INNEHÅLL

Arbetsrummet
Biblioteket
Förrådet
Köket
Scrapverksta´nVäxthuset

 

PÅ SÄNGBORDET

"De stora utställningen"
av Marie Hermansson



LÄST 2017
36 böcker

LÄST 2018
38 böcker



 

 

ONSDAG, 05 DEVEMBER, 2018

S som i spark.
Jag har skaffat mig en spark, eller rättare sagt; käre maken har köpt en spark till mig.
Alldeles röd och fin är den och dessutom hopfällbar. Jag tänker att jag ska sparka mig till jobbet på den så slipper jag kanske halka nu när mitt djupseende inte är som det varit och jag har svårt att se isfläckar.
Sönerna är dock bekymrade över hur det ska gå för mig i den långa nedförsbacken sista biten till arbetet men jag försöker lugna dem med att jag inte ska sparka i backen...mest bara bromsa.

 

TISDAG, 04 DECEMBER, 2018

K som i knäck.
Tänk så lätt knäck-kokningen har blivit sedan jag skaffade mig en sockertermometer. Nu är det bara att låta kastrullen stå och bubbla på tills termometern visar 124 grader.
Ännu lättare blir det att portionera ut smeten i de små formarna med tratten, avsedd för knäck, vi inhandlade förra året. Knäck hör liksom till traditionerna inför jul även om vi inte äter särskilt mycket av den - eller rättare sagt jag äter inte alls medan maken kan ta en och annan. Vi hoppas däremot att vi får besök under julhelgen som äter desto mer.

MÅNDAG, 03 DECEMBER, 2018

Nu har jag läst en riktigt bra bok av Fiona Barton som heter Änkan.
Det här är Bartons debutroman, en thriller, som är så spännande att man knappt kan lägga den ifrån sig.
Genom hela berättelsen löper en psykologisk nerv som får mig som läsare att känna så mycket medan jag läser.
Personporträtten är mästerligt gjorda och vi får följa ett brott som berättas av de anhöriga till förövaren, vilket är ett lite annorlunda grepp. Oerhört bra läsning!

Från bokens baksida:
Änkan tar dig med till ett äktenskaps allra mörkaste vrår.
Vi har alla sett honom stirra på oss från löpsedlarna - monstret, mannen som har anklagats för ett fruktansvärt brott. Men hon då? Kvinnan som står vid hans sida. Hur mycket vet hon?
Jean Taylors liv var behagligt alldagligt. Hon hade ett fint hus och en omtänksam man. Glen var den enda hon någonsin velat ha, mannen med stort M. Men allt förändrades när han förvandlades till den anklagade, till odjuret på tidningarnas framsidor. Jean var plötsligt gift med en man som i andras ögon var kapabel till obeskrivlig ondska. Är hon medskyldig? Eller är hon den hunsade eller den ovetande hustrun? Är Glen överhuvudtaget skyldig till brottet som alla tror att han har begått?
Nu är Glen död, och Jean är för första gången ensam. Det är fritt fram att avslöja hela historien, på hennes egna villkor. Jean Taylor tänker berätta allt hon vet.

SÖNDAG, 02 DEVEMBER, 2018

Första advent.
Nyputsade fönster med nya gardiner, julbelysning i varje fönster, hyacinter i huset och stearinljus i adventstakarna...och doft av nybakade pepparkakor.
Här bakas det alltid pepparkakor första advent och även om käre maken och jag inte lyckas äta så många under advent och jul gör jag en stor sats med deg - då räcker den nämligen även till pepparkakshustillverkningen (lånt ord).

LÖRDAG, 01 DECEMBER, 2018

K som i Kärringölimpa.
Jag började det här brödbaket redan igår kväll då jag skållade rågmjöl och gjorde en fördeg som fick stå och jäsa i 24 timmar. Det innehåller lite för mycket vetemjöl för att vara riktigt bra för min diabetes men det känns ändå bra att äta ett hembakat bröd till skillnad från det färdigbakade tyska rågbröd jag annars äter för att vara snäll mot mitt blodsocker. Nästa gång jag träffar diabetessköterskan måste jag be henne hjälpa mig med hur jag räknar ut vad hembakat bröd innehåller energimässigt. Jag köper aldrig bröd som innehåller mer kolhydrater från sockerarter än 3 g. samtidigt som jag kontroller att fiberinnehållet är högre än 3 g.
Till min fördel som diabetiker är väl också att jag inte är någon "smörgås-människa" - äter högst fem skivor bröd i veckan.
Maken höjde i varje fall detta bröd till skyarna:
"- Det godaste bröd du någonsin bakat!"

FREDAG, 30 NOVEMBER, 2018

Det kom en liten herre på besök idag, vilket fick käre maken tillika farfar att klättra upp på vinden och hämta ner lite leksaker från sönernas barndom. Vinden är fylld av kartonger med gamla leksaker som vi sparat på. Tyvärr har vi inte sorterat sakerna och märkt upp lådorna så att det idag är lätt att få tag på saker som passar lillemans ålder. Förmodligen tänkte vi när vi ställde upp lådorna på vinden att vi skulle få tid att sortera och märka senare.
Så var vi plötsligt där!
Vi får väl ta tag i ett vindsröj efter julhelgen...

TORSDAG, 29 NOVEMBER, 2018

Nu är julblommorna inhandlade och den traditionella julgruppen hopsatt i den fina Waldermarsudde-krukan jag fått i julklapp av svärmor för länge sedan. Jag gör alltid ett vitt arrangemang och det ska alltid vara en julros med, i övrigt blir det något litet i vitt och grönt. Slutligen toppas det hela med "låtsas-snö".
Jag är väldigt glad över min Waldermarsuddekruka, en kruka som formgavs av prins Eugen 1915. Krukan är handgjord och tillverkas på Porslinsfabriken i Lidköping.

ONSDAG, 28 NOVEMBER, 2018

K som i kransbindning.
Ikväll har damklubben varit vid Strandviks blommor i Baggetorp och bundit kransar. Sju damer (Marianne är inte med på bilden) gick hem nöjda med varsin krans att sätta på dörren.
Vi hade samma aktivitet iförra året så man kan väl säga att detta håller på att bli en favorit som lär gå i repris år efter år.

TISDAG, 27 NOVEMBER, 2018

A som i adventskalender.
Det börjar dra ihop sig, snart ska adventskalendrarna fram och luckor och paket ska öppnas.
Själv håller jag på att iordningställa barnbarnens kalenderar. Små pyttiga paket slås in och fästes sedan i små ringar på väggbonaden. Det är så otroligt pillrigt och inte blir det lättare när man har dålig syn heller. Jag får ta små micropauser och gå ifrån pysslandet emellanåt för att samla mitt tålamod.
Tur att det bara är två barnbarn som ska ha kalender...48 små paket.

MÅNDAG, 26 NOVEMBER, 20148

En morgonn när vi vaknade var hela landet vitt...nej, nu överdriver jag men rejält frostnupet var det i varje fall och ovanpå det ett tunt lager pudersnö. Alltid något.

SÖNDAG, 25 NOVEMBER, 2018

I som i IKEA.
Idag har vi besökt IKEA i Västerås tillsammans med äldste sonen och den höggravida svärdottern. Trots smärtor kämpade hon på och tog sig runt. Det som stod på inköpslistan inhandlades och kanske följde det med lite mer än vad vi tänkt oss också. Jag trivs på Erikslunds köpcenter och har nog aldrig kommit tomhänt därifrån.
Dagen avslutades med möbelbygge hemma hos Anton och Elin, vilket käre maken är barnsligt förtjust i.

LÖRDAG, 24 NOVEMBER, 2018

FREDAG, 23 NOVEMBER, 2018

Jag har läst Vila i frid av Sofie Sarenbrant som är en ny bekantskap för mig. Jag har hört hennes namn och förstått att hon skriver enkla men underhållande böcker, om man nu får säga att mordhistorier är underhållande.
Bokens huvudperson heter Emma Sköld och detta är den första i en serie böcker med henne.
Sarenbrant inleder med att lägga ut flera trådar som knyts ihop längre in i handlingen men som till en början skapar lite förvirring. Det är ett bra driv i berättandet och Sarenbrant lyckas göra sin huvudperson intressant.
Berättelsen håller ihop, har ett bra språk och fyller sin funktion. Jag kommer definitivt läsa mer av Sarenbrant.

Från bokens baksida:
En känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden och kort därefter upptäcks ett äldre par döda i rum 327. Ingen av incidenterna verkar vara annat än olyckor, men hotellchefen Peter Berg och vd:n Nils Wedén får ändå onda aningar. När ytterligare en person avlider på spa-anläggningen, den här gången i de varma källorna utomhus, går det inte att förneka att det måste finnas ett samband mellan dödsfallen. Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning kopplas in som ansvarig och hon upptäcker ganska snart att detta inte är något rutinfall.

