INNEHÅLL

Annas kammare

Biblioteket

Fotoalbumet

Förrådet

Köket

Scrapperiet

Växthuset

 

PÅ SÄNGBORDET

"Och eken står där än"
av Sofia Lundberg



LÄST 2017
36 böcker

LÄST 2018
41 böcker

LÄST 2019
30 böcker

LÄST 2020
13 böcker



 

 

ONSDAG, 09 SEPTEMBER, 2020

Jag har läst Begravd jätte av Kazuo Ishiguro, en bok som kom ut på svenska för fyra år sedan.
Ishiguro är  född 1954 i Nagasaki i Japan men kom som sexåring till England där han växte upp och blev brittisk medborgare 1982. Numera bor han i London med sin familj.
Ishigo fick sitt stora genombrott då hans bok Återstoden av dagen filmatiserades. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 2017.
I berättelsen, som utspelar sig på 500-talet, får man följa ett äldre par som gett sig ut på en vandring för att söka sin vuxne son som lämnade hemmet för länge sedan. Vandringen tar dem ut i den brittiska vildmarken där de ställs inför möten men vad som skulle kunna vara vän eller fiende. Deras minnen vävs samman med andras minnen och sammanfattar de val och ställningstaganden de gjort för sin kärlek till varandra. Vad är vad?
Den här berättelsen tillhör fantasygenren, vilket vanligtvis inte tilltalar mig men här väver författaren in fantasy i ett äventyr som faktiskt faller mig i smaken. Förmodligen för att det är skickligt berättat och med miljöbeskrivningar som är lätta att se framför sig. Det är helt enkelt mycket känsla och stämning över det hela.

Från bokens baksida:
Det är 500-tal. Romarna försvann för längesedan, och det land som en gång ska komma att bli England sveps sakta men säkert in i ett slags kollektiv minnesförlust som kallas ”dimman”. I landskapet rör sig människor på obestämd flykt; föräldrar söker sina barn, barn söker sina föräldrar. Men det är också en värld, som Ishiguro skildrar den, befolkad av monster och demoner. Och mitt i allt detta befinner sig Axl och Beatrice, ett åldrat par som ger sig ut på en lång och farofylld resa för att hitta sin son, sedan många år försvunnen.

TISDAG, 08 SEPTEMBER, 2020

O som i oleander.
I helgen köpte vi en oleander som är gigantisk. De förra ägarna hade inte plats med den i sitt uterum och valde därför att låta den gå vidare till någon annan - och det råkade bli vi.
Nu har den blommat färdigt för i år men om vi pysslar om den riktigt fint under vinterförvaringen kommer den visa sin tacksamhet nästa sommar genom att blomma med vackra carminröda blommor.
Vinterförvaringen kommer verkligen bli en utmaning eftersom denna medelhavsväxt inte tål temperaturer under tio grader.

MÅNDAG, 07 SEPTEMBER, 2020

F som i fotvård.
Efter arbetet åkte jag raka spåret till fotvården, sänkte fötterna i varmt vatten och drog en djup suck.
Detta är himelskt skönt och väl värt varenda krona - i synnerhet för mig som är diabetiker.
Varje gång jag är där kan jag inte låta bli att fundera på vad det är som gör att man vill bli fotvårdare.
Själv har jag fötter som inte kräver särskilt stora insatser men kunden innan mig suckade, stånkade och ojade sig genom behandlingen - mycket nöjd med det som gjordes. När han kommit i strumplästen igen säger han med lycka i rösten:
- Gud så skönt, det känns som om du skurit bort halva foten.
Där sitter jag bakom min skärm och får inre bilder av hur hans fötter möjligtvis såg ut före behandlingen och hur de ser ut nu.
Jag kikar ner på mina egna fötter och är rätt tacksam för att de är lika smäckra som Askungens fötter. Skulle man skära bort halva foten som är i storlek 36 skulle det inte bli mycket kvar av den...

SÖNDAG, 06 SEPTEMBER, 2020

K som i ketchup.
Vilmer kom på besök idag och vi gick direkt ut i växthuset för att plocka tomater.
Hela 2½ kg fick vi med oss in i köket och vårt mål var att koka ketchup av dem. Vilmer deltog med det som var lätt för honom att fixa och det var faktiskt en hel del. Koka, röra, puttra, vänta...det tog lång tid att göra ketchup men ack så väl värt insatsen.
Nu vet Vilmer vad man gör ketchup av och hur det går till, i varje fall att göra egen ketchup med endast naturliga ingredienser och rätt begränsat med socker, farinsocker i det här fallet - från planta till flaska. Enda nackdelen när man endast använder naturliga ingredienser är att det blir kort hållbarhet. Ungefär en månad håller den sig i kylen men det ska kanske räcka till.
Lilla Stella fick okcså en flaska ketchup.

LÖRDAG, 05 SEPTEMBER, 2020

K som i kalas.
Idag bjöd brorsonen tillika vår gudson Theo på kalas - n i o å r s k a l a s !
Denne lille gosse som har så många klurigheter i sitt huvud att de inte för plats där utan kryllar sig ut i armar och ben.
Denne lille gosse som ena stunden är en virvelvind för att i nästa vara så djupt koncentrerad på det som fångar hans intresse att det nästan är omöjligt att få kontakt med honom.
Denne lille gosse som älskar vitlöksås från en specifik pizzeria (annars kan det kvitta) och mjölkchoklad med hasselnötter som endast finns att köpa på Coop.
Denne lille gosse som använder ämnesspecifika ord såsom expandera när han undersöker egenskaper hos material men drar till med så fula ord ibland att hans faster tappar hakan.
Denne lille gosse är verkligen som ett smörgåsbord - här finns allt och lite till.
Den lille gosse kan bli något väldigt stort när han blir vuxen.

FREDAG, 04 SEPTEMBER, 2020

EFIT - EttFotoITimmen.
Jag har inte deltagit i EFIT sedan hösten 2016 och det är väldigt tråkigt så här i efterhand för det är dels en rolig grej men även ett roligt minne av en dag i livet.
Jag sitter och bläddrar runt bland mina tidigare EFIT-dagar och blir påmind om stora och små händelser som jag fotodokumenterat.
EFIT handlar om att under ett, av projektet, givet datum ta en bild i timmen där man är och befinner sig för stunden - från man vaknar tills man går till sängs.
I vänstermarginalen hittar du en länk till EFIT om du vill vara med du också.
Här är ett axplock av bilder från min dag - vill du se alla bilder och i större format klickar du HÄR.

