(...och ja, bilden är inte nytagen, den har två år på nacken. Gustav, som numera är
nybliven pappa har sedan länge låtit sina lockar falla för saxen)

LÖRDAG, 11 NOVEMBER, 2017

Fy vad jag ogillar november!
Kallt, mörkt och blött.
Precis så var det idag, det var till och med lite snöblandat regn.
Vi hade bestämt på morgonen att vi skulle besöka minneslunden och tända ett ljus för vår bortgångne vän Ove.
Det har nu gått precis två månader sedan den där fruktansvärda bilolyckan hände. Den som släckte hans liv och ryckte honom bort från Veronica och barnen.
Man kan inte annat göra än att gråta när man står där i novemberregnet.
Per säger att vi inte borde gråta utan istället minnas allt bra och roligt med Ove och han har alldeles rätt - vi ska inte stå där och gråta utan istället glädjas åt drygt tjugo års vänskap.
Jag kan inte rå för det men känslorna av oro över att jag kanske går med en cancer river och sliter i mig när jag står där.
Tänk om läkaren säger att jag har en aggressiv cancer, att det inte går att bota.
Tänk om jag snart måste ta ställning till om jag vill vila i en minneslund eller begravas?
Jag förstår inte att jag ska behöva vänta så länge på besked.
Samtidigt som jag försöker tänka på varma, soliga minnen av Ove där i regnet, gråter jag lite över mig själv.
Det är jobbigt nu.

FREDAG, 10 NOVEMBER, 2017

Det lackar mot jul...och jag är nästan färdig med alla julklappsinköp.
De jag ännu inte köpt har jag ändå bra koll på vad jag ska inhandla och ge bort.
Klurigast att hitta på något till är käre maken, han har bara en sak på sin stående önskelista och det är en Rolexklocka. Det har han önskat sig i snart 30 år men ändå inte fått.
Käre maken låter sig inte nedslås av det utan fortsätter önska sig en klocka.
Det händer ibland att han för upp en annan sak på sin lista; en Ferrari.
Men inte är det en Ferrari han åker runt i - han får vackert nöja sig med sin Volvo v90.
I år har han dock varit snällare än vanligt och har verkligen gjort sig förtjänt av både ny klocka och ny bil.
Vi får väl se vad tomten hittar på...önska, önska runt i ring, önska kostar ingenting.

TORSDAG, 09 NOVEMBER, 2017

Nu står jag inte ut längre med att vänta på ett kuvert som aldrig kommer!
När jag lämnade Mälarsjukhuset efter att ha gjort en biopsi sa man att jag skulle få en kallelse om ungefär två veckor för att träffa en läkare och få veta om det är cancer jag har eller vad cellförändringen innebär.
Nu har det gått lite drygt en vecka efter utlovat svar och vare sig ett kuvert eller ett telefonsamtal från sjukhuset.
Jag ringde sjukhuset idag och fumlade runt bland flera olika knappval innan jag hamnade hos en medicinsk sekreterare.
Oj, har du inte fått besked ännu?!
Hon tittade i min journal och sa att patologen på Mälarsjukhuset hade skickat vidare vävnadsprovet till patologen på Akademiska sjukhuset i Uppsala och där var man inte färdig med proverna.
Vad innebär nu detta?
När ska jag få veta om jag eventuellt har en cancer som växer i min kropp?
Just nu "knarkar" jag cancerhistorier med lyckliga slut. När jag berättar om biopsin för vänner och bekanta visar det sig att det finns massor av sådana historier...ändå dör folk av cancer.
Hur överlever man en cancer - om man nu skulle råka ha cancer?
Har jag cancer?
Kommer jag att överleva den i så fall?
Är mina dagar räknade?
Ska jag dö?