TORSDAG, 22 NOVEMBER, 2018

Årets julvärd i SvT är nu presenterad och de som tittar på tv på julafton får i år göra det i sällskap av Kattis Ahlström.
Det tycker jag är ett bra val för hon har ett trevligt sätt och en behaglig röst. Arne Weise lär ha haft uppdraget som julvärd i 27 år, på den tiden då vi inte hade så stort behov av förnyelse. Nu för tiden är det alltid något som ska lanseras varje år och man gör nästan ett jippo av minsta sak, så även det här med värdskapet i tv på julafton.
Hur som helst - Kattis blir en väldigt bra värd tror jag även om jag bara ser på tv mellan 15:00 och 16:00 på julafton.

ONSDAG, 21 NOVEMBER, 2018

A som i afternoon tea.
Idag har Marie och jag varit på afternoon-tea på Stora Djulö. Det var väldigt många som hade sökt sig dit denna sena eftermiddag. Miljön var varm och ombonad och borden uppdukade med olika godsaker - kanske med lite för stor tyngdpunkt på sötsaker. Jag hade gärna sett fler snittar istället för allt det söta.
Det var så mysigt att sitta där med Marie och prata om ditten och datten...och en hel del om våra barnbarn förstås.

TISDAG, 20 NOVEMBER, 2018

Y som i yoga
Ikväll har jag varit på yoga hos en yogi i en liten iskall stuga i Gimmerstaskogen...
Jag har provat yoga i olika former vid ett flertal tillfällen men nu var det länge sedan sist. Det var inte lätt att hitta till stugan mitt ute i skogen i mörkret, men så dök den plötsligt upp på det mest ensliga ställe man kan tänka sig. Det var så kallt i stugan att det var svårt att förstå att man faktiskt var inomhus. När jackan hängde på kroken och skorna var avtagna fick jag tassa upp på fötter som kändes täckta av rimfrost till övervåningen. Däruppe var det lite varmare men fortfarande för kallt. Tre stycken var vi som kommit för att få kropp och själ genomgången med yogarörelser och andningtekniker som fick oss att låta som frustande avelstjurar. Jag hade väldigt svårt för att koppla av och vara närvarande i övningarna av flera orsaker; jag frös och jag hade fått en ny blödning i höger öga en knapp timme innan yogan. Nåväl - efter drygt en timme blev jag hämtad av svärdottern och jag har inga ambitioner på att återkomma. Inte förrän det blir sommar och varmt i varje fall.

MÅNDAG, 19 NOVEMBER, 2018

R som i ryggkliare.
Bland det bästa jag vet är att få ryggen kliad. Problemet är bara att det sällan finns någon till hands när jag vill bli kliad. Nu har äldste sonen införskaffat en ryggkliare till mig som jag fick i lördags.
Fantastiskt bra!
Ett hem utan en ryggkliare är inget riktigt hem...tror jag.

SÖNDAG, 18 NOVEMBER, 2018

S som i söndag.
S som i Skara.
Idag har käre maken och jag varit i Skara över dagen för att umgås med mina svärföräldrar.
Vi hade inte möjlighet att komma förra helgen när det var fars-dag så det fick bli nu istället. Det är synd att resa är så lång och dryg annars skulle vi nog åka oftare. Å andra sidan har vägen byggts om så resan går lite fortare nu än tidigare.
Vi fick frågan om vi kunde hjälpa dem lite med problem spm uppstått med datorn och jag lyckades med det uppdrag jag fick medan käre maken gick bet på sitt. Det berodde nog mer på problemets art än på maken. Svärfar kallar in en yngre generation Ivarsson nästa vecka när ett barnbarn med större kunskaper på området kommer och tar över stafettpinnen efter maken.

LÖRDAG, 17 NOVEMBER, 2018

Äldste sonen ringde i torsdags och frågade vad käre maken och jag skulle göra i helgen.
Eftersom vi inte hade något särskilt inplanerat föreslog han att han och Elin skulle komma och umgås med oss. Nu har vi haft dem här på mat och mysigt umgänge. Vi bjöd på plankstek där vi använde en flankstek som skivade och la på plankan. Till det bea-sås, hemgjort mos, bacon och grönsaker. Dessutom hade vi köpt smågodis coh bjöd vår gravida svärdotter på en hel skål. De måste ju pysslas om, de sblivande mammorna.

FREDAG, 16 NOVEMBER, 2018

A som i After Work.
Idag blev vi hembjudna till Ingela och Peter på en afterwork-drink. Herrarna drack öl som de betygsatte och skrev in i sina anteckningsböcker - de ska tydligen smaka sig igenom Systembolagets mest intressanta ölsorter. Sådana är inte Ingela och jag - vi bara skålar och dricker.

TORSDAG, 15 NOVEMBER, 2018

ONSDAG, 14 NOVEMBER, 2018

O som i otrogen...
När det kommer till hudvårdsprodukter kan jag mycket väl tänka mig att vara otrogen.
Jag byter märke på mina produker ungefär vartannat år och just nu har jag en nyss påbörjad affär med märket Elemis efter att ha använt Sensai i ungefär två år.
Innan dess var det DeCleor och innan dess...
Sensai var jag aldrig riktigt nöjd med, kände aldrig att de "arbetade" med min hy på samma vis som DeCleor.
Första intrycket av Elemis är enbart positivt. Produkterna är verkligen krämiga när man smörjer in dem men absorberas fort och lämnar inget kladd efter sig. Dessutom känns det att produkten arbetar med min hy.
Den här gången köpte jag en serie som utlovar anti-wrinkle...
Dessutom har jag låtit ett läppbalsam från Elisabeth Arden, en blusher från Sensai samt foundation och mascara från bareMinerals få flytta in i badrumsskåpet.
Återstår att se om det här ger någon effekt.

TISDAG, 13 NOVEMBER, 2018

T som i tisdag.
T som i tacos.
Vi skulle bara åka förbi hos yngste sonen och hans familj för att säga hej - det slutade med att vi blev bjudna på mat. De trollade ihop en tacosmiddag och vi tackade och tog emot.
Jag älskar spontana middagar och gemenskap en alldeles vanlig vardag. Jag älskar alla dessa stunder jag får vara tillsammans med söner, svärdöttrar och barnbarn för det är bästa sättet att ta till vara på tiden och vara i nuet.

MÅNDAG, 12 NOVEMBER, 2018

Darra av Ernst Brunner är en mycket intressant berättelse om en mycket märkvärdig man och hans levnadshistoria. Berättelsen utspelar sig under 1700-talet och handlar om Swedenborg, forskare, andeskådare, mystiker och världskänd. Förmodligen har vi svenskar, såvida vi inte är historiker, förstått vilken kändis Swedenborg var under sin tid. För de flesta är väl Swedenborg en galning som trodde sig kunna prata med änglar, se in i framtiden och besöka de döda i helvetet. Kanske inte en svensk vi med stolthet pratar om.
Boken ger en heltäckande bild av Swedenborg och Brunner har gjort ett mycket gott researcharbete.
Detta är en mycket bra bok som tilltalar läsare med intresse för svensk vetenskapshistoria.

Från bokens baksida:
I den första biografin som utgår från människan Emanuel Swedenborg tecknar Ernst Brunner med historisk noggrannhet och hängiven inlevelse en levande och delvis ny bild av den kontroversielle vetenskapsmannen, bibeltolkaren, teosofen och hans tid.Under de många dagar som passerade mellan slaganfallet och döden besöktes Swedenborg i sin våning i London bara av tjänsteflickan Reynolds och barberaren Shearsmith. Slaganfallet hade varit något att glädjas åt. Kroppen dög nu bara till att nergrävas. Ofta hade han den sista tiden iakttagits stående i dörröppningen mellan de två lägenhetsrummen. Han hade hörts argumentera upprört med de dödas andar. Klaffbordet var uppfyllt av papper i travar. Den hebreiska bibeln låg uppslagen invid den latinska. Medan Swedenborg ännu legat försjunken i tung dvala, hade prästen Hartley gått igenom de papper som fanns på arbetsbordet. Han hade stoppat på sig ett 72-sidigt manuskript och avlägsnat sig.    Två dagar senare hämtades pastor Ferelius från Svenska kyrkan. Pastorn stegade fram till sjuksängen och frågade: ”Vet ni om att ni skall dö?” Swedenborg svarade: ”Ja!” Ferelius ville få en syndabekännelse: ”Är det för att göra sig ett namn, eller av något annat skäl som ni har skrivit era arbeten?”    När Emmanuel Swedenborg den 29 mars 1772 konstaterats död lades allt efterlämnat i en kista och överfördes till kapten Fox på skeppet Nancy med kurs mot Sverige.    Den 18 juli styrde skeppet ut över Nordsjön som öppnade sig nattfärgad med allt fler stjärnbilder synliga på det lugna vattnet.