TORSDAG, 03 SEPTEMBER, 2020

M som i mammografi.
Idag har jag varit på mammografi, denna livsviktiga undersökning som i år blivit lite försenad på grund av Covid-19. Jag skulle egentligen ha varit kallad i våras och hoppas innerligt att fördröjningen på fyra månader inte ska betyda katastrof.
Vid min senaste mammografi hittade man en cellförändring som ledde till en biopsi som ledde till en enorm väntan på att patologerna i Eskilstina och Uppsala till slut bestämde sig för att den var ofarlig.
Nu är jag livrädd för att man ska hitta något nytt eller att den förändring som fanns då ska ha ändrat karaktär, vuxit eller på något annat sätt gått bananas.
Jag kommer vara skräckslagen när kuvertet med besked kommer - det dimper förmodligen ner ungefär samtidigt som storken kommer med vårt tredje barnbarn. Skulle det visa på en förändring vet jag vilken mörk tunnel jag ska in i igen och det är verkligen inget jag vill vara med om.

ONSDAG, 02 SEPTEMBER, 2020

TISDAG, 01 SEPTEMBER, 2020

I boken 1947 fokuserar författaren Elisabeth Åsbrink på just det året och följer under ett kalenderår de politiska skeenden som tog fart när världen just dragit en lättnadens suck över att andra världskriget äntligen var slut.
Det finns andra efterkrigsår som är betydligt mer omtalade och placerade i historieböcker om Europas återhämtning och uppbyggnad än just år 1947. Trots det är det ett intressant år, en intressant tid med mycket dramatik och framtidsoptimism.
Åsbrink arbetar sig igenom året i kronologisk följd när hon berättar om såväl storpolitik som kärlek och mode. Hon flyttar sig mellan kontinenterna och gör nedslag i olika politiska lösningar som senare kommit att få betydelse. Palestinafrågan får exempelvis ett stort utrymme liksom antisemitismens överlevnad och Sovjets kalla hand över Östeuropa.
Den här boken är verkligen läsvärd, inte bara för historienördar.

Från bokens baksida:
1947 är en bok som i den personliga krönikans form vill pejla inte bara ett givet års händelser, utan också hur de processer som sätts igång och är i rörelse då i högsta grad är aktuella i vår egen tid: Palestinafrågan, deklarationen om de mänskliga rättigheterna, begreppet folkmord, feminismen och minnet av Förintelsen.
Elisabeth Åsbrink är journalist och författare, född 1965, bosatt i Stockholm och Köpenhamn. Hon medverkar som skribent, recensent och krönikör i Dagens Nyheter och även i dansk press. 2011 utkom hon med boken Och i Wienerwald står träden kvar. Boken tilldelades Augustpriset i fackboksklassen 2011, Dansk-svensk kulturfonds kulturpris 2013, samt Rychard Kapuscinski Award för bästa litterära reportage 2014. Hon har tidigare givit ut Smärtpunkten - Lars Norén, pjäsen 7:3 och morden i Malexander 2009, samt BLÄCK - tatueringar hud minnen 2010, tillsammans med fotografen Björn Abelin.

ONSDAG, 06 MAJ, 2020

I Pojken som bygde egna världar av Keith Stuart möter läraren Sam, en liten pojke som har svårt att förstå sig på världen. Han har behov av förutsägbarhet och rutiner som bara hans mamma lärt sig förstå. Så separerar Sams föräldrar och pappan måste nu försöka närma sig sin son. Pappan har haft svårt att acceptera sonens autismdiagnos. Han har valt att drunkna i sitt arbete hellre än att lära känna Sam. Men så händer något i relationen mellan far och son när de upptäcker ett gemensamt intresse; datorspelet Minecraft. Här bygger de gemensamma världar, utforskar och löser uppgifter.
Genom spelet bygger far och son upp sin relation. Det här är en berättelse som skildrar livet med ett barn som har särskilda behov.
Det som är en styrka i boken blir också dess svaghet, författaren har själv en son med autism och man märker att han vet vad han talar om när han beskriver vardagslivet med ett autistiskt barn. Där är texten mycket stark, sedan har han förpackat sina erfarenheter i en roman där pappan måste reda ut en hel del från sin barndom för att fullt kunna leva i nuet och där är jag inte lika förtjust.
Som roman tycker jag inte riktigt att den här texten håller måttet. Men som en inblick i en autistisk pojkes värld och hur det påverkar familjen som finns runt honom är det en riktigt bra bok.

Från bokens baksida:
Alex är en ganska vanlig engelsk man i sina bästa år. Han kanske jobbar mer än andra, men någon måste ju betala för villan och bilen. Och det kan ju vara så att Alex jobbar mycket för att slippa vara hemma med Sam, hans autistiske son, och i blickfånget för sin hustru Judy som tycker att Alex är en riktig svikare, och en dålig pappa.

Sam är en ganska vanlig pojke, men med speciella behov. För honom är världen ett pussel som han inte klarar av att lägga själv. Men när Sam börjar spela dataspelet Minecraft öppnar sig plötsligt en ny värld där far och son kan mötas på helt andra villkor. En värld som visar sig vara full av möjligheter till stordåd och nya insikter.

TISDAG, 05 MAJ, 2020

MÅNDAG, 04 MAJ, 2020

Det ligger en liten människa i min säng, en liten varm kropp att krypa intill. Nära, så nära. Ett litet barnbarn som ska dela min kudde i natt. Hon ligger där så varm och rofylld och andas små snabba andetag. Våra huvuden tillsammans på kudden, hennes mjuka hår i mitt ansikte som får det att kittlas. Jag försöker andas i hennes rytm och känna hennes varma andedräkt.
Vill ta in hela hennes väsen genom mina sinnen. Hon är så mjuk och varm. Håller hennes fot i handen, den där lilla foten som ska ta henne genom livet. Små steg, stora steg. Raska steg, tvekande steg och ibland felsteg. Älskade lilla barnbarn - måtte livet fara fram varsamt med dig. Mina läppar på hennes panna. Tänker på alla samtal vi ska ha, både nu och i framtiden. Allt jag måste berätta för henne, allt hon måste få veta. Tar den lilla knutna handen i min och reflexmässigt greppar hon mitt finger. Precis så lilla Stella, ta för dig och håll i. Släpp inte taget om det du vill ha av livet.
En liten varm kropp i min säng, en liten människa vars färd genom livet jag bara får följa en liten bit. Och när jag inte längre finns här är hon ett av spåren jag lämnar efter mig, ett tecken på att jag varit här. Min hand på hennes kind, näsan i hennes nacke. Nu följer jag med henne in i drömmarnas värld en stund. En stund tillsammans på min kudde i värmen av varandra. God natt lilla Stella - farmor älskar dig

 

SÖNDAG, 03 MAJ, 2020

S som i smörgåstårta.
Det hör liksom till att göra en smörgåstårta i Valborgshelgen och så även i år. Jag mer än halverar recepten numera eftersom det i regel bara är jag och käre maken som äter av den.
Det är lite meckigt att göra smörgåstårta men väl värt besväret. Den här gången blev det en tårta med räkor och kallrökt lax och jag kan väl inte påstå att det blev den allra bästa jag gjort men absolut god. De sista åren sönerna bodde hemma brukade jag göra smörgåstårta en gång i månaden eftersom i synnerhet yngste sonen tyckte om det och det var roligt att prova nya recept och smaker. Nu dröjer det säkert ett tag innan jag gör smörgåstårta igen, kanske ända till nästa Valborg, men då tror jag att det ska bli någon mer smakrik tårta, förmodligen någon med skinka och ost.

