INNEHÅLL
 
Annas kammare
Arbetsrummet
Biblioteket
Förrådet
Köket
Scrapverksta´n
Växthuset

 


PÅ SÄNGBORDET

"Flickorna"
av Emma Cline



LÄST 2016
12 böcker



 

MÅNDAG, 17 OKTOBER, 2016

Sedan några år tillbaka kan den som är tedrickare köpa sig en teadventskalender njuta av i väntan på tomten.
Den innehåller 24 olika sorters lösviktste - du har en ny god smak att njuta av varje dag fram till julafton. Kanske hittar du en ny favorit?
Teet är förpackat i portionspåsar som räcker till en stark kopp eller till två lite svagare.
Till varje tesort får du en trevlig liten berättelse, och i häftet som följer med får du instruktioner för att kunna brygga varje kopp till perfektion.
Kalendern innehåller endast ekologiska teer och förpackningen är FSC-märkt, vilket innebär att pappret kommer från hållbara papperskällor. 
Teadventskalendern designas, produceras och säljs av oss på NABO in Sweden AB. 

SÖNDAG, 16 OKTOBER, 2016

Idag har vi varit på bio med brorsonen Albin. Vi uppvaktade honom på hans tioårsdag med ett biobesök, popcorn och läsk och Albin önskade få se Storkarna.
Storkarna är en animerad film som handlar om hur dessa vingförsedda bebisleverantörer har omorganiserats och istället arbetar som paketbud. Filmen är skickligt animerad men alldeles för gapig och skrikig tycker jag.
Albin förklarade för mig att detta är en barnfilm och att barn gillar när det är gapigt och skrikigt.
Jasså, gör de det?

LÖRDAG, 15 OKTOBER, 2016

Tänk så moderna vi är, käre maken och jag, som följer med i trenden "närodlat är bäst"...eller är vi egentligen bar lite "back to basic"?
Med jämna mellanrum åker vi till Bergs gård i Julita för att köpa våra ägg och så mycket färskare än så kan det väl knappast bli? Jo, det skulle väl vara om jag kunde värpa själv...
Gården och äggproduktionen drivs av familjen Krantz och "fru Krantz" är en före detta kollega till mig sedan tiden på Julita skola, därför känns det extra trevligt att stödja den här verksamheten. Man har plats för 19 000 hönor som är frigående inomhus och de utfodras med spannmål från den egna gården.
Det är grejer det - och stora, goda ägg blir det.

FREDAG, 14 OKTOBER, 2016

Jonas Hassen Khemiri är en ny författare i min bokhylla. Visst har jag hört talas om honom men jag har inte haft någon uppfattning om hans litterära gärning förutom att han tycks var rätt hyllad. Kanske hade jag inte läst något av honom om det inte var för att vi i bokcirkeln denna gång läser hans Allt jag inte minns.
Jag börjar med att konstatera att detta är en relativt svårläst bok då man inte vet vem av bokens karaktärer som är berättarröst eftersom den hela tiden växlar mellan personerna. Det är med all säkerhet ett mycket medvetet drag från författaren med det stökar till det för mig som läsare. Språket är rappt och modernt och det finns ett driv i hela berättelsen.
Berättelsen kretsar kring Samuel som gått bort - olycka eller självmord - och minnena av honom hos människorna i hans närmsta krets där alla sitter med sin pusselbit som beskriver vem Samuel var. Det är uppenbart att alla minns honom olika och är det i så fall möjligt att med deras personliga bitar lägga ett pussel som visar den rätta bilden av Samuel?
Boken föll mig inte i smaken främst för den knepiga berättartekniken.

Från bokens baksida:
Folk säger att Samuel och Laide var själsfränder, att deras kärlekshistoria var helt jävla magisk, att dom var menade för varandra. Folk säger att Samuel gjorde det för att hämnas, för att han car svartsjuk, för att han ville tvinga laide att minnas honom. Folk säger att det var Vandads fel, att Vandad gjorde vad som helst för pengar.

TORSDAG, 13 OKTOBER, 2016

Det kom ett blomsterbud med en underbar bukett i höstens vackraste färger.
Blommorna kommer från min gamla arbetsplats som tackar för den tid jag varit hos dem och önskar mig lycka till med mitt nya uppdrag.
Tack och bock säger jag...nej, det gör jag inte - tack och nig säger jag.

ONSDAG. 12 OKTOBER, 2016

Ikväll har min vän och kollega Anna och jag träffats för att scrappa.
Vi har en tendens att hänga över tekopparna väldigt länge för att prata om ditten och datten men vi är även lite kreativa och får ett och annat gjort.
Anna scrappade en layout och jag stämplade upp några motiv till årets julkort som jag sedan färglade. I år vet jag inte hur många kort jag hinner göra för det finns annat som tar min uppmärksamhet men förhoppningsvis ska jag hinna göra ett kort till alla som förra året skickade julkort till mig.