SÖNDAG, 11 NOVEMBER, 2018

F som i fars-dag.
Först firade vi min pappa på förmiddagen. Jag överlämnade, som traditionen bjuder, en amaryllis vilket jag gjort i så många år att jag inte minns hur många. Efter kaffe och dopp gick vi hem och förberedde tills sönerna med familjer skulle komma. Det blev varm soppa med nybakt bröd att samlas runt bordet med en mörk och ruggig novembersöndag.

LÖRDAG, 10 NOVEMBER, 2018

M som i Melodikrysset.
Det blir liksom ingen riktig lördagsfeeling om vi inte löser Melodikrysset vid frukostbordet.
Visserligen blir det en väldigt sen frukost men det kvittar. Sporten är att lösa krysset och skicka in det innan snabbgenomgången. Synd att det inte finns ett Melodikryss även på sändagar.

FREDAG, 09 NOVEMBER, 2018

P som i personalfest.
Ikväll har jag varit på sta´ns största personalfest - kommunen bjöd alla anställda på finmiddag med underhållning. Långa, vita bord uppdukade i en festpimpad idrottshall med buffémat som smakade väldigt bra. För underhållningen stod Barbados samt en grupp som spelade ABBA-covers men som jag inte minns namnet på. Dessutom bjöd kommunledningsgruppen på ett litet dansnummer som gjorde succé och eftersom brorsan sitter i den gruppen äntrade även han scenen och bjöd på sig själv.
Det blev en trevlig kväll tillsammans med några arbetskamrater även om det för min del inte blev så sent.
Det som drog ned helhetsintrycket var att de spelar musiken så högt att det är omöjligt att prata med varandra...men det kanske är ett tecken på att jag börjar bli gammal...

TORSDAG, 08 NOVEMBER, 2018

Idag har jag varit på Syncentralen i Eskilstuna och träffat en kurator.
Hon är själv blind, vilket tydligen är en förutsättning för att få vara kurator där, och vet och förstår hur det är att inte se. Nu är ju jag inte i närheten på något sätt att vara blind men har ett stort behov av att få prata om det synhandikapp jag trots allt har. Det kändes skönt att få prata med någon som förstår och som har erfarenhet av att möta människor med synhandikapp. Jag är inte tillräckligt synskadad för att bli inskriven på syncentralen, vilket jag förstås är tacksam över, men hon förklarade att jag är berättigad till hjälpmedel på arbetsplatsen för att känna mig helt bekväm med alla arbetsuppgifter.
Det viktigaste jag tar med mig från mötet är: "Du måste återerövra det liv du hade innan du blev synskadad". Det innebär att jag måste försöka se möjligheterna och inte bara hindren. Värt att tänka på.

ONSDAG, 07 NOVEMBER, 2018

J som i julkort.
Förra året blev det inga egentillverkade julkort eftersom jag såg alldeles för dåligt. I år har jag däremot lyckats knåpa ihop ett tjugotal kort även om det tog väldigt lång tid och krävde både bra belysning och starka glasögon. Kanske är de inte helt perfekta men jag tror att färgmissar och krokiga linjer ändå är ursäktade. Det är tanken som räknas, sägs det...

TISDAG, 06 NOVEMBER, 2018

Här är filten som jag uppvaktade Elin och hennes bäbi med igår på Babyshowern.
Jag har stickat en likadan till lille V när han föddes men då hade jag inte lika stora synsvårigheter som jag har nu och det tog inte alls lika lång tid att få den färdig. Den här filten har jag stickat på sedan försommaren, repat upp, gjort om och gjort rätt så många gånger. Men skam den som ger sig - det bidde en liten filt till slut.
Att inte kunna handarbeta med lika stor enkelhet som förr, innan mina ögon började krångla, är en sorg.
Jag skulle så gärna vilja sticka små barntröjor eller sy små söta klädesplagg till barnbarnen men det är inte lika roligt längre. Kanske kommer det kännas annorlunda med tiden, vartefter jag vänjer mig vid mina begränsningar och istället för att se dem som hinder vänder det till utmaningar som jag tar mig an.
Nu väntar vi otåligt på Storken!

MÅNDAG, 05 NOVEMBER, 2018

B som i Babyshower.
Nu dröjer det inte förrän Storken kommer till Julita med Antons och Elins lilla barn, vårt barnbarn.
Av den anledningen ställdes det till med en babyshower ikväll där vi överraskade Elin med mat och presenter.
Det blev en jättetrevlig kväll med trivsamt umgänge med Elins arbetskamrater, vänner och släkt.

SÖNDAG, 04 NOVEMBER, 2018

Vi avslutar denna vecka på ett väldigt trevligt och mysigt sätt med kvällsmat hos äldste sonen och svärdottern i sällskap med yngste sonen och hans familj. Sådana här kvällar känner jag mig väldigt rik.

LÖRDAG, 03 NOVEMBER, 2018

Elsie Johansson är en ny bekantskap för mig och jag är väldigt glad för att ha läst Riktiga Elsie.
Hon har hunnit uppnå den aktningsvärda åldern av 85 år när hon släpper sin självbiografi och berättar om sina erfarenheter av livet, av fattig-Sverige, ett destruktivt äktenskap och om sin författardebut som kom sent i livet. Hon ger uttryck för att ha grubblat mycket i livet men genom denna biografi göra upp med grubblerierna. Hennes språk är rakt och enkelt men med ett poetiskt drag

Från bokens baksida:
I den självbiografiska berättelsen Riktiga Elsie berättar författaren naket – ibland smärtsamt och brutalt men aldrig kärlekslöst – för läsaren om sitt liv. Om sin vandring från stugan på åsen i gamla Fattigsverige fram till en position som hyllad och prisbelönt författare. Resultatet är ett uppriktigt och djupt mänskligt tidsdokument.

FREDAG, 02 NOVEMBER, 2018

B som i banken.
Det finns platser, inrättningar och ställen som kvalificerar sig till att vara riktigt tråkiga.
Alltså riktigt tråkiga...booooring-tråkiga.
Idag var vi tvungna att besöka en sådan inrättning, nämligen vår bank och vår banktjänsteman.
Först får vi sitta och vänta i tjusiga soffgrupper (betalda och finanserade av mina räntepengar) med en blank och fin kaffeapparat alldeles intill.
Jag har aldrig druckit kaffe på banken, förstår liksom inte grejen med att drciak kaffe ur pappmugg på banken. Hade det serverats i porslinskoppar ur serien Ostindia från Rörstrand hade jag kanske funderat på saken...eller inte.
Sedan kommer banktjänstemannen och hämtar oss, leder iväg oss in i kontorslandskapet med små glasburar på ömse sidor som för tankarna till frågesporter på tv i stil med tiotusen-kronors-frågan.
Det märkliga är att varje bur är tom - var är alla andra banktjänstemän liksom?
Så placeras vi i var sin stol på andra sidan av det sterila skrivbordet som endast huserar en skärm till datorn och en årskalender med bankens logga. Höll på att glömma två kulspetspennor som också ligger där, den ena fastkedjad till ett stativ.
Sedan ska datorn starta upp och det tar en väldigt lång tid, så lång tid att tjänstemannen blir lätt generad och försöker skoja bort det pinsamma. Därefter scrollar han fram och tillbaka utan att hitta det dokument han söker
-Konstigt, det fanns ju här förut...
Själv får jag koncentrera mig för att inte börja knäppa runt med fingertopparna på det sterila skrivbordet samtidgt som jag nynnar något i stil med "dump-dump- dumpe-li-dej" medan vi väntar på att datorn ska vara samarbetsvillig. Självklart gör jag det inte!
De har ordnat det så (o)praktiskt på banken att varje gång den här lille tjänstemannen ska skriva ut ett dokument får han vandra en promenad ute i kontorslandskapet till skrivaren som står där någonstans. Den här promenaden tar han för övrigt vid tre tillfällen eftersom det inte hade kommit ut något papper varje gång han tryckt på Print...
Allt går så längsamt och jag blir så uttråkad. Kan inte låta bli att fundera på hur det fungerar för de som har ADHD och besöker banken.
Efter en timme är vi färdiga och utbyter nu några käcka kommentarer mellan varandra om att det är skönt att det är fredag, att det är trångt på parkeringen och att det är så trist väder ute.
Tjohoo - nu är vi färdiga!
Om det inte vore för att vi båda måste skriva våra namnteckningar på dokumenten skulle jag alltid skicka käre maken till banken själv.
(Nu hoppas jag att min kära vännina Annika, tillika bankjurist, inte tar illa vid sig för hon är det roligaste och fräckaste som finns på banken.)