ONSDAG, 08 NOVEMBER, 2017

Det är dags att uttrycka några tankar om en bok jag läst.
Valet av bok har jag inte gjort själv utan det är en bok som en väninna i bokcirkeln jag är med i har gjort. Boken heter "Det blå mellan himmel och hav" och är skriven av Susan Abulhawa. Det här är Abulhawas andra bok och här skildrar hon några palestinska kvinnors liv i Gaza. Vi följer dessa fyra kvinnors levnadsöden under några decennier. Vi får ta del av deras vardag och den möda de lägger på att hålla kaoset, kriget och döden utanför hemmets väggar, hur de försöker skapa ett så vanligt liv som möjligt där vardagens trivialiteter tillåts ta utrymme i ett försök att hålla ihop familj och liv. Dessa kvinnor har en orubblig lojalitet och vänskap till varandra och de är övertygade om sin tro på Palestinas sak.
Abulhawa har kritiserats för att hon inte låter israelerna få något större utrymme för att berätta sin historia i hennes böcker vilket hon förklarar med att hon aldrig haft för avsikt att berätta deras historia.

Från bokens baksida:
Familjen Baraka lever ett stilla liv i byn Beit Daras, beläget i Palestina längs den gamla karavanvägen mellan Egypten och Syrien. Umm Mamdough blir tidigt änka och är känd i byn för att stå i nära förbindelse med djinnen Sulayman. Hennes tre barn växer alla upp till starka och självständiga individer. Äldsta dottern Nazmiyeh har en vass tunga och är den som hämtar hem modern från hennes irrande  strövtåg i omgivningarna. Sonen Mamdough blir tidigt familjens överhuvud, lär sig allt om biodling och hamnar till slut i USA. Den yngsta dottern Mariam har begåvats med ett grönt och ett brunt öga, lär sig läsa på helt egen hand och har en trälåda fylld med drömmar.
Men livet för familjen Baraka förändras dramatiskt 1948 när israeliska styrkor stormar byn och ödelägger den i samband med att den israeliska staten utropas. Umm Mamdough och hennes barn tvingas ut på en lång vandring mot Gaza för att de där ska finna en fristad, en vandring som ger återverkningar på kommande generationer. Sextio år senare lever Mamdoughs barnbarn Nur i USA. Hon förälskar sig i en palestinsk läkare och följer efter honom till Gaza. Där lär Nur känna sin släkt genom Nazmiyehs dotter Alwan och barnbarnet Khaled, en pojke som drabbats av locked-in-syndrome efter en bombräd och därför inte kan kommunicera annat än genom blinkningar.

SÖNDAG, 02 APRIL, 2017

B som i bokcirkel
B som i brunch
Idag träffades vi hemma hos mig över en brunch för att diskutera "Washingtondekretet" av Jussi Adler-Olsen - en bok som jag valt att vi skulle läsa.

Det här är en politisk thriller på drygt 600 sidor som skrevs för tio år sedan men kom ut på svenska först i somras.
Washingtondekretet är en spänningsroman som utspelar sig i USA och med en handling som kretsar runt en president, nya vapenlagar och politiskt falskspel - med andra ord en bok som landar precis i samtiden och det som beskrivs ligger inte långt bort.
Berättandet är elegant med skiftande perspektiv. Samma händelser beskrivs från olika personer vilket ger en intensiv läsupplevelse som innehåller både drama och detaljer.
Som läsare får man tack vara ett gediget researcharbete en inblick i det politiska spelet och kampen om makten där man inte skyr några medel.
Boken är dock lite väl lång, storyn hade kunnat berättas på långt färre sidor.

Från bokens baksida:
Doggie Rogers är lycklig när hon kliver in på Hotell Splendor för att fira den demokratiske presidentkandidaten Bruce Jansens historiska valseger. Hon är full av hopp inför framtiden och övertygad om att Jansen är den rätte att axla rollen som världens mäktigaste man. Men medan den nyvalde presidenten hyllas av sina trogna medarbetare drar en man i rummet plötsligt vapen. Skottet träffar Bruce Jansens höggravida hustru, och varken hon eller det ofödda barnet går att rädda.

Doggie är i chocktillstånd – inte minst för att hennes egen far anklagas för mordet. När Bruce Jansen senare svär presidentreden är han en djupt förbittrad man. Han lägger fram en ytterst kontroversiell förordning som ska återupprätta ordningen i USA. Men då det går upp för medborgarna vad Washingtondekretet innebär, bryter helvetet loss. Snart är gränserna stängda, utegångsförbud införs och inbördeskriget hotar.

En liten grupp människor, med Doggie Rogers i täten, klamrar sig dock fast vid hoppet och gör allt för att avslöja komplotten som det amerikanska samhället är utsatt för. Doggie har blivit landets mest eftersökta kvinna. Och nationens framtid vilar på hennes axlar.