LÖRDAG, 02 MAJ, 2020

R som i rabarberkaka.
Gårdagens rabarberskörd bidde idag till en rabarkaka på "engelska" då receptet i sitt orginal heter Deep rhubarb streusel cake. Förutom rabarber ingår även äpplen och det är mestadels mandelmjöl i degen. Otroligt gott blev det!

FREDAG, 01 MAJ, 2020

Vanligtvis brukar vi gå upp tidigt första maj för att gå "Maj i by" med musikkåren. De vandrar runt på gatorna i vår lilla stad och spelar så tjusigt på sina instrument. I år blir det ingen parad men det blir maj ivarje fall och jag kom mig för att skörda årets första rabarber.
Stolta och knubbiga stoltserar de ute i trädgården. På kort tid har de exploderat från att ha varit bara en liten knopp till att trängas om utrymmet. Nu ska jag försöka hitta på något kreativt med dem.

TORSDAG, 30 APRIL, 2020

V som i Valborg.
Den här våren, då inget är sig likt, passerar Valborg förbi som en helt vanlig dag. Vanligtvis brukar vi samla ett gäng goda vänner för att äta gott, umgås och fira vårens och ljusets ankomst.
Nåväl, det blir Valborg även nästa år...
Dagens solsken var i varje fall den trafikpolis som mötte mig när jag kom hem från arbetet. Han hade inget att anmärka på som tur var.

ONSDAG, 29 APRIL, 2020

Jonas Moström gav mersmak så jag har även läst hans Dominodöden. Detta är den andra boken med psykiatrikern Nathalie Svensson som huvudperson, samt hennes kollegor i den nationella gärningsmannaprofilgruppen. Den här gången utspelar sig handlingen i Sundsvall och egentligen har det ingen större betydelse var handlinne utspelar sig för Moström är ändå ingen stor miljöskildrare. Han fokuserar istället på intrigen och personporträtten och berättar här en tät, spännande och bra historia även om slutet kanske inte är helt övertygande. Gillar man genren har boken definitivt ett underhållningsvärde.

Från bokens baksida:
Överläkaren Erik Jensen försvinner obegripligt i kulverten under en nattjour på Sundsvalls sjukhus. Kommissarie Johan Axberg kopplar snabbt ihop fallet med psykiatrikern Thomas Hoffman, som försvann spårlöst på samma plats tre dygn tidigare. När Hoffman senare hittas brutalt mördad i ett skogsparti tyder allt på att han har hållits fången i ett par dygn för att sedan bli ihjälslagen. I både Hoffmans och Jensens fall har gärningsmannen lämnat efter sig en dominobricka.
När Sundsvallspolisen ber Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp om hjälp i utredningen, tvekar psykiatrikern Nathalie Svensson. Hon har precis varit med om flera traumatiska händelser och behöver mest av allt lugn och ro hemma i Uppsala. Men när det visar sig att hennes syster Estelle är den senaste som sett Erik Jensen vid liv bestämmer sig Nathalie för att ta sig an uppdraget.
Det blir en jakt på en tvångsmässig mördare för att hitta Erik Jensen i tid. Var har mördaren gömt undan Hoffman före mordet? Står fler offer på tur? Och framför allt - vad betyder dominobrickorna?

TISDAG, 28 APRIL, 2020

T som i Tallinn.
Käre maken har numera gett upp sitt tjat om att vi ska besöka Tallinn. Han har verkligen jobbat i motvind för jag har aldrig känt ett behov av att åka dit...förrän nu.
Typiskt att det plötsligt känns inspirerande med Tallinn när Covid-19 stängt mer eller mindre alla gränser. Jösses, så här nära en Tallinn-resa har maken aldrig varit om det inte vore för pandemin.
Varför har jag då plötsligt blivit intresserad av Tallinn?
För en tid sedan läste jag ett resereportage som handlade om staden. Artikelns fokus låg på hantverk och då Estlands rika hemslöjdsarv. Ett arv som både vårdas ömt men även utvecklas. Gamla mönster återanvänds i nya textilier och modern design. Tydligen har man i Tallinn en stor slöjd- och hantverksmässa i samband med Martindagen som firas till minne av Martin Luthers födelse i november 1483. Dessutom kan man göra många historiskt intressanta stadsvandringar i den gamla stadskärnan som för övrigt är upptagen på Unescos världsarvslista som norra Europas mest välbevarade medeltidsstad.
Känner jag likadant när gränserna åter öppnas kanske det ändå blir en liten tripp till Tallinn, till käre makens glädje.

MÅNDAG, 27 APRIL, 2020

L som i lunchlåda.
Jag hittade den här bilden i en brittisk mattidning som jag läser.
My God! Vilken underbar och aptitretande lunchlåda, det är lite annat än vad jag släpar med mig till jobbet om dagarna.
Marinerad mozzarella, oliver, rostad parika som är fetafylld, marinerad kronärtskockshjärta, röd pesto, prosciutto, salami, körsbärstomater och basilikabröd. Me like!

SÖNDAG, 26 APRIL, 2020

R som i rosé.
Nu är det snart dags, nu är det inte långt kvar till sommar och sol, ljumma kvällar och iskallt rosévin. Jag har fyllt kylen med några olika roséviner som jag har förväntningar på.
1. Jacob´s Creek Crisp Rosé från Australien (varunr 2181, 79 kr) presenteras som ett läskande vin med rödbäriga toner med inslag av melon och en liten avrundad eftersmak. Det lär passa lika bra som en lättsam drink som till exempelvis en krämig avocadosalld med färska räkor.
2. Colle Reale Cerasuolo Rosé från Italien (varunr 2242, 89 kr)är ett ekologiskt vin med drag av vinbär, körsbär och en frisk fruktsyra. Ett utmärkt vin att ställa på en buffé med blandade smaker.
3. Domaine de Collavery från Frankrike (varunr 2859, 95 kr) är en klassisk provence-rosé i blekt rosa med toner av röda bär, färska örter och grapefrukt. Lär vara gott till en pissaladière (fransk lökpizza) där den möter pizzans sälta perfekt.
Servera vid 8°.
4. Les Lauzeraies Tavel från Frankrike (varunr 2724, 129 kr) ska var ett relativt smakrikt rosévin från Rhônedalen. Här finns tonder av körsbär, äpplen och en god intensitet i avslutningen. Lär passa bra till ugnsrostad kycklingkyckling smaksatt med färska örter och citron, serverad med en mild vitlökskräm.
Nu är jag redo - ge mig sommar och sol nu.