TORSDAG, 01 NOVEMBER, 2018

På fönsterbrädan i gästrummet står två små Saintpaulior och blommar så fint.
Men så har det inte alltid varit...
Jag hade glömt bort dem alldeles under sommarhalvåret och när jag kom igåg dem såg de ut att vara på väg till komposten. Men med regelbunden vattning och en ömsint hand som gallrade och plockade bland bladen kvicknade de till och är nu så tacksamma över den kärlek jag visar dem.
Tydligen behöver den här sorten mycket ljus, gärna tolv timmar per dag vilket förstås innebär att man måste förstärka med växtlampa under vintermånaderna och det har förstås inte vi någon.
Å andra sidan gillar jag inte skenet från växtlampor så det lär inte hända att jag införskaffar någon sådan.
Jag hoppas istället att de ska överleva på kärlek och vatten, Saintpaulior vill hellre ha för lite vatten än för mycket och dessutom ska de helst vattnas underifrån på fatet eller direkt på jorden. Vatten på bladen kan nämligen ge bruna fläckar.

ONSDAG, 31 OKTOBER, 2018

H som i Halloween.
Här har byns ungar sprungit i skytteltrafik och erbjudit sig att ställa till med bus såvida vi inte gav dem godis.
Jag försökte välja bus flera gånger med då kom de av sig alldeles så det var lika bra att sticka till dem några godsaker. En del hade lagt ner sin själ i förklädnaden och andra hade inte utrustat sig med så mycket mer än en bärkasse att samla godis i. Tur för oss att godiset räckte till alla som kom för jag vet inte hur poppis det varit att ge dem varsin clementin...

TISDAG, 30 OKTOBER, 2018

B som i blod.
På väg till optikern - som jag väntat och längtat i mer än två år.
Alltid något som kommit emellan, ett bakslag, en operation, en trasig näthinna, blod, blod, blod...
I torsdags fick jag klartecken:
- Nu kan du gå till optikern.
En halvtimme innan jag ska vara där händer det.
Blod, blod, blod...
Ringer optikern, gråter och förklarar att det inte längre är aktuellt med en synundersökning, jag måste ringa ögonmoottagningen för det osannlika har hänt - höger öga är återigen fyllt med blod och jag är blind.
När tar den här mardrömmen slut?

MÅNDAG, 29 OKTOBER, 2018

Levande begravd av Peter James är en bok som käre maken läste när den kom för några år sedan. Han lovordade den för den höga spänningsnivån, den intressanta intrigen och parallellberättelsen som löper genom boken och gör läsupplevelsen än mer intressant.
Nu har även jag läst boken och håller med - den är bra och det förvånar mig att det inte blivit en film av den.

Från bokens baksida:
Vilken mardröm! Vad skulle du säga om du på din svensexa blev begravd i en kista tillsammans med en fl aska whisky och en walkie-talkie? Hur skulle du känna dig när du hörde spaden i jorden och det första smattret mot kistans tak. Vad skulle du tänka när du plötsligt inte längre får kontakt med dina kamrater, trots att du trycker på sändknappen upprepade gånger. När du inser att de kanske inte kommer tillbaka för att hämta dig? LEVANDE BEGRAVD utspelar sig i Brighton och för första gången möter vi polisinspektör Roy Grace.

SÖNDAG, 28 OKTOBER, 2018

Så var det dags för årets litterära afton presenterad av staden bokhandel och lokaltidningen. I år var det väldigt intressanta författare som medverkade. Niklas Källner, känd från tv och då Skavlan samt Arvinge okänd, pratade om konsten att kallprata vilket hans bok Och bilen går bra handlar om. Därefter presenterade tv-kocken Zeina Mourtada sin kokbok med recept från Mellanöstern. Käre maken och jag köpte ett signerat exemplar av den och det var minst sagt många spännande recept i den. Innan pausen pratade Jonas Hassen Khemiri om sin bok som handlar om fadersrollen och relationen till sina barn. Efter pausen var det Helena von Zweigbergks tur att prata om sin nya bok - ett relationsdrama. Kvällen avslutades med författarduon Lars Kepler som berättade om sitt författarskap, hur de bygger intrigerna och förstås några ord om sin senaste bok. Som vanligt fick vi en mycket trevlig litterär afton.

LÖRDAG, 27 OKTOBER, 2018

J som i julmarknad.På eftermiddagen besökte käre maken och jag Julita gård för att gå på julmarknad.
Det var kanske inte så mycket julstämning ute men lite kallt om kinderna var det i varje fall. Jag fick med mig två mössor och en delikatessost därifrån och var nöjd med mina inköp. Därefter hamnade vi på mysfika hos Anton och Elin innan kvällen avslutades med en mycket god middag hermma hos min bror och svägerska.
En toppendag med andra ord!

FREDAG, 26 OKTOBER, 2018

Ordning och reda - pengar på fredag...
Plötsligt dök det upp en liten hemhjälp här. Jag fick först hjälp med att fylla tvättmaskinen men sedan fick jag lite för mycket hjälp med att sköta de tekniska inställningarna. Hans små fingrar fort runt bland knappar och vreden så jag blev alldeles nervös.
Resten av dagen ägnade han sig mest åt att sprida glädje samt tömma ut saker här och där och det får han så gärna göra. När han åkte hem kryssade käre maken och jag mellan ritpennor, bilar och glaskulor på köksgolvet.

TORSDAG, 25 OKTOBER, 2018

G som i glädje.
Idag har jag varit på ögonmottagningen på Mälarsjukhuset och träffat min ögonläkare som var så nöjd med hur det ser ut i mina ögon och slutligen sa han de där orden jag längtat efter i drygt två år:
- Nu kan du gå till optikern.
Herregud så förlösande att få det beskedet för det betyder att jag nu befinner mig i slutet av denna plågsamma process som varit fylld av kaos, hopp och förtvivlan.
Vi åka direkt från sjukhuset till en sushirestaurang och lunchade innan vi åkte hem till Katrineholm och raka vägen till optikern.
På tisdag ska jag dit för en synundersökning. Sedan ska vi vänta två månader för att göra om undersökningen ifall ögonen under läkningsprocessen har förändrats - därefter blir det äntligen ett par glasögon.

ONSDAG, 24 OKTOBER, 2018

Idag är det FN-dagen, en väldigt viktig dag att uppmärksamma inte minst i skolan där det blir så uppenbart att alla barn i världen inte har det lika bra. Att det finns så stora orättvisor och så många barn som aldrig får en möjlighet till utbildning, i vissa fall beroende på att de är flickor, är svårt för barnen i vår skola att greppa.
FN´s barnkonventioner beskriver sådant som kan tyckas helt självklart men vi behöver inte söka så länge för att inse att barn fortfarande far illa, även i samhällen där skola, utbildning, sjukvård och mat på bordet erbjuds för alla. Jag tänker på alla dessa barn som på olika sätt kränks eller utsätts för övergrepp.
Det är oerhört viktigt att ständigt undervisa eleverna om att världen är full av orättvisor, att vi ska vara tacksamma för det vi har men hjälpas åt och kämpa för allas lika värde.

TISDAG, 23 OKTOBER, 2018

B som i bulle.
Det finns i stort sett bara två sorters fikabröd som käre maken tycker om; kanelbullar och kokostoppar.
Bullar bakar jag gärna men inte de där knepiga topparna. I helgen signalerade maken att bullarna i frysen nu var slut - hade jag kanske lust att baka nya?
Ja, idag hade jag lust till det. Varsågod nu är frysen fylld med bullar igen.

MÅNDAG, 22 OKTOBER, 2018

Idag blev käre maken utmanad av yngste sonen:
- Hänger du på och springer Göteborgsvarvet nästa år pappa?
Då uppstod några sekunders tystnad innan käre maken med viss tvekan svarade ja.
Så otränad som han är just nu har han förmodligen aldrig varit, denne sportsman som genomfört såväl Klassikern som Stockholms marathon.
Trots den dåliga formen var det nog rätt självklart att han inte kunde tacka nej till den här utmaningen som kanske mest lockar för att det blir en häftig pappa-son-grej.
Äldste sonen har aldrig roats av att springa så han avstår det här varvet i Göteborg i maj men vi åker ner allihopa och hejar på dem.