TISDAG, 11 OKTOBER, 2016

Denna dag kommer för alltid ha en plats i mitt hjärta, en dag jag hoppats på men inte vågat ta för givet.
Denna dag kommer med ett budskap som innebär att ett nytt äventyr börjar.
Dörrar öppnas, möjligheter uppstår, livet förändras och allt andas kärlek och lycka.

MÅNDAG, 10 OKTOBER, 2016

Igår var det "EFIT-dag", vilket är en förkortning av Ett Foto I Timmen och är man nyfiken på hur man dag var är man välkommen att klicka HÄR.

SÖNDAG, 09 OKTOBER, 2016

K som i kalas.
Brorsonen Albin firar sin tioårsdag med att ställa till med ett kalas - ett kaffe och tårtkalas som hette duga.
Vi uppvaktade honom med en "aktivitet", nämligen att få gå på bio med käre maken och mig. Albin vill gärna se filmen Storkar så nästa helg blir det ett biobesök inklusive popcorn och läsk. Själv måste jag se till att sova middag innan vi ger oss iväg eftersom jag i stort sett ALLTID somnar när jag sjunker ner i en biofåtölj.

LÖRDAG, 08 OKTOBER, 2016

Äntligen har en layout som jag haft liggandes länge blivit färdig.
Bilden tog jag i våras när vi besökte Paris i sällskap med sönerna och en "svärdotter".
Vädret var under vår vistelse inte det allra bästa men just denna dag, när vi tagit oss till Eiffeltornet kämpade solen sig igenom molnen och värmde skönt.
Vissa av oss passade på att pussas och andra av oss passade på att föreviga pussandet min sin mobilkamera...
Materialet jag använt har jag fått av fina vännen Anna Hovsby som överraskade mig med en utmaning: "Varsågod - gör något av detta!"
Nu har jag gjort det.

FREDAG, 07 OKTOBER, 2016

Nu är bordet dukat - och dessutom i lila nyanser.
Det hade jag aldrig trott om mig själv eftersom jag i stort sett hela mitt vuxna liv försökt undvika den färgen.
Nu har jag dock, sedan några år tillbaka, låtit färgen smyga in i mitt liv och vardag...och tydligen till fest också.
Ikväll kommer några härliga arbetskamrater från Sandbäcksskolan på besök. Det blir snittar och välkomstdrink, helstekt rostbiff med potatisgratäng och rödvinsås och det hela avslutas med chokladmousse smaksatt med krossade Mariannekarameller.
Väntar och längtar...

TORSDAG, 06 OKTOBER, 2016

Kanske skulle man kunna kalla det en medelålderskris eller en 50-årsnojja - förklaringen till att jag för ungefär ett år sedan började låta mitt hår stå på utväxt.
Långt och tjockt hår hade jag fram tills jag började på gymnasiet, då åkte det långa av och kvar blev ett kort och tjockt hår. Nött av tidens tand och diverse sjukdomar hade mitt hår blivit tunnt och kort det år som var mitt femtionde levnadsår. Inspirerad av en kollegas rågblonda, långa och fina hår (ja, Jenny, det är dig jag menar) bestämde jag mig för att börja spara - allt!
Luggen var ju förstås den största utmaningen. Först det faktum att stå ut med att den hängde i ögonen, sedan att den såg alldeles platt och tråkig ut var hemskt påfrestande. Men till slut hade den nått den längd som krävdes för att kunna peta den bakom örat.
Håret växte som förväntat även om det inte var någon större volym i det, så vida jag inte använde locktång och spray. Till slut nådde längden en bit ner mot skuldrorna och det var då jag insåg att det här är inte min grej. Mina tunna, fina babystrån nöttes med nacke och kragar så att "dreadlock"-liknande tovor uppstod i underhåret. Ibland gick de att reda ut och andra gånger fick jag ta till saxen. Då beslutade jag mig för att det fick vara nog - håret skulle av...eller kanske inte av men det behövde kortas, ordentligt!
Idag har det kortats hos min frissa och jag hade nog kunnat tänka mig en ännu kortare längd på det men vi börjar så här så får jag se om jag tar en bit till om sex veckor.
Nu har jag provat det här med långt hår, för första gången sedan jag blev vuxen, och behöver inte dö nyfiken på hur det skulle vara att vara långhårig.