LÖRDAG, 25 APRIL, 2020

C som i Cottage pie
Här förbereds en Cottage pie utifrån ett recept hämtat från en brittisk mattidning.
Just nu är vi inne i en period då vi lagar mat på "engelska". Det har visat sig utveckla såväl våra språkkunskaper som smaklökar. Helt klart är också att brittisk mat är så mycket mer och så mycket bättre än den man som turist möter i London eller som man förfasas över när man ser de brittiska kändiskockarnas upprop mot britternas usla matvanor och skolmatsalar.

FREDAG, 24 APRIL, 2020

Läkaren Jonas Moström debuterade som författare 2004. Jag har läst hans första bok i serien om psykiatrikern Nathalie Svensson, Himlen är alltid högre - en polisroman med ingredienserna övergrepp och mord.
Nathalie Svensson är nyseparerad, bor och arbetar i Uppsala men har en övernattningslägenhet i Stockholm. Det är i Stockholm hon har en dejt med en skådespelare som blir skjuten på denna första träff. Nathalie har tidigare haft en pojkvän som blev mördad och nu uppstår en känsla av att hon är förföljd och ju mer hon rotar i mordet desto mer inser hon att det finns mycket som gör att de båda morden tycks hänga ihop.
Det här är en spännande och lättläst bok och självklart har författaren använt sig av samma upplägg som de flesta svenska deckarförfattare med Läckberg i spetsen gör - kastar läsaren fram och tillbaka i tiden. Jag är otroligt uttråkad på det upplägget men förlåter Moström för det eftersom det ändå fungerar utan att bli för rörigt.

Från bokens baksida:
Nathalie Svensson, överläkare och landets främsta expert på psykopater, trivs äntligen med livet. Som nyseparerad från trista Håkan har hon skaffat sig en etta i Stockholm, där hon tillbringar tiden då hon inte har barnen hemma i Uppsala.
En natt på väg hem från Café Opera får hon ett sms från Rickard Ekengård, den berömde skådespelaren som hon följde med hem några helger tidigare. Han vill träffa henne vid Karlaplan, och efter stunds tvekan tackar hon ja. Men det blir inget möte, för när Nathalie kommer fram ser hon Rickard Ekengård bli skjuten och slängd i fontänen. Överfallet är otäckt likt, närmast identiskt, med mordet på hennes stora kärlek tio år tidigare ett fall som aldrig fick sin förklaring. Är Nathalie utsatt för ödets grymma nyck, eller finns det en koppling mellan morden? Och har de obehagliga sms hon börjat få från dolt nummer något med det att göra?
Snart är Nathalie indragen i en ondskefull historia som blir mörkare ju närmare sanningen hon kommer.  

TORSDAG, 23 APRIL, 2020

ONSDAG, 22 APRIL, 2020

Ikväll hamnade vi i Laggarhultskogen i vår jakt på checkpoints. Vi hade med oss varmkorv i mattermosen och nybakta korvbröd som intogs på en stubbe medan vi lyssnade på den magiska fågelsången.
Denna dagen, ett liv.

TISDAG, 21 APRIL, 2020

Idag har käre maken roat sig med att lasera det nya trädäcket som sönerna snickrade till sin far i höstas. Golvet målades med en bred svamp och det gick lekande lätt. Kanske att färgen blev lite för mycket åt det ljusblå hållet, hade helst velat haft något mer blyertsgrå.

MÅNDAG, 20 APRIL, 2020

Det här är inte bara en födelsedagspresent till Vilmer som fyllde år igår - det är även ett bevis på att jag håller på att ta tillbaka det liv jag hade innan jag blev synskadad.
När ögonen krisade som mest hade jag aldrig trott jag någonsin mer skulle kunna sticka.
Det är verkligen sant att en hjärna kan lära om!
Ger man sig själv mycket tid, tålamod och några kompensatoriska hjälpmedel så kan saker och ting fungera bra ”trots allt”. Viktigast av allt är förmodligen tron på att det ska gå. Jag är så tacksam för all klokskap den blinda kuratorn på syncentralen i Eskilstuna skickade med mig. Så tydligen kan även en synskadad höna inte bara hitta ett korn - hon kan även sticka en tröja.

SÖNDAG, 19 APRIL, 2020

Idag har vi firat den här mysiga killen som fyllt 3 år.
Glada, goa Vilmer som älskar bilar och känner igen alla bilmärken, han som kan öppna en bok och utbrista "å så många och vackra bokstäver". Han som älskar att busa med sin farfar, gillar lila och hejar glatt till alla han möter ute på en promenad. Han som öppnade upp dörren till en helt ny värld när han gjorde oss till farfar och farmor för tre år sedan.
Älskade Vilmer, du betyder så mycket för oss.

LÖRDAG, 18 APRIL, 2020

Frukost i skogen mitt emellan två checkpoints.

FREDAG, 17 APRIL, 2020

När man äter skinkstek med brunsås i skolans matsal och får ett farligt påslag av blodsocker.
När man inrättar hela sin vardag i att skydda sig själv mot farliga kolhydrater.
När man tror att skolmaten är nyttig och genomtänk.
Jag blev både ledsen och arg och ringde upp kokerskan:
"Har du haft socker i maten?"
"Jag, har haft äpplemos i såsen"

Det kan inte ha varit små mängder som tillsats i syfte att ge såsen rondör. När kokerskan gör på det här viset kan jag inte skydda mig, hon ger mig inte den möjligheten. Varför måste skolmaten vara så söt?
Nu tar jag beslutet att sluta äta skolmat, jag tar med mig matlåda istället och de får vackert se på när jag äter den i deras matsal (...trots att det förmodligen finns en regel som säger att jag inte får det)

TORSDAG, 16 APRIL, 2020

De polyglotta älskarna av Lina Wolff är en helt underbar bok och jag är så glad att jag hittade den.
Lina Wolff som är född 1973 debuterade 2009 med en novellsamling. 2012 kom hennes andra bok och det var en roman som belönades med tidningen Vi läsers litteraturpris och Sveriges Radios romanpris. Den här boken utgavs 2016 och blev direkt litteraturkritikernas favorit. Det är en bok som stannar kvar länge inom mig som läsare, jag återkommer ofta till det jag läst, försöker hitta fler bottnar i den. Berättelsen handlar om Ellinor som försöker hitta sitt livs kärlek och provar på att nätdejta. Rätt omgående får hon kontakt med en litteraurkritiker och det här blir en kompicerad relationsroman med tre sammanlänkande berättelser. Wolff ger bokens tre berättarröster psykologiskt sammansatta personligheter som presenteras rakt och enkelt. Det här är så bra och realistiskt även om man inte alltid förstår gestalternas ibland märkliga val. Dessutom har boken ett mycket vackert språk.
Läs den!