SÖNDAG, 21 OKTOBER, 2018

L som i langos.
Idag har vi provat att göra langos. Det är käre makens favoritmat som han gärna köper när han får möjlighet. Langos blev oerhört populärt på åttiotalet när det lanserdes på Stockholms vattenfestival.
Degen innehåller kokt, mosad potatis och vi friterade det i fritösen några minuter innan det serverades med klassiska tillbehör såsom fräddfil, hackad lök, räkor, rom, skinka och riven ost.

LÖRDAG, 20 OKTOBER, 2018

Det är snart 30 år sedan vi lovade att älska varandra i nöd och lust.
Det är många år som bjudit på både med- och motgångar.
Just nu är det kämpigt med min hälsa och mina ögon.
Det handlar om att lära om, acceptera och fortsätta leva ett liv som förändrats.
Då är det skönt att ha en stor hand att hålla sig fast i och jag trivs så väldigt bra i den ahnden.

FREDAG, 19 OKTOBER, 2018

Å vilken dag vi haft!
Lille V stannade hemma från förskolan idag för att istället tillbringa dagen med sin farfar och farmor.
Redan 06:15 kom vi som avtalat för att möte en fortfarande sömndrucken pappa och en morgonpigg liten gosse. Först frukost och lek inomhus innan vi i den bistra höstkylan gav oss iväg till en lekplats.
Därefter var det tänkt att vi skulle äta lunch på sta´n innan lille V sedan skulle bäddas ner i vagnen och sova på vägen hem. Men det blir inte alltid som man planerat när man har med små människor att göra...
Tio minuter från lunchstället stängde lille V sina ögon och tvärsomnade. Käre maken och jag åt lunch som planerat och lilleman sov gott tills vi kom hem och han fick luncha vid köksbordet. Sedan hann vi leka lite till innan hans mamma kom hem från sitt arbete.
Sådana här dagar kan man leva länge på.

TORSDAG, 18 OKTOBER, 2018

I Ditt liv och mitt liv har Majgull Axelsson grävt i folkhemmets mörka historia, där nytänkande och modernitet inte lämnade någon plats kvar åt dem som var avvikande och som inte passade in i det nydanande Sverige.
Det här är en familjesaga som utspelar sig i en dysfunktionell familj och vi får följa Märit som är på väg till Norrköping för att fira sin och tvillingbroderns 70-årsdag. Men så stannar hon upp i Lund för att följa spåren efter en äldre bror som vistades på en anstalt för sinnesslöa men nu är död sedan länge. Han dog under brutala omständigheter på sjukhuset och ligger nu begravd i en massgrav tillsammans med många andra patienter - anonyma, kränkta och utsatta för övergrepp.
Axelsson beskriver osentimentalt en förfärlig hantering av mentalsjuka patienter där både familjen och samhället bär skulden.

Från bokens baksida:
Märit kliver av tåget i Lund utan att själv förstå varför. Det är över femtio år sedan honsenast var här och hon har inte längtat tillbaka en sekund. Hit kom hon som läkarstuderande på 60-talet, en tid då folkhemmet växte och blomstrade.
Men på Norra kyrkogården vittnar en massgrav om en annan verklighet. Här hamnade patienterna från Vipeholm, den stora anstalten för så kallade sinnesslöa strax utanför Lund. Det var där hennes bror gick under. Han som kallades Tok-Lars, Vidundret eller Haltelyttelasse. Vad var det som hände för alla dessa år sedan? Och vem bär egentligen skulden?

ONSDAG, 17 OKTOBER, 2018

Årets julkalender på SvT heter Storm på lugna gatan och handlar om en storstadsfamilj (familjen Storm) som flytter ut på landet och detta lär bli en familjekomedi.
Bland de medverkande syns namn såsom Cecilia Forss, Johan Rheborg, Linus Wahlgren, Shima Niavarani, Sofia Ledarp, Ulla Skoog, Olof Wretling och Lena Philipsson.
Jag tycker det ska bli härligt med en kalender som kretsar runt julmys till skillnad från förra årets rymdäventyr. SvT utlovar till och med 100% julmys.

TISDAG, 16 OKTOBER, 2018

Häpp!
Plötsligt hände det - vi tog oss till Actic för första gången sedan vi skrev in oss i januari.
Det blev en väldigt trevlig upplevelse som gav mersmak...ska bara få till ett nytt tillfälle.

MÅNDAG, 15 OKTOBER, 2018

Idag har käre maken och jag hämtat lille V på förskolan för första gången.
Lite ystra och pirriga parkerade vi bilen och stegade mot byggnaden som hade flera dörrar att välja på...ole, dole, doff. Det blev rätt dörr redan vid första försöket. Han var redan i kapprummet när vi kom, nyvaken och tungt hängande på sin "frökens" arm. Det kändes konstigt att se honom i en för oss främmande kvinas famn i en situation man helst hade velat ha honom i sin egna famn men samtidigt så skönt att se honom trygg med henne. Lille V och jag promenerade med vagnen hem till honom medan farfar tog bilen.
Mellanmål, skratt och lek. Kramar och mys bland kuddarna och en stillsam stund med en bok.
Vilken härlig eftermiddag!

SÖNDAG, 14 OKTOBER, 2018

P som i pasta.
Idag förvandlades vårt kök till en pastafabrik...
Käre maken hade gjort degen redan igår så idag var det bara att börja tillverka pasta till en pastabuffé som vi bjudit in sönerna och deras familjer till.
Lasagne med köttfärssås, tagliatelle med en Bolognessås samt champinjonfylld ravioli som serverades med en svampsås.
Det underlättar om man är två vid pastatillverkning eftersom det är mycket att hålla koll på, i varje fall när man gör taglliatelle.

LÖRDAG, 13 OKTOBER, 2018

S som i spelkväll.
Ikväll var det Annikas tur att hålla i spelkvällen och den inleddes med en mycket trevlig förrättstallrik.
Efter en sådan start kunde kvällen inte bli annat än trevlig. Det är lite mer än ett år sedan vi senast sågs för att spela spel eftersom döden kom och stökade runt i vårat kompisgäng. Detta var första gången vi sågs utan Ove och det kändes lite konstigt. Livet går vidare och någonstans ersätts saknaden med alla fina minnen.

FREDAG, 12 OKTOBER, 2018

F som i fest.
Ikväll har kollegan Marita och jag varit på After Work-fest med Lärarförbundet på Restaurangskolan.
God mat och trevlig underhållning bjöds det på - dessutom vann vi varsin biobiljett.

TORSDAG, 11 OKTOBER, 2018

Ikväll har vi varit hos äldste sonen och svärdottern för att hjälpa till med lite småfix; borra, skruva coh sy.
Storken är på väg hem till dem om si så där två månader men redan nu är allt förberett och fint i lilla hjärtats rum. Färgerna är varma och neutrala och allt är så genomtänkt och gulligt.
Nu väntar vi alla så gränslöst mycket efter att få lära känna den här lilla människan som valde just Anton och Elin att bli dens föräldrar. Bättre föräldrar kan lilla hjärtat inte få.

ONSDAG, 10 OKTOBER, 2018

Karin Alfredsson har varit verksam som journalist i över 40 år och har skrivit femton böcker varav denna, Skrik tyst så inte grannarna hör, har blivit nominerad till Årets bok 2018.
Här skriver Alfredsson om mäns våld mot kvinnor och läsaren får ta del av två parallella berättelser som utspelar sig i Zambias diplomatkretsar. De två kvinnorna som blir slagna är varandras grannar men förutom slagen har de inte så mycket gemensamt. Den ena är vit och den andra svart. Den ena är rik och den andra är fattig. Detta är en mycket välskriven bok som jag varm kan rekommendera.

Från bokens baksida:
Allt kommer att ordna sig. Roger är omtänksam och uppvaktande och har vigt sitt liv åt att hjälpa afrikanska kvinnor ur fattigdom. Han ser på Ellinor med en blick som säger att han vill ha henne, att hon är hans. Du kanske ska flytta med till Afrika? Rogers erbjudande blir lösningen på den ekonomiska knipa Ellinor har hamnat i. Hon lämnar frisörsalongen och Stockholm och flyttar med till Zambia.
Efter ett liv i fattigdom i Lusakas slumområden får änkan Loveness ett liknande erbjudande. Siame är välklädd, snäll mot barnen och har en tjänstebostad hos svenska ambassadens biståndsråd. En riktig bostad. Med en dörr som går att låsa. Allt kommer att ordna sig.

TISDAG, 09 OKTOBER, 2018

K som i kvalitetstid.
Som jag njuter av dessa stunder med lille V. Idag blev det en eftermiddagspromenad i Djulö allé.
Visserligen var det lite småkallt och blåsigt men naturen bjöd på så vackra färger.
Lille V sov sig igenom största delen av promenaden som avslutades med inköp av nygräddade bullar som sedan intogs med kaffe hemma hos sonen.
Denna dagen - ett liv.