LÖRDAG, 01 APRIL, 2017

Första april och jag lurades inte en endaste gång - och det är helt sant!
Jag hade tänkt smyga ut och flytta på käre makens bil en bit ner på gatan och sedan vid frukostbordet titta ut genom fönstret och lite lojt fråga "var är din bil?"
Men den där nya bilen är så hightech att jag ännu inte vågat köra den och inte ens vet hur man startar den så det var engen bra idé. Dessutom ser jag så dåligt att det skulle kunna bli riktigt tokigt alltihopa.
På kvällen fick vi trevligt besök av Ove och Veronica som vi inte träffat på så väldigt länge.
Det fanns så mycket att prata om - både roligheter och tråkigheter och man kan konstatera att vi kommit in i en ny fas av livet där god hälsa inte är en självklarhet.
Vi bjöd på råraka med Kalixrom till förrätt och därefter en plankstek. Middagen avslutades med geléhallon-pannacott strösslad med salt lakrits.

MÅNDAG, 17 OKTOBER, 2016

Sedan några år tillbaka kan den som är tedrickare köpa sig en teadventskalender njuta av i väntan på tomten.
Den innehåller 24 olika sorters lösviktste - du har en ny god smak att njuta av varje dag fram till julafton. Kanske hittar du en ny favorit?
Teet är förpackat i portionspåsar som räcker till en stark kopp eller till två lite svagare.
Till varje tesort får du en trevlig liten berättelse, och i häftet som följer med får du instruktioner för att kunna brygga varje kopp till perfektion.
Kalendern innehåller endast ekologiska teer och förpackningen är FSC-märkt, vilket innebär att pappret kommer från hållbara papperskällor. 
Teadventskalendern designas, produceras och säljs av oss på NABO in Sweden AB. 

SÖNDAG, 16 OKTOBER, 2016

Idag har vi varit på bio med brorsonen Albin. Vi uppvaktade honom på hans tioårsdag med ett biobesök, popcorn och läsk och Albin önskade få se Storkarna.
Storkarna är en animerad film som handlar om hur dessa vingförsedda bebisleverantörer har omorganiserats och istället arbetar som paketbud. Filmen är skickligt animerad men alldeles för gapig och skrikig tycker jag.
Albin förklarade för mig att detta är en barnfilm och att barn gillar när det är gapigt och skrikigt.
Jasså, gör de det?

LÖRDAG, 15 OKTOBER, 2016

Tänk så moderna vi är, käre maken och jag, som följer med i trenden "närodlat är bäst"...eller är vi egentligen bar lite "back to basic"?
Med jämna mellanrum åker vi till Bergs gård i Julita för att köpa våra ägg och så mycket färskare än så kan det väl knappast bli? Jo, det skulle väl vara om jag kunde värpa själv...
Gården och äggproduktionen drivs av familjen Krantz och "fru Krantz" är en före detta kollega till mig sedan tiden på Julita skola, därför känns det extra trevligt att stödja den här verksamheten. Man har plats för 19 000 hönor som är frigående inomhus och de utfodras med spannmål från den egna gården.
Det är grejer det - och stora, goda ägg blir det.

FREDAG, 14 OKTOBER, 2016

Jonas Hassen Khemiri är en ny författare i min bokhylla. Visst har jag hört talas om honom men jag har inte haft någon uppfattning om hans litterära gärning förutom att han tycks var rätt hyllad. Kanske hade jag inte läst något av honom om det inte var för att vi i bokcirkeln denna gång läser hans Allt jag inte minns.
Jag börjar med att konstatera att detta är en relativt svårläst bok då man inte vet vem av bokens karaktärer som är berättarröst eftersom den hela tiden växlar mellan personerna. Det är med all säkerhet ett mycket medvetet drag från författaren med det stökar till det för mig som läsare. Språket är rappt och modernt och det finns ett driv i hela berättelsen.
Berättelsen kretsar kring Samuel som gått bort - olycka eller självmord - och minnena av honom hos människorna i hans närmsta krets där alla sitter med sin pusselbit som beskriver vem Samuel var. Det är uppenbart att alla minns honom olika och är det i så fall möjligt att med deras personliga bitar lägga ett pussel som visar den rätta bilden av Samuel?
Boken föll mig inte i smaken främst för den knepiga berättartekniken.