Från bokens baksida:
Max Lamas drömmer om en älskarinna som talar alla hans språk. Sökandet tar honom från Stockholm till Italien, där han lär känna en markisinna som står på ruinens brant. Ellinor kommer från en by i Skåne. En dag sätter hon in en kontaktannons: Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man. Och Lucrezia bevittnar hur hennes mormor går under i sitt avfolkade palats.I denna vindlande romanväv står mannens blick på kvinnan i centrum – men också förförelsen och förödmjukelsen, älskarnas hjärtskärande tillstånd, och drömmen om förståelse.

ONSDAG, 15 APRIL, 2020

Under blekrosa skyar i Talltullen - så kan det bli när man bestämmer sig för att leta efter några checkpoints.
Är det detta som är att fånga dagen? Kan det vara så enkelt?
Vi sitter där en stund medan solen sakta sänker sig - denna dagen ett liv som farbror Melker på Saltkråkan skulle ha sagt.
Bara vara, bara vila i känslan av att leva och det är gott nog. Ingen Corona så långt ögat kan se, bara blekrosa skyar.

TISDAG, 14 APRIL, 2020

Den här bönan alltså...
Ikväll har vi "vaktat"Stella och det är en ren fröjd att följa hennes upptåg. Det här är en säker och trygg liten tjej som inte ger upp i första taget - har hon bestämt att strumpan ska på så ska den på. Den lilla söta munnen tycks aldrig få nog av att le, skratta och bubbla över med prat.

MÅNDAG, 13 APRIL, 2020

Snipp, snapp, snut så var påskhelgen slut.

SÖNDAG, 12 APRIL, 2020

G som i gåvobevis.
Lagom till påsk fick jag en liten present av min arbetsgivare, Katrineholms kommun.
För att stimulera den lokala handeln har jag fått två hundra riksdalerr att handla något roligt för. Nu ska jag noga fundera på vilken affär jag vill gynna. Det blir inte Hemtex i varje fall (trors at jag gillar Hemtex) eftersom de inte är intresserade av mig som kund. I annat fall hade de under Coronatider inte dragit ner på sina öppettider till 11-16 och haft lördagsstängt. Hur är det tänkt att den som har arbetstid mellan 8 och 17, måndag till fredag, ska kunna handla i deras butik?

LÖRDAG, 11 APRIL, 2020

P som i påskafton
Vi hade bjudit hem sönerna och deras familjer på påskmiddag och planerat precis så som Folkhälsomyndigheten vill.
Vi skulle umgås och fika ute i trädgården för att sedan gå in och äta middag med en armslängd avstånd till varandra och därefter bryta upp. Ibland kan man behöva konstatera att det man planerat för inte riktigt håller i realiteten. Vädret var så gråkallt att det kändes ända in i märgen så med blåfrusna läppar snabbfikade vi ute och flyttade sedan in oss i värmen. Vi försökte hålla avstånd till varandra så gott det gick innan vi satte oss till bords. Där och då kändes det nästan precis som vanligt och det var skönt att för en stund bara få vila i gemenskapen och kärleken till sin familj.

FREDAG, 10 APRIL, 2020

S som i skärtorsdag, strålande och sol.
Vi vaknde till en fantastisk dag och det passade oss bra eftersom vi planerat gå en långpromenad. Årets upplaga av Hitta-ut drar igång idag, en hel månad tidigare än planerat för att sysselsätta folk i Corona-tider. Vi packade kaffe och smörgås i väskan och gav oss iväg. Vi började på norr och hamnade sedan i Nävertorp där vi hittade checkpoint #5. Därefter blev det en liten paus i solen innan vi gick vidare. Hitta-ut pågår fram till älgjakten så vi har många långa promenader att se fram emot innan lite drygt 100 checkpoints har hittats. Det här är ett roligt sätt att motionera och upptäcka sin omgivning.

TORSDAG, 09 APRIL, 2020

F som i fotvård.
Idag var det dags för den årliga fotvården hos en specialist på området. Som diabetiker vill man ha völskötta fötter och det har jag tydligen. Så pass välskötta att specialisten anser det räcka med ett besök per år. Nu är fötterna redo för en barfotasäsong även om jag med stigande ålder går allt mer sällan barfota. Numera är mina fötter minst lika känsliga som Prinsessan på ärtens rumpa var den gången det begav sig.

ONSDAG, 08 APRIL, 2020

Kanske blev jag inspirerad av Stellas lek i mina skåp igår, när jag idag körde igång med ett städ- och organisationsprojekt i ett badrumsskåp. När Covid-19 smyger runt husknuten och våren snålar med värme och sol kan man finna en viss tillfredsställelse i att städa i badrumsskåpet.

TISDAG, 07 APRIL, 2020

Stella är verkligen en skön böna!
Idag har hon varit på besök hos oss och vi har haft en alldeles underbar dag.
Stella älskar att plocka med saker, gärna saker i farmors "plastskåp".
Hon flyttar dem hit och dit, ut och in, upp och ner - trlöttnar hon så går hon vidare till tvättmaskinen och fyller den med tvätt för att i nästa ögonblick riva ut allt ur maskinen.
När hon lämnar köket ser det ut som om en tornado har svept fram...

MÅNDAG, 06 APRIL,2020

Idag är det ingen vanlig dag, idag är det Julias födelsedag.
Gustavs Julia, Vilmers mamma och vår svärdotter.
Paket överlämnades redan i lördags men idag har vi varit på besök i den lilla faniljens trädgård, druckit kaffe i ett fantastiskt solsken och överlämnat de traditionsenliga gladioliuslökarna som Julia alltid får på sin födelsedag.

SÖNDAG, 05 APRIL, 2020

Jag har ännu inte tagit mig igenom Peter James hela serie om Roy Grace men nu har jag i varje fall tagit mig an Den enes död, som är bok fem i serien. Den här gången handlar det om människohandel och den illegala marknaden för organ. Det är spännande och stundtals väldigt verklighetsnära.
Det handlar om en mammas förtvivlade kamp för att hitta ett organ till sin svårt sjuka dotter. Tillsammans med dotterns pojkvän hittar hon på nätet en organmäklare.
Roy Grace och hans team får i uppdrag att ta reda på vilka de döda ungdomarna är som dyker upp i Brighton. Samtliga har fått organ avlägsnade. Ingen tycks dock sakna ungdomarna men spåren leder mot Rumänien. Som vanligt löper parallellberättelsen om Roy Grace egna livsöde genom hela berättelsen. Läsvärd!