MÅNDAG, 08 OKTOBER, 2018

Lille V, som älskar alla fordon med hjul, blir väldigt förtjust när man sjunger Hjulen på bussen snurrar runt, runt, runt eller varför inte Wheels on the Bus.
En annan höjdare är att se tecknade filmer på You Tube med bussen som far runt i sta´n.
Idag kom jag med en spelande bok om den lilla gula bussen, för övrigt ett fynd från Ullared
Hoppas lille V´s föräldrar står ut med den enerverande melodin...

SÖNDAG, 07 OKTOBER, 2018

Ungdomarna tyckte att vi skulle ta med en släpkärra till Ullared för att få plats med alla fynd.
Det visade sig vara ett väldigt klokt beslut.

LÖRDAG, 06 OKTOBER, 2018

R som i rekord...och vi var där.
Idag for vi tillsammans med äldste sonen, svärdottern och hennes syster och svåger tidigt i ottan till Ullared - shoppingfyndens Mecca.
Synd att så många andra hade valt just denna helg och speciellt denna dag för samma vallfärd.
I en dryg timme fick vi slingra fram i kö innan vi kom in i varuhuset. Väl därinne var det bara att tuta och köra, den som stannade upp för att visa hänsyn och inte köra på någon annan besökare fastnade totalt och var den som alla andra körde på. Just denna lördag hade butiken öppet till 22:00 men vi lämnade den straxt före 21:30 innan vi begav oss till boendet som visade sig vara en fullträff.
Imorgon fortsätter öventyret.

FREDAG, 05 OKTOBER, 2018

Nu drar Rosa bandet-kampanjen igång igen och butikerna fylls med rosa prylar.
Jag läste nyligen en artikel som var kritisk mot kampanjen då det visar sig att endast 30% av intäkterna går till cancerforskningen - resten äts upp av administrativa kostnader.
Nåväl, alla slantar som kommer forskningen till del är ju av godo.
Förra hösten när den rosa vågen svepte in klarade jag knappt av att besöka vår ICA-butik, vilket hängde ihop med att jag själv gick och väntade på om den cellförändring man funnit vid mammografin var en cancer.
Väntan var olidligt lång eftersom patologen i Eskilstuna skickade vidare proverna till patologen i Uppsala.
Under de där veckorna förberedde jag mig på det värsta, tänkte igenom vad som är viktigt och hur jag ville ta till vara på min tid.
Vi formligen knarkade cancerstatistik här hemma och försökte ta till oss alla de goda exemplen, de som överlevde sin cancer..
Till slut kom beskedet; min cellförändring var ofarlig och jag skulle bli kallad till ett återbesök efter sex månader.
I våras var jag tillbaka i Eskilstuna och fick veta att det såg bra ut.
Vad som menas med det vet jag inte riktigt men antar att det betyder att förändringen inte vuxit.
För mig är det obegripligt att en del kvinnor avstår eller bortprioriterar sin mammografiundersökning.
Idag köpte jag för övrigt några rosa disktrasor när jag besökte ICA.

TORSDAG, 04 OKTOBER, 2018

K som i kanelbulle.
Yngste sonen ringde i dag för att höra efter om jag var medveten om att det är Kanelbullens dag idag.
"Så klart jag vet" svarade jag.
"Har du nygräddade bullar på gång?" frågade sonen.
Nej, det hade jag inte, mina låg i frysen sedan jag bakat för ungefär en vecka sedan.
Sonen, som lever efter devisen att bullar ska ätas nygräddade, ratade därmed min inbjudan till eftermiddagsfika. Istället blev jag hembjuden till honom.
När jag kom dit sov lille V fortfarande och sonen stod i köket och penslade kanelbullar som var på väg in i ugnen.
Häpen frågade jag om han brukar baka bullar men det hade han inte gjort sedan hemkunskapsundervisningen för många år sedan.
Bullarna såg perfekta ut men jag blev lite orolig när han berättade att jästen var gammal och utgången sedan länge men att han googlat och fått veta att det bara var att fukta upp den med lite vatten så skulle den bli som ny.
Jag var övertygad om att det inte skulle fungera...men det sa jag förstås inte till honom.
En stund senare, när lille V dessutom vaknat, blev det bullfest i köket och bullarna var sagolikt goda - och fluffiga.
Där fick mamman som levt ett ett drygt halvsekel lära sig något nytt; man behöver inte kasta bort sin jäst dagen efter paketets utgångsdatum.

ONSDAG, 03 OKTOBER, 2018

TISDAG, 02 OKTOBER, 2018

P som i promenad
eller
H som i höst.
Nu börjar naturen skifta i färg och himlen bli oktobergrå.
Personligen tycker jag hösten är otroligt tråkig när vi kommer in i november,då färgprakten är borta men mörkret allt mer kompakt. Det spelar ingen roll att alla gör vad de kan för att höja mysfaktorn genom att tända ljus i alla vrår. Jag passar på att njuta höstfärgerna så länge de finns innan kyla, regn och rusk tar över.

MÅNDAG, 01 OKTOBER, 2018

M som i Mälarsjukhuset.
Så var jag då här igen för att träffa min ögonläkare.
Idag var han nöjd med mina ögon - ödemet bakom gula fläcken i höger öga var i stort sett borta så nu kunde gula fläcken börja läka efter den propp jag fick i ögat i början av året.
Läkningsprocessen är nu 6-12 månader och först därefter kan man se vilka bestående skador mitt högra öga fått. Helt klart är att det aldrig kommer att bli som vänster öga.
Nu vill läkaren gå tillbaka in i vänster öga och ta bort ett membran som vuxit ut över gula fläcken och orsakar krokseende för mig. Det här ingreppet gör mig väldigt nervös eftersom det är vänster öga som gör att jag klarar min vardag och som det absolut inte får gå galet med.
Nu oroar jag mig för att det ska uppstå en komplikation i samband med det ingreppet.
Jag ska tillbaka i oktober för en operationsplanering...scary!

SÖNDAG, 30 SEPTEMBER, 2018

S som i smörgåstårta.
Idag kom yngste sonen med familj för att uppvakta käre maken. Jag gjorde mig till lite och tillverkade en smörgåstårta. Röra ihop fyllningar är jag rätt bra på men dekorationskunskaperna är det lite si och så med.
Nu syns det förstås inte på bilden vilka dekorationsmissar jag gjort och det kanske man kan bortse från med tanke på mina synskaor - huvudsaken det smakar bra.
Maken uppvaktades med snygga konjakskupor och det var väl tur för nu har han något att hälla upp sin nyinköpta konjak i.

LÖRDAG, 29 SEPTEMBER, 2018

Till min dotter av Malin Wollin är en bok vi läst i bokcirkeln och som jag nu tänker skriva några rader om.
Berättelsen handlar om Stella som växer upp i en småstad på åttio- och nittiotalen och som vi följer från barndomen till tonåren och alla krav och förväntningar som finns på en tonåring.
Det är en bitvis långtråkig historia och den humor som utlovats i boken blir jag inte alls road av.
Den här läsupplevelsen hade jag faktiskt kunnat klara mig utan.

Från bokens baksida:
Det här är en bok om att inte leva upp till förväntningarna.
Att växa upp som tjej och ta för mycket plats trots att man bara försöker åka med.
Om att stå upp för någon som är utsatt och bli utsatt själv. Att göra bort sig när det är fest och om att råka bränna upp en ö.
Om att växa upp och bli kvinna och försöka berätta för sin dotter, och sig själv, vad man ska acceptera och vad man faktiskt ska bråka om.

FREDAG, 28 SEPTEMBER, 2018

B som i Blossa.
Nu har årets årgångsglögg från Blossa presenterats och det är en glögg inspirerad av Limoncello och solmogna citroner. Den friska syrligheten kompletteras med kryddor såsom rosmarin, timjan och basilika.
Sedan kan man ju fråga sig om det är så en glögg ska smaka...
Flaskans design är även den inspirerad av Italien och deras klassiska delikatessförpackningar.

TORSDAG, 27 SEPTEMBER, 2018

Ö som i ögonbottenfotografering.
Upp i ottan för att vara på ögonmottagningen 7:30 och genomgå en ögonbottenfotografering.
Fotograferingen i sig är en bagatell men jag blir alltid så nervös för vad de ska säga att de ser.
I slutänden är det en läkare som granskar bilderna men sköterskan som fotograferar är väldigt skicklig och vet att göra en bedömning. Enligt henne kan hon inte se något som skulle behöva laserbehandlas just nu och det var ju glädjande att höra.
Hon gav sig tid att prat i tjugo minuter och jag hann ställa alla de där frågorna som det annars inte finns utrymme för i den tidspreessade sjukvården, frågor om risken att förlora körkortet, kompensatoriska hjälpmedel, arbetsgivarens skyldighet att anpassa arbetsmiljön så jag klarar att utföra mitt arbete (vilket jag överraskande nog har insett inte är alldeles sjävklart), sorgen över att ha fått kroppens viktigaste sinne naggat i kanten.
Om jag kom med tunga steg så gick jag med väldigt lätta när jag var färdig.