Från bokens baksida:
Folk säger att Samuel och Laide var själsfränder, att deras kärlekshistoria var helt jävla magisk, att dom var menade för varandra. Folk säger att Samuel gjorde det för att hämnas, för att han car svartsjuk, för att han ville tvinga laide att minnas honom. Folk säger att det var Vandads fel, att Vandad gjorde vad som helst för pengar.

TORSDAG, 13 OKTOBER, 2016

Det kom ett blomsterbud med en underbar bukett i höstens vackraste färger.
Blommorna kommer från min gamla arbetsplats som tackar för den tid jag varit hos dem och önskar mig lycka till med mitt nya uppdrag.
Tack och bock säger jag...nej, det gör jag inte - tack och nig säger jag.

ONSDAG. 12 OKTOBER, 2016

Ikväll har min vän och kollega Anna och jag träffats för att scrappa.
Vi har en tendens att hänga över tekopparna väldigt länge för att prata om ditten och datten men vi är även lite kreativa och får ett och annat gjort.
Anna scrappade en layout och jag stämplade upp några motiv till årets julkort som jag sedan färglade. I år vet jag inte hur många kort jag hinner göra för det finns annat som tar min uppmärksamhet men förhoppningsvis ska jag hinna göra ett kort till alla som förra året skickade julkort till mig.

TISDAG, 11 OKTOBER, 2016

Denna dag kommer för alltid ha en plats i mitt hjärta, en dag jag hoppats på men inte vågat ta för givet.
Denna dag kommer med ett budskap som innebär att ett nytt äventyr börjar.
Dörrar öppnas, möjligheter uppstår, livet förändras och allt andas kärlek och lycka.

MÅNDAG, 10 OKTOBER, 2016

Igår var det "EFIT-dag", vilket är en förkortning av Ett Foto I Timmen och är man nyfiken på hur man dag var är man välkommen att klicka HÄR.

SÖNDAG, 09 OKTOBER, 2016

K som i kalas.
Brorsonen Albin firar sin tioårsdag med att ställa till med ett kalas - ett kaffe och tårtkalas som hette duga.
Vi uppvaktade honom med en "aktivitet", nämligen att få gå på bio med käre maken och mig. Albin vill gärna se filmen Storkar så nästa helg blir det ett biobesök inklusive popcorn och läsk. Själv måste jag se till att sova middag innan vi ger oss iväg eftersom jag i stort sett ALLTID somnar när jag sjunker ner i en biofåtölj.

LÖRDAG, 08 OKTOBER, 2016

Äntligen har en layout som jag haft liggandes länge blivit färdig.
Bilden tog jag i våras när vi besökte Paris i sällskap med sönerna och en "svärdotter".
Vädret var under vår vistelse inte det allra bästa men just denna dag, när vi tagit oss till Eiffeltornet kämpade solen sig igenom molnen och värmde skönt.
Vissa av oss passade på att pussas och andra av oss passade på att föreviga pussandet min sin mobilkamera...
Materialet jag använt har jag fått av fina vännen Anna Hovsby som överraskade mig med en utmaning: "Varsågod - gör något av detta!"
Nu har jag gjort det.

FREDAG, 07 OKTOBER, 2016

Nu är bordet dukat - och dessutom i lila nyanser.
Det hade jag aldrig trott om mig själv eftersom jag i stort sett hela mitt vuxna liv försökt undvika den färgen.
Nu har jag dock, sedan några år tillbaka, låtit färgen smyga in i mitt liv och vardag...och tydligen till fest också.
Ikväll kommer några härliga arbetskamrater från Sandbäcksskolan på besök. Det blir snittar och välkomstdrink, helstekt rostbiff med potatisgratäng och rödvinsås och det hela avslutas med chokladmousse smaksatt med krossade Mariannekarameller.
Väntar och längtar...