Från bokens baksida:
Liket av en tonåring hittas utanför Brightons kust. Strax därefter påträffas ytterligare två döda kroppar. Gemensamt för de tre är att samtliga saknar inre organ. Samtidigt vårdar en orolig mamma i Brighton sin allt sjukare tonårsdotter. Det enda som kan rädda henne är en organdonation. Tiden är alltför knapp och kön är lång men en tillräckligt desperat mor kan hitta andra vägar … Roy Grace utreder mordet på de tre ungdomarna och spåren leder honom till Rumänien och till utsatta gatubarn, beredda att tro på vad som helst som till synes omtänksamma människor lovar dem.

LÖRDAG, 04 APRIL, 2020

Idag är det ingen vanlig dag, idag är det Gustavs födelsedag.
Covid-19 sätter käppar i hjulen så för första gången sedan Gustav föddes blir det inget födelsedagsfirande med kalas.
Vi åkte bara förbi och lämnade ett paket och en bukett blommor ute i trädgården.
Märklig känsla...
Nåväl, det kommer fler födelsedagar.

FREDAG, 03 APRIL, 2020

Innan vi checkade ut från arbetet för att gå på påsklov gick fina kollegan Malin runt bland oss andra och delade ut varsin liten tulpanbukett. Det är så´n hon är, Malin. Omtänksam, hjälpsam och utrustad med en härlig humor. Hon ser oftare möjligheter än hinder och hon gör mig så glad.
Tack för blommorna!

TORSDAG, 02 APRIL, 2020

Nej, nej, nej...
Nu ska det inte komma snö. Har det nu varit en så snöfattig vinter behöver den inte besvära sig med att komma lagom till påsklovet ska börja.
Jag vill ha sol och värme.
Nu!

ONSDAG, 01 APRIL, 2020

M som i myror.
Den där lille killen och hans farfar undersöker småkrypen på äppelträdets stam. Små, små myror ilar upp och ner längs stammen och Vilmer räknar om det stämmer att de har sex ben. Det är en så fantastisk känsla att få dela världen med honom. Lyssna till hans funderingar, vara i nuet och utforska det lilla i det stora, se världen genom hans ögon.
Det är verkligen ett privilegium att leva med barnbarn.

TISDAG, 31 MARS, 2020

B som i blandare.
När man förälskar sig i en blandare...

MÅNDAG, 30 MARS, 2020

R som i ramslök.
När kollegan generöst delar med sig av nyplockad ramslök passar jag på att göra pesto.
Receptet är hämtat från en brittisk mattidning och där heter det Wild pesto.
Det här ger en sats på 275 g:

150 g ramslök
50 g parmesan, finriven
1 vitlöksklyfta, finhackad
½ citron, rivet skal och lite pressad saft
50 g pinjenötter, rostade
150 ml rapsolja

Lägg ramslöken i en matberedare tillsammans med parmesan, vitlök, citronskal och pinjenötter. Mixa till en grov massa. Tillsätt nästan all olja medan du mixar. Smaka av och tillsätt citronjuicen. Fyll en burk med peston och toppa med resterande olja innan locket skruvas på.

SÖNDAG, 29 MARS, 2020

S som i studsmatta.
Äntligen har han fått en alldeles egen studsmatta och han gör inte annat än studsar och skrattar.
Älskade Vilmer, älskade barnbarn - jag är så glad för din skull.

LÖRDAG, 28 MARS, 2020

Oj så gott det här ser ut!
Jag hittade ett recept i en brittisk mattidning som jag läser och detta måste jag förstås prova:
Greek feta trayback.
De gånger vi besökt London eller Liverpool har maten inte gjort några större intryck på oss. Jo, förresten! vi blev förälskade i Jamie Olivers italienska restaurang i närheten av Picadilly men i övrigt har det aldrig varit något som imponerat på tallriken. Därför är jag glatt överraskad av de spännande maträtter som presenteras i de tidningar jag läser. Just det här receptet innehåller grönsaker, fetaost och Kalamata oliver som bakas i relativt hög temperatur i ugen i ca 10 minuter.
Serveras med olivolja och bröd.

FREDAG, 27 MARS, 2020

När huvudet surrar av rubriker om Coronavirus, när man knarkat statistik och tabeller så man nästan mår illa, när man bara vill skrika rakt ut "det räcker nu" kan man behöva trösta sig med dessa ord:

TORSDAG 26 MARS, 2020

Jag läste för en tid sedan Elena Ferrnates bok Min fantastiska väninna och jag vet att den klassas som stor litteratur, litteratur som griper tag i läsaren och berör...men så var det inte för mig. Visst var den bra men inte alls så där storslagen som den har beskrivits vilket kanske säger mer om mig än om boken. En del böcker råkar man läsa vid fel tidpunkt och de landar inte alls särskilt bra. Kanske var det inte läge att läsa Ferrante när jag gjorde det.
Elena Ferrante är en pseudonym, den italienska författarinnan har valt att vara anonym och en anledning som jag inte har en aning om. Är man över huvudtaget säker på att det är en kvinna? Egentligen är det kanske en fördel att inte veta vem personen bakom texten är för då får texten tala helt för sig själv. Hennes författarskap beskrivs som ett av de största i vår tid. Den här boken handlar om två kvinnor som vi får följa från barndomen till sena tonåren och berättelsen tar sin början på 50-talet. Det handlar om deras relation som är en stark vänskap med såväl passion som smärta. Vartefter historien utvecklar sig förändras deras syn på varandra. De växer upp i ett italienskt samhälle som är både fattigt och farligt och där maffian vilar som en mörk skugga över en makthierarki där kvinnor står lägst. Det gäller för de båda väninnorna att hitta en väg ut ur detta och i konkurrens med varandra väljer de att vara duktiga flickor som studerar och inväntar möjligheten till något annat.

Från bokens baksida:
I en hyreskasern nära landsvägen i femtiotalets Neapel växer de båda flickorna Elena Greco och Lila Cerrullo upp och blir vänner för livet. Det är efterkrigstid, nödår och våldet präglar fortfarande Italien i form av lönnmord och godtyckliga avrättningar. Lila är den självklara ledaren, den snabbfotade, den våghalsiga, den kvicktänka och den elaka. Det är också Lila som slår Elena ur brädet som skolans bästa elev, hon har lärt sig läsa själv och kommer etta på alla prov. Skolgången utgör ett löfte om en bättre framtid för dem båda, men Lila, dotter till skomakaren Fernando och hans hustru som båda är analfabeter, är den som tvingas ge upp studierna medan Elenas far, som är vaktmästare i stadshuset, ser till att dottern får fortsätta att gå i skolan.

Lila gifts i stället bort vid 16 års ålder med Stefano Carracci, son till den mördade maffiabossen, Stefano som driver familjen Carraccis livsmedelsbutik med framgång i kvarteret. Elena, däremot, fortsätter sin utbildning, och drömmer om att skriva. Båda flickorna känner sig i hemlighet dragna till Nino Sarratore utan att de avslöjar något för varandra och blir därmed varandras rivaler. Nino växer också upp i hyreskasernen och är son till järnvägsarbetaren och poeten Donato Sarratore som en gång förfört änkan Melina Cappuccio men övergett henne varpå hon försökt ta sitt liv. Nino är studiebegåvad, men utan mål i livet eftersom han hatar sin far. Nino kommer så småningom att spela en avgörande roll i båda flickornas liv.