ONSDAG, 26 SEPTEMBER, 2018

F som i födelsedag.
Så var det dags att fira födelsedag igen - denna gång är det jag som fyller år.
Jag har haft en toppendag tillsammans med familjen.
Vi lånade barnbarnet som annars skulle ha varit på förskolan och kom till honom när föräldrarna for till sina arbeten. Först en promenad ner till centrum för att frukostfika på café innan vi besökte Åhléns leksaksavdelning.
Lille V hittade två bollar som fångade hans intresse fullständigt och eftersom det är min födelsedag och man då får göra (nästan) precis som man vill köpte jag dessa bollar och gav till honom.
När lille V´s mamma kom hem från arbetet åkte maken och jag hem för att byta om innan vi tillsammans med äldste sonen och svärdottern begav oss till Pinchos för att äta födelsedagsmiddag. Därefter for vi hem till oss och öppnade paket som innehöll en urtjusig morgonrock och en väldigt fin ostbricka i skiffer med praktiska knivar till.

TISDAG, 25 SEPTEMBER, 2018

L som i lycka.
Lycka är att vyssja sitt barnbarn till sömns på sin axel, känna den lilla kroppen bli tung och avslappnad samtidigt som andningnen blir långsam och fridfull

MÅNDAG, 24 SEPTEMBER, 2018

Grebe/Träff är en författarduo jag uppskattat ända sedan jag läste deras första bok.
Nu har jag läst Eld och djupa vatten som är den femte delen i serien om psykologen Siri Bergman.
Det här är en spännande berättelse som kretsar kring kärnfamiljen när den inte fungerar, när den istället för trygghet skapar ett utanförskap och dysfunktionella relationer och i centrum står en liten utsatt pojke.
Historien är skickligt ihopsatt och även om det alltid gör ont att läsa om barn som far illa tycker jag den är en mycket bra bok inom sin genre; psykologiska thrillers.

Från bokens baksida:
Två syskon försvinner från sina fosterhem med bara ett par veckors mellanrum. Försvinnandena är oförklarliga och snart kör utredningen fast.
En kort tid senare hittas foton på barnen tillsammans med en främmande kvinna. Mysteriet tätnar när kvinnan på bilden identifieras som 29-åriga Kajsa Rantanen, som strax därefter hittas död. Vad hände Kajsa och varför finns hon på bild med de försvunna barnen?

Psykologen Siri Bergman får tillsammans med kollegorna i polisens gärningsmannaprofilgrupp i uppdrag att titta närmare på brotten. Är det en pedofil som går lös eller handlar det om någonting mycket mer komplext? Under några regnkalla höstveckor övergår undersökningen i en jakt på liv och död. Frågan om vem som egentligen är förövare och offer ställs på sin spets, och det blir snart tydligt att det inte finns några enkla svar.

SÖNDAG, 23 SEPTEMBER, 2018

LÖRDAG, 22 SEPTEMBER, 2018

B som i besök.
Idag har vi, med anledning av makens födelsedag, haft besök av hans föräldrar och syskon.
Extra roligt är det förstås att svärföräldrarna som båda passerat de åttio orkar resa så långt för att hälsa på.
Tanken var att även lille V skulle kommit tillsammans med sin mamma men han var inte piggelin och fick därför stanna hemma.
När nu svärmor och svärfar var samlade med barnaskaran sin passade vi på att ta ett familjefotografi.

FREDAG, 21 SEPTEMBER, 2018

F som i födelsedag.
Idag är det ingen vanlig dag - idag är det käre makens födelsedag.
Eftersom maken varit bortrest på konferens i två dagar blev det inget firande med frukost på sängen men desto mer firande på kvällen då äldste sonen och svärdottern kom besök med paket. Till makens glädje uppvaktades han med en whiskykaraff fylld med whisky och en prenumertion på en whiskytidning - och därmed har väl var och en förstått att näst efter mjölk älskar maken whisky.
Vi bjöd på middag coh umgicks länge och väl med tända ljus medan höstmörkret tätnade utanför huset.

TORSDAG, 20 SEPTEMBER, 2018

V som i Vingåker.
Yngste sonen, lille V och jag hamnade idag i Vingåker på vår jakt efter en födelsedagspresent till käre maken som fyller år imorgon.
Siktet var inställt på Ittallabutiken för att inhandla konjakskupor men det gick inte alls bra för de hade just nu inga i sitt sortiment.
Sonen skulle in på Factory Outlet för att leta efter skor till lille V men det gick inte heller så bra.
Istället flyttade vi oss till restaurang Joans för att äta lunch...nte heller det gick så bra.
Lille V var alldeles för trött och hungrig och i väntan på maten bröt han ihop och storgrät.
Sonen hämtade vagnen och gick ett varv runt kvarteret för att söva samtidigt som maten kom in på bordet. Där satt jag rätt länge med tre portioner mat framför mig.
Sonen återkom med en sovande V vars spaghetti och köttfärssås hamnat i en matlåda för att tas med hem.
Vi fick till slut i oss maten och det blev en trevlig lunch med intressanta samtal - han är nämligen så klok vår yngste son (...precis som sin bror)

ONSDAG, 19 SEPTEMBER, 2018

Som jag letat efter denna film på både Netflex och HBO de senaste åren.
Så plötsligt dök den upp på Netflix från ingenstans - lycka!
Mitt Afrika med Meryl Streep och Robert Redford bygger på Karen Blixens självbiografiska böcker om hennes liv i Afrika i början på 1900-talet.
Som nygift skulle hon och hennes make starta ett kaffeplantage med alla vedermödor som det innebär.
Filmen innehåller mycket hjärta och smärta varvat med feminism och jäklar anamma.
Ikväll har käre maken och jag sett den och den är fortfarande bra även om det inte var samma känsla som när jag såg den på en biograf i Örebro i mitten av åttiotalet.
Det var väldigt roligt att även maken som mest irriterar sig på Meryl Streep också tyckte om filmen som är väldigt lång. (Själv älskar jag allt som Meryl medverkar i)
När jag såg den första gången minns jag att den fick mig att gråta och känslorna att riva runt i bröstet.
Så var det inte nu, istället fascinerades jag av kvinnoödet och den fantastiska styrka hon hade, Karen Blixen.

TISDAG, 18 SEPTEMBER, 2018

Ytterligare en bok att skriva några rader om. Den här gången handlar det om Störst av allt av Malin Persson Giolito. Det här är en thriller med flera bottnar. Handlingen utspelar sig i en ungdomsmiljö där det sker en skolskjutning på en skola i Djursholm. Till en början faller misstankarna mot Maja men så enkelt är det inte.
Berättelsen handlar även om en kärlekshistoria och om ungdomar som inte passar in på grund av klasstillhörighet och etnicitet. Persson Giolito lyckas bra med sin beskrivning av tonåringarna och deras tankar utan att det känns för klyschigt och stereotypt. En mycket läsvärd bok.

Från bokens baksida:
De rikaste rika och de mest utsatta behöver sällan träffas. Utom i Djursholms allmänna gymnasium. Fem tonåringar, och en lärare som vill väl. Det slutar i katastrof. Nio månader senare ställs artonåriga Maja inför rätta.
"Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet."

MÅNDAG, 17 SEPTEMBER, 2018

F som i fläderbär.
Idag har jag för första gången tagit hand om fläderbären som sitter kvar i buskarna. Det blev några flaskor fläderbärssirap att ringla över vaniljglassen eller pannkakorna för dem som äter sådan. Fem burkar sylt blev det också som kanske kan användas i kakbak eller något annat onyttigt. Jag delade med mig av såväl sirap som sylt till sönerna och deras familjer, kanske kan det gå åt hemma hos dem. Smaken är svår att beskriva men jag tycker det finns rätt mycket av honungssmak i bären.
Nåväl, nu har jag utmanat mig att göra något jag aldrig gjord förr.

SÖNDAG, 16 SEPTEMBER, 2018

Z som i Zoo.
Idag bjöd Katrineholms kommun som arbetsgivare all sin personal på en familjedag på Parken Zoo och vi var förstås där, i sällskap med yngste sonen, svärdottern och lille V.
En fantastisk dag som bjöd på sol och hög, klar luft. Djuren var pigga och besökarna glada. Lille V roades av alla djuren, inte minst dem som han fick klappa. Dagen avslutades med ett par varv i karusellerna innan lilleman somnade på väg till bilen.