TORSDAG, 06 OKTOBER, 2016

Kanske skulle man kunna kalla det en medelålderskris eller en 50-årsnojja - förklaringen till att jag för ungefär ett år sedan började låta mitt hår stå på utväxt.
Långt och tjockt hår hade jag fram tills jag började på gymnasiet, då åkte det långa av och kvar blev ett kort och tjockt hår. Nött av tidens tand och diverse sjukdomar hade mitt hår blivit tunnt och kort det år som var mitt femtionde levnadsår. Inspirerad av en kollegas rågblonda, långa och fina hår (ja, Jenny, det är dig jag menar) bestämde jag mig för att börja spara - allt!
Luggen var ju förstås den största utmaningen. Först det faktum att stå ut med att den hängde i ögonen, sedan att den såg alldeles platt och tråkig ut var hemskt påfrestande. Men till slut hade den nått den längd som krävdes för att kunna peta den bakom örat.
Håret växte som förväntat även om det inte var någon större volym i det, så vida jag inte använde locktång och spray. Till slut nådde längden en bit ner mot skuldrorna och det var då jag insåg att det här är inte min grej. Mina tunna, fina babystrån nöttes med nacke och kragar så att "dreadlock"-liknande tovor uppstod i underhåret. Ibland gick de att reda ut och andra gånger fick jag ta till saxen. Då beslutade jag mig för att det fick vara nog - håret skulle av...eller kanske inte av men det behövde kortas, ordentligt!
Idag har det kortats hos min frissa och jag hade nog kunnat tänka mig en ännu kortare längd på det men vi börjar så här så får jag se om jag tar en bit till om sex veckor.
Nu har jag provat det här med långt hår, för första gången sedan jag blev vuxen, och behöver inte dö nyfiken på hur det skulle vara att vara långhårig.

ONSDAG, 05 OKTOBER, 2016

TISDAG, 04 OKTOOBER, 2016

S som i studiedag...eller K som i kompetensutveckling.
Eller ska jag kanske även skriva I som i inspiration?
Hur som helst - idag har jag och mina kollegor lyssnat till tre föreläsningar som skulle ge oss inspiration när vi använder digitala verktyg i vår undervisning.
Tanken är att vi efter denna dag ska lägga en ny dimension till såväl vår undervisning som till vår bedömning av elever, både summativ och formativ.
Det var inget fel på föreläsarna, de brann för sina visioner och de var lättsamma att lyssna till men det kändes som om vi var fel målgrupp för deras inspiration.
Samtliga tre undervisade på högstadiet och/eller gymnasiet och våra förutsättningar ser inte riktigt lika ut, inte minst när det kommer till planeringstid.
Nej, någon inspiration kanske det inte gav men jag fick med mig två smarta tips som jag ska prova på mina elever..alltid något efter en heldag i en aula.

MÅNDAG, 03 OKTOBER, 2016

Idag bjuder jag på ett recept på en god kaka jag gjorde igår:

150 g rumsvarmt smör
2 dl strösocker
2 ägg
½ citron, rivet skal
½ dl vatten
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
3 äpplen
3 msk strösocker
2 msk kanel
Toscasmet
50 g smör
75 g mandelspån
1 dl strösocker
1 msk vetemjöl
1 msk mjölk
Ugn: 175 grader

Gör så här:
Smörj och bröa en form, gärna med avtagbar kant, ca 24 cm i diam.
Rör smör och socker pösigt. Tillsätt ett ägg i taget och vispa efter hand. Smaksätt med rivet citronskal. Tillsätt vatten och rör om.
Blanda vetemjöl och bakpulver, sikta ner i smeten. Rör om.
Skala, kärna ur och klyfta äpplena. Blanda socker och kanel och vänd klyftorna i blandningen. Häll blandningen i formen och stick ner klyftorna.
Grädda kakan i nedre delen av ugnen i ca 30 min. Förbered under tiden toscasmeten:
Toscasmet: Smält smöret i en kastrull. Vänd ner mandelspån, socker, vetemjöl och mjölk. Värm samman försiktigt under omrörning tills blandningen börjar tjockna. Ta av kastrullen från plattan. Bred ut toscasmeten över kakan.
Grädda i ytterligare 10 min, lite högre upp i ugnen tills glasyren får fin färg. Låt svalna.