Elena Ferrantes storslagna romanepos i fyra delar om Lila och Elena tar sin början när de båda kvinnorna hunnit bli sextiosex år och Lila försvunnit spårlöst. Lilas son Rino tror att hans mor gömmer sig hos Elena, som nu är bosatt i Norditalien och en etablerad akademiker, men Elena och Lila har inte haft kontakt med varandra på ett tag. I ett slags desperat försök att nå Lila, börjar Elena skriva romanen om deras gemensamma uppväxt och liv, för att på så sätt rädda Lila undan glömskan och i hopp om att få möta henne igen.

ONSDAG. 25 MARS, 2020

Imorgon går jag tillbaka till arbetet efter att ha varit sjuk i drygt en vecka och symptomfri i några dagar.
Lätt torrhosta, täppt näsa och bihålor, dundrande öroninflammation, feber, smakbortfall, trötthet och ett galet blodsockervärde.
Rejäl förkylning eller Covid-19?
Önskar förstås att det har varit det sistnämnda så kan jag som tillhör en riskgrupp pusta ut lite över att det inte blev värre än så här. Är det bara en rejäl förkylning ska jag fortsätta ducka för en osynlig fiende som skulle kunna göra mig fruktansvärt sjuk. Självklart känner jag mig orolig för att komma tillbaka till arbetsplatsen och utsätta mig för risken att bli smittad av en elev för hur ska vi i skolan lyckas hålla distans fullt ut under skoldagen?
Förhoppningsvis ska vi lyckas ta oss igenom detta med hjälp av varmt vatten och tvål...och kanske lite handsprit.

TISDAG, 24 MARS, 2020

Plötsligt tittar en krokus upp ut jorden. Vad bryr sig en krokus om att världen brinner. Plötsligt blir man påmind om att våren är på gång och för en stund glömmer man allt vad pandemi är. Ljuset är tillbaka, krokusen kom i år också. Nu väntar vi bara på värme och att kaoset i världen får ett slut.

MÅNDAG, 23 MARS, 2020

Kanske är det världsligt och fjuttigt att glädjas åt en matta när världen står i brand.
Men jag är i varje fall så himla glad åt att jag till slut hittade en matta (som levererades vid dörren i morse) att ha under matsalsbordet.
Ibland behövs det inte mer än en matta för att man ska glömma nyhetsrapporteringar och statistik för en stund.
För att känna att livet rullar på och vi klarar det här.
När allt är över och förbi ska vi bjuda hemma goa vänner på mat och så får de vila sina fötter på vår fina matta

SÖNDAG, 22 MARS, 2020

Det råder nya tider nu över hela vår värld.
Alla prövas på ett eller annat sätt.
Alla får göra uppoffringar och tänka på ett annat sätt, uppfinna lösningar eller bara se saker ur ett annat perspektiv för att hitta ett sätt att leva och överleva.
Ingen har kontroll och ingen vet hur det kommer sluta men alla vet att nu gäller det att ta ansvar för att inte sprida smittan vidare.
Det jag saknat mest under veckan jag satt mig själv i karantän är att få kramas och gosa med våra fina barnbarn.
Igår umgicks vi med Vilmer och hans pappa ute i trädgården och idag har vi gjort om samma sak men med Stella och hennes föräldrar. Vi grillade hamburgare och korv som vi åt ute i kylan under en blå himmel där solen gjorde vad den kunde för att värma oss och ingjuta hopp om att det snart vänder - snart är allt som vanligt igen.
Förmodligen blir inte världen vad den var när vi väl lagt Coronan bakom oss. Det är på gott och ont.
Jag för min del hoppas att vi drar lärdom av det här som händer nu utifrån ett miljöperspektiv. Många rapporter vittnar om att miljön har fått en andningspaus nu när vi begränsat resandet så extremt. Kanske omvärderar vi vad som är viktigt och vad som verkligen betyder något

Idag nåddes vi även av beskedet att min svägerskas mamma gått bort i sviterna av Corona,Covid-19, endast 58 år gammal.
Det är så otroligt sorgligt!

Tack för besöket idag lilla Stella.

LÖRDAG, 21 MARS, 2020

Käre maken som egentligen skulle ha varit i Sälen med ett gäng kompisar det här veckoslutet fick plötsligt mycket tid över som han inte riktigt visste vad han skulle göra med. Inte blir det då lättare av att allt socialt umgänge i landet är satt på sparlåga. Vad göra? Jo, han stegade idag in på Åhléns och köpte ett spel som vi skulle kunna roa oss med. Vanligtvis är vi riktiga nördar på Backgammon eller Kalaha men nu var det tydligen dags att förnya oss. Spelet heter Pentagon och påminner lite om "Fem-i-rad" men med en liten twist.
Första omgången vann käre maken därefter har jag vunnit varje omgång...
Han suckar och säger "fy tusan så dålig jag är på det här!" och jag tänker tyst för mig själv "fy sjutton så bra jag är på det här"...

FREDAG, 20 MARS, 2020

W som i Wild-and-Crazy...
Efter att ha varit isolerad i hemmet med en förkylning eller möjligtvis influensa (Corona?) sedan jag kom hem från arbetet förra fredagen stack jag idag ut näsan utanför dörren. Det är inte någon större överdrift om jag påstår att jag gick på darrande ben ut till bilen. Efter så många dagar sittandes på rumpan i soffan tycks de flesta av mina benmuskler ha tillbakabildats. I sällskap med käre maken for jag in för att handla lite på MAXI och samtidigt passa på att äta lunch på sta´ns största konditori; Sultans. Det brukar vara rätt svårt att få en sittplats där vid lunchtid i vanliga fall. Men nu råkar det ju inte vara vanliga fall - ingenting är som vanligt längre och ingen vet när det slutar vara ovanligt. Däremot tycks expertisen vara rätt säkra på att det kommer bli än mer ovanligt inom kort.
Nåväl, idag var vi rätt ensamma om att äta lunch på Sultans vilket på sätt och vis kändes bra för mig som tillhör en riskgrupp i dessa Coronatider och brottades med mig själv om jag kanske varit lite väl wild-and-crazy bara genom att gå utanför dörren.