LÖRDAG, 15 SEPTEMNER, 2018

Idag besöker vi brorsonen Viktor i Linköping. Han har skaffat sig en ny studentbostad och det var en riktigt trevlig liten lägenhet han hade. Efter en kort inspektion av lägenheten begav vi oss ner till stadens centrum där det pågick en del trevliga aktiviteter i den sköna septembersolen. Bland annat fanns en stor marknad med egenodlade grönsaker och blommor samt andra egenproducerade livsmedel. Dessutom fanns flera musikkårer samlade på gator och torg, ungdomar från såväl Sverige som andra nordiska länder. På väg till en restaurang passade vi på att gå in i domkyrkan. Efter lunchen blev det fika i studentlägenheten och intressanta diskussioner om Rotavirus. Brorsonen som studerar på läkarprogrammet deltar den här terminen i ett forskningsprojekt på universitetet där man studerar Rotavirus för att i förlängningen kunna bidra till att viruset inte ska betyda döden för små barn i Afrika.

FREDAG, 14 SEPTEMBER, 2018

K som i ketchup.
Idag gav jag mig på att göra egen ketchup av tomaterna i vårt växthus.
Det här är en sak som jag ofta under årens lopp tänkt att jag skulle göra men inte gjort.
Eftersom jag, som ett led i att acceptera de begränsningar min synskada ger, försöker bevisa för mig själv att jag trots allt klarar av att göra saker blev det idag hemkokt ketchup.
Jösses så enkelt det var!
Jösses så gott det var!
Visst är den sockrad men i övrigt innehåller den bara naturliga saker. Utan socker skulle den inte vara lika hållbar och förmodligen inte lika god. Dessutom tror jag inte att ett sötningsmedel skulle ge samma smakresultat.
Det här gör jag helt klart om.
Extra roligt är att käre maken som INTE äter ketchup provsmakade och tyckte det var gott (...han tog även ketchup till korven lite senare på kvällen)

TORSDAG, 13 SEPTEMBER, 2118

S som i sova.
S som i sömnlöshet.

Jag har egentligen inget svårt för att somna när det är dags men desto svårare att stanna kvar i sömnen.
Jag vaknar efter någon timme och kan inte somna om. Läser, lyssnar på gamla avsnitt av Sommar i P1, snurrar runt i sängen och blir allt mer atressad vartefter tiden går. Nu har jag dessutom kommit in i en period när jag vaknar mer än tre timmar innan väckarklockan ringer och det är inte bra för nnär jag väl somnar om är det dags att vakna.Förmodligen hör det här ihop med att jag just nu har en hög, och negativ, stressnivå i kroppen på grund av mina ögonproblem. Det finns alldeles för mycket att grubbla på och det är inte särskilt konstruktivt att grubbla när jag egentligen borde sova...


ONSDAG, 12 SEPTEMBER, 2018

S som i skogsutflykt.
Min bror föreslog i helgen att vi skulle ge oss ut för att leta svamp någon dag - och den dagen blev i dag.
Först med bilen ut i vad vi trodde skulle vara en lämplig svampskog. Därefter promenad på skogsväg innan vi dök in bland stockar och sten. Visst hittade vi en del stora och vackert gula kantareller men det var inte i några mängder. Plötsligt hamnade vi på en plats som kyrkan använder för gökotta och de prydliga bänkarna var som gjorda för att sitta på när kaffe och köttbullemackor skulle intas. Vi gick även en bit längs sörmlandsleden och då hittade jag några liter svart trumpetsvamp som är en släkting till kantarellen. Det är inte ofta jag springer på trumpetsvamp men det tacksamma är att de växer i stora flockar, så hittar man en hittar man genast många.

TISDAG, 11 SEPTEMBER, 2018

Ett år, 365 dagar.
Ett liv aldrig mer.
Precis på klockslaget stod vi där i minneslunden och mindes Ove. Hans skratt, hans humor och hans vänlighet.
Tänker på hur små marginalerna mellan liv och död är. En cyklist, en smal väg, en långtradare och plötsligt har livets sköra tråd brustit.
Vi är så glada att vi fick lära känna dig Ove, den alldeles för korta stund du var på jorden - men för alltid i våra minnen.

MÅNDAG, 10 SEPTEMBER, 2018

Anledningen till att jag valde läsa Mödrarnas söndag av Graham Swift var förmodligen för att den presenterades som intressant för alla som älskar Downton Abbey...å det gör ju jag.
Graham Swift är en brittisk författare, född 1949,som skrivit tio romaner innan han skrev Mödrarnas söndag som av många anses vara hans bästa bok.
Berättelsen utspelar sig under en endaste dag; 30 mars 1924, och kretsar runt den föräldralösa husjungfrun Jane Fairchild. Genom glimtar i boken får läsaren veta att hon senare i livet gör en klassresa och blir en framgångsrik författare och att hon alltid kommer att tänka på just denna dag som dagen då allt började.
Kan hända vill Swift genom sitt dramaturgiska grepp där han låter allt kretsa runt en endast dag visa på att livet är mycket kort, lika kort som en dag.
Berättelsen utsdpelar sig i en värld av herrskap och tjänstefolk och i förlängningen en klassresa med outtalade regler för vad som gäller.

Från bokens baksida:
30 mars 1924. Det är ”mödrarnas söndag”, dagen på året då tjänstefolket får ledigt för att åka hem. En som inte åker hem är den föräldralösa Jane Fairchild, som i ställer möter sin älskare i granngodset som ekar tomt efter att bröderna dog i första världskriget. Det som händer sedan ändrar deras liv för alltid – med ekon fram till vår tid.

SÖNDAG, 09 SEPTEMBER, 2018

R som i rösta...eller
D som i demokrati.
En kort cykeltur i solskenet till vallokalen och i ett tjillevipp har jag nyttjat min demokratiska rätt att vara med och påverka hur vårt land ska styras.
Även om det praktiska momentet i processen var gjort i ett tjillevipp har tankeprecessen fram dit varit ovanligt lång och knepig. Det har inte varit lika självklart den här gången. Det har funnits guldkorn både här och där som jag hade önskat sammanföra och samla inom ett parti. Det finns inte en alldeles given ledare och det är svårt att sia om vem som är tillräckligt karismatisk för att ena och leda. Själv har jag inte kommit över nederlaget som innebar att svensk politik förlorade Reinfeldt och Borg, en duo som får alla andra att verka bleka i jämförelsen.
Funderingar fram och tillbaka ledde hur som helst inte någon annanstans för bakom skärmen i vallokalen la jag min röst som jag brukar, förutom till landstinget.

LÖRDAG, 08 SEPTEMBER, 2018

M som i matlagning.
Ikväll kommer två av mina bröder tillsammans med sina respektive på mat hos käre maken och mig.
Vi har sedan årsskiftet träffats varannan månad under vinjetten "Halv sju hos oss". Första vändan hade vi inget särskilt tema men det vi bjöd varandra på skulle kunna kallas fine diner och där vi spände musklerna lite. Vid middagen i somras var det dags att välja ett tema för kommande tre middag. Förslag skrevs på lappar, lades i en skål och lottades. På lotten som drogs stod middag för högst 500:- vilket kändes som en utmaning. Vad bjuder man sex personer på som håller den budgeten? Dryck bestämde vi skulle ligga utöver de 500:-
Nåväl, detta fick vi ihop:
Välkomstdrink tillsammans med rotfruktschips med dipp av västerbottenost. Därefter satte vi oss till bords och åt en jordärtskocksoppa med isterbandströssel.
Varmrätten bestod av en rödvinsbrässerad oxkind, mandelpotatispuré med tryffelolja, stekt sidfläsk, champinjoner och cornichons.
Efter en cigarrpaus tog vi en kopp kaffe ihop med äppelpaj under knäckigt tak med vaniljsås.
Så kommer vi då till frågan om vi klarade budgeten.
Ja, det gjorde vi! Om vi inkluderar drinktilltugget klarade vi det hela med ungefär tio kronors marginal.

FREDAG, 07 SEPTEMBER, 2018

P som i Pinchos.
Vi hamnade här ikväll bara för att ingen av oss var pigg på att laga till den lasagne som var planerad.
Käre maken hade haft en mycket intensiv eftermiddag på arbetet men jag hade väl egentligen inget att skylla på...Sent omsider bestämde vi oss, bokade ett bord och hamnade i en mysig fredagsatmosfär.
Det var många restaurangen, i alla åldrar och olika konstellationer ändå fungerade servicen bra.
Maten var bra, till och med mycket bra och vi åt mer än vad vi hade tänkt oss.