SÖNDAG, 02 OKTOBER, 2016

B som i Blossa...
Nu börjar det dra ihop sig till glöggtider och den årliga traditionen årgångsglögg.
I år har Blossa smaksatt sin glögg med kråkbär.
Man tänker sig att kråkbärets friskhet i kombination med björksirapens sötma ska ge en rund sötma med toner av smörkola. Glöggen har även en lätt rökighet.

LÖRDAG, 01 OKTOBER, 2016

Dagen bjöd på både sol och värme och det var nästan omöjligt att förstå att det är första oktober idag.
På dagens program stod en träff med Bie Damklubb. Värdinnor var Yvonne och Annika och de hade verkligen hittat på en aktivitet som var lite annorlunda och som var och en av oss förmodligen aldrig hade varit på om det inte vore tilsammans med Damklubben.
Vi träffades hemma hos Annika för lite bubbel med tilltugg innan vi promenerade iväg mot det hemliga målet för träffen.
Vi hamnade vid "Lokstallet", ett ungdomskulturcenter, där vi hamnade på en ungdomsrevy.
Sketcher, dans och sång framfördes av mycket begåvade Katrineholmsungdomar.
Ungdomsrevyn firade tio år och inslaget var en del i kommunens "Kulturnatt".
Efter en föreställningen, på närmare två timmar, tog vi oss till O´Learys för en bit mat.
En mycket trevlig kväll!
Nästa aktivitet med Damklubben är jag och Linda värdinnor för och jag tror jag har ett bra uppslag för den träffen.

FREDAG, 30 SEPTEMBER, 2016

Men herregud så länge sedan jag skrev något här!
Jag drar igång bloggen samtidigt som september månad avslutas och jag gör det genom att skriva några rader om en mycket intressant och underhållande bok: Florence Stephens förlorade värld av författarparet Ebervall/Samuelsson.
Detta är den fjärde romanen som paret skriver och jag har läst samtliga och jag har varit lika nöjd varenda gång.
Ebervall och Samuelsson är gifta med varandra och arbetar båda som advokater på samma advokatbyrå. De debuterade 2008 med Ers Majestäts olycklige Knut.
Den här gången har man valt att lyfta fram "Husebyskandalen" som skakade Sverige på femtiotalet. Det är med stor berättarglädje författarna låter läsaren få följa med in i en svunnen tid - en tid då det händer något med det svenska klassamhället. Arbetarrörelsen är på frammarsch och adeln känner inte igen sig i den nya, moderna tiden.
Florence Stephens är en en liten överklassfröken som hela sitt liv levt tryggt på familjens stora egendom, Huseby bruk. Hon smickras av familjens relation med kungahuset så till den milda grad att hon alldeles blåögt låter sig bedras av den unge prins Carl. Förresten inte bara av prinsen utan, kanske allra värst, av prinsens gode vän Gutenberg som inte försetts med minsta gnutta samvete, empati och moral.
Stephens var i slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet en av Sveriges förmögnaste familjer. En förmögenhet som Florence Stephens överläts att förvalta. Kanske var hon naiv, kanske saknade hon en man i sitt liv att få stöd och råd ifrån, kanske var hon så fruktansvärt ensam att hon gjorde vad som helst för att få sällskap och känna gemenskap, men vad hon än gjorde så blev det fel vilket ledde till att hon omyndigförklarades och förlorade sin förmögenhet.
Boken är skriven som en roman men bygger helt och hållet på faktiska händelser och den är så väldigt läsvärd. Själv planerar jag att besöka Huseby för att på plats få en inblick i Florence Stephens värld innan hon förlorade den.

Från bokens baksida:
Huseby bruk var i början av 1900-talet Smålands mäktigaste egendom, masugnenes eld dånade, skogen och jorden bar rikedom till familjen Stephens. Det var i denna ljusa tillvaro Florence växte upp.
Men livet igenom hade hon en stor svaghet - sin starka kärlek till kungahuset - och hon blev ett lätt offer när ögonstenen prins Carl och hans skrupelfria vän gjorde entré. Det tog inte många år förrän Florence var barskrapad och Huseby bruk stod på ruinenes brant.
"Husebysaken" blev en av de skandaler som skakade Sverige på femtiotalet. Florence Stephens förtrollade värld sjönk sakta ner i mörkret. Hon förlorade sitt slott och sitt kungarike.
Detta är sannsagan om Florence Stephens märkliga liv.