TORSDAG, 19 MARS, 2020

Eremiten av Thomas Rydahl är en debutroman inom deckargenren som utkom för några år sedan. Då blev den en bästsäljare i Danmark och låg på listorna i 9 månader samt vann pris för bästa danska deckardebut. Köpenhamnsbon Rydahl hade dessförinnan skrivit noveller, studerat filosofi och psykologi samt skaffat sig en examen från en författarskola.
Boken ingår i en trilogi med huvudpersonen Erhard, en 67-årig dansk man som genomgått en livskris och nu försöker få någon slags ordning på sitt liv. Han har bosatt sig i Fuerteventura där han försörjer sig som taxichafför och lever ett enkelt och tillbakadraget liv. Så dyker ett barnlik upp i en kartong i en bil på stranden och då den lokala polisen inte visar något större engagemang för att lösa fallet blir Erhard besatt av att ta reda på sanningen. Det blir förstås inte en lätt sak.
Det här är en deckare som verkligen skiljer sig från andra då den håller ett rätt långsamt tempo och dessutom lägger mycket tid på att skildra huvudkaraktärens person och vardag. Det är som läsare inte alldeles lätt att förstå sig på honom då det trots ett målande språk och bra miljöbeskrivningar ligger ett mörker och en mystik över hela berättelsen som gör den lite svår. Törs jag sticka ut hakan och säga att det är en grabbig bok i dessa genustider? Jo, jag gör det - jag vill påstå att den här boken generellt passar en manlig publik bäst.

Från bokens baksida:
På en strand i turistmålet Fuerteventura står en helt ny bil. I bagageluckan ligger en pappkasse med en liten död pojke. Ingen saknar honom.
Det sista Fuerteventura behöver är ett brutalt brottsfall som jagar iväg ännu fler turister från öns vindpinade stränder. Den lokala polisen försöker mörka händelsen, men den gamla eremiten Erhard vill inte släppa fallet. Han har för många år sedan brutit med fru och barn i Danmark och livnär sig nu som taxichaufför och tillfällig pianostämmare för öns få rika människor.
Den döde pojken tvingar Erhard tillbaka till livet. Men vad kan en gammal man, en förlorare som vägrar att följa med i tiden och som inget vet om internet, mobiltelefoner och sociala medier göra för att lösa ett modernt mysterium med trådar som leder långt bortom Fuerteventura?
Eremiten är en hårdkokt och hjärtskärande thriller med den mest överraskande detektiv man kan föreställa sig.

ONSDAG, 18 MARS, 2020

T som i trädgård.
Usch! det ser riktigt tråkigt ut i trädgården så här års. Tufsigt och krokigt och en allmän röra som om någon i höstas skrek "kriget kommer" och vi sprang in och lämnade trädgården åt sitt öde. Men jag vet att redan vid valborgshelgen kommer den se mer strukturerad ut och sedan följer en skön grönska och förhoppningsvis en riklig skörd. Vilmer minns trädgården från förra sommaren och pratar om vinbär, morötter, tomater och björnbär men för lilla Stella blir sommarens trädgårdsskörd en ny upplevelse. Längtar efter att se henne stå och mumsa i vinbärsbuskarna, kanske i sällskap med Vilmer.

TISDAG, 17 MARS, 2020

Sprängande öronvärk och täppt näsa...å rätt så grått väder ute.

MÅNDAG, 16 MARS, 2020

Ö som i öroninflammation.
Helgens lätta förkylning har överg¨tt till en öroninflammation de Luxe. Överhuvudtaget känner jag mig sjuk och stannar hemma från arbetet. Jag har redan insett att det förmodligen blir hela veckan som får tillbringas i en isolerad "sjukstuga". Eftersym jag som diabetiker tillhör en riskgrupp ringer jagg 1177 för råd men de har så många samtal på gång att de inte ens placerar mig i en kö. Istället blir jag hänvisad till 11313 men inte heller dom kan ta emot mitt samtal utan ber mig återkomma lite senare. Ringer vårdcentralen som ringer upp efter ett par timmar och lovar för att jag ska få antibiotika utskrivet till mitt öra utan att träffa en läkare eftersom de inte vill ha mig till vårdcentralen i mitt infekterade tillstånd.
Det är verkligen panik och kaos inom sjukvården nu när vi står på tröskelen till Coronans framfart.

SÖNDAG, 15 MARS, 2020

O som i omplantering.
Käre maken har planterat om vår sådd. De små fröna har grott och vuxit så fint att de inte längre får plats i sina små burkar - nu behöve de harmer utrymme och bättre jord.
På bilden syns olika sorters paprika, chili samt kronärtskocka som vi mest odlar för den tjusiga blommans skull.
I dagarna har vi sått tomater av olika slag, purjo och majs som nu står under växtlampan och laddar växtkraft.

LÖRDAG, 14 MARS, 2020

S som i scrapbooking.
Det händer inte allt för ofta numera att jag sitter ner och scrappar. Det är så otroligt mycket svårare sedan jag blev synskadad. Jag är mer beroende av att använda linjal för att det ska bli rakt och stark belysning för att se färgernas nyanser.
På den här layouten har jag handsytt och dessutom använt rätt många knappar. Jag älskar bilden på Gustav när han var åtta år gammal och surade över något som jag inte alls kan minnas. Men jag minns att ingen kunde se så sur ut som han när det var något som inte passade. Man skulle rent av kunna säga att han gav surandet ett ansikte.

ONSDAG, 08 JANUARI, 2020

V som i vårtermin.
Vardagen är tillbaka och jag är tillbaka på arbetsplatsen och alla fantastiska arbetskamrater.
Ljuset är också på väg tillbaka även om det inte märks så mycket ännu.
Vädret tycks vara helt ur led och frågan är om det överhuvudtaget blir snö och kyla den här vintern.
Jag ser fram emot en vårtermin med mina fina elever och jag hoppas få arbetsro och kunna fokusera på mina arbetsuppgifter efter en rätt stökig hösttermin.

TISDAG, 07 JANUARI, 2020

D som i Dalahäst.
Åh vad jag älskat dessa vackert dekorerade trähästar sedan jag fick min alldeles egna när jag var i åttaårs-åldern. Tyvärr har den försvunnit någonstans under livets resa. Sönerna fick varsin häst av sin farmor när de var små och jag blev så glad för deras skull.
Vad är det då som gör en häst till just en dalahäst?
Kurbitsmålningen så klart! De allra första hästarna lär vara snidade och målade på 1830 - eller 1840-talet och de lär ha sitt ursprung i det spillvirke som uppstod efter möbeltillverkning. Hästen har alltid varit ett viktigt djur inom jordbruket och det har väl alltid täljts hästar men att måla hästarna med stiliserade blomor och blad i kurbits gjorde dem lika vackra som den tiden möbler.
Vanligast är de röda hästarna som tillverkades i Nusnäs på 1930- och 1940-talet. Sin populäritet fick dalahästen efter att ha varit med vid världsutställningen i New York 1939. Efter utställningen massproduceras den i Nusnäs.
Så det här är inte vilken häst som helst - den är ett stycke kulturhistoria.