ONSDAG, 05 OKTOBER, 2016

TISDAG, 04 OKTOOBER, 2016

S som i studiedag...eller K som i kompetensutveckling.
Eller ska jag kanske även skriva I som i inspiration?
Hur som helst - idag har jag och mina kollegor lyssnat till tre föreläsningar som skulle ge oss inspiration när vi använder digitala verktyg i vår undervisning.
Tanken är att vi efter denna dag ska lägga en ny dimension till såväl vår undervisning som till vår bedömning av elever, både summativ och formativ.
Det var inget fel på föreläsarna, de brann för sina visioner och de var lättsamma att lyssna till men det kändes som om vi var fel målgrupp för deras inspiration.
Samtliga tre undervisade på högstadiet och/eller gymnasiet och våra förutsättningar ser inte riktigt lika ut, inte minst när det kommer till planeringstid.
Nej, någon inspiration kanske det inte gav men jag fick med mig två smarta tips som jag ska prova på mina elever..alltid något efter en heldag i en aula.

MÅNDAG, 03 OKTOBER, 2016

Idag bjuder jag på ett recept på en god kaka jag gjorde igår:

150 g rumsvarmt smör
2 dl strösocker
2 ägg
½ citron, rivet skal
½ dl vatten
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
3 äpplen
3 msk strösocker
2 msk kanel
Toscasmet
50 g smör
75 g mandelspån
1 dl strösocker
1 msk vetemjöl
1 msk mjölk
Ugn: 175 grader

Gör så här:
Smörj och bröa en form, gärna med avtagbar kant, ca 24 cm i diam.
Rör smör och socker pösigt. Tillsätt ett ägg i taget och vispa efter hand. Smaksätt med rivet citronskal. Tillsätt vatten och rör om.
Blanda vetemjöl och bakpulver, sikta ner i smeten. Rör om.
Skala, kärna ur och klyfta äpplena. Blanda socker och kanel och vänd klyftorna i blandningen. Häll blandningen i formen och stick ner klyftorna.
Grädda kakan i nedre delen av ugnen i ca 30 min. Förbered under tiden toscasmeten:
Toscasmet: Smält smöret i en kastrull. Vänd ner mandelspån, socker, vetemjöl och mjölk. Värm samman försiktigt under omrörning tills blandningen börjar tjockna. Ta av kastrullen från plattan. Bred ut toscasmeten över kakan.
Grädda i ytterligare 10 min, lite högre upp i ugnen tills glasyren får fin färg. Låt svalna.

SÖNDAG, 02 OKTOBER, 2016

B som i Blossa...
Nu börjar det dra ihop sig till glöggtider och den årliga traditionen årgångsglögg.
I år har Blossa smaksatt sin glögg med kråkbär.
Man tänker sig att kråkbärets friskhet i kombination med björksirapens sötma ska ge en rund sötma med toner av smörkola. Glöggen har även en lätt rökighet.

LÖRDAG, 01 OKTOBER, 2016

Dagen bjöd på både sol och värme och det var nästan omöjligt att förstå att det är första oktober idag.
På dagens program stod en träff med Bie Damklubb. Värdinnor var Yvonne och Annika och de hade verkligen hittat på en aktivitet som var lite annorlunda och som var och en av oss förmodligen aldrig hade varit på om det inte vore tilsammans med Damklubben.
Vi träffades hemma hos Annika för lite bubbel med tilltugg innan vi promenerade iväg mot det hemliga målet för träffen.
Vi hamnade vid "Lokstallet", ett ungdomskulturcenter, där vi hamnade på en ungdomsrevy.
Sketcher, dans och sång framfördes av mycket begåvade Katrineholmsungdomar.
Ungdomsrevyn firade tio år och inslaget var en del i kommunens "Kulturnatt".
Efter en föreställningen, på närmare två timmar, tog vi oss till O´Learys för en bit mat.
En mycket trevlig kväll!
Nästa aktivitet med Damklubben är jag och Linda värdinnor för och jag tror jag har ett bra uppslag för den träffen.

FREDAG, 30 SEPTEMBER, 2016

Men herregud så länge sedan jag skrev något här!
Jag drar igång bloggen samtidigt som september månad avslutas och jag gör det genom att skriva några rader om en mycket intressant och underhållande bok: Florence Stephens förlorade värld av författarparet Ebervall/Samuelsson.
Detta är den fjärde romanen som paret skriver och jag har läst samtliga och jag har varit lika nöjd varenda gång.
Ebervall och Samuelsson är gifta med varandra och arbetar båda som advokater på samma advokatbyrå. De debuterade 2008 med Ers Majestäts olycklige Knut.
Den här gången har man valt att lyfta fram "Husebyskandalen" som skakade Sverige på femtiotalet. Det är med stor berättarglädje författarna låter läsaren få följa med in i en svunnen tid - en tid då det händer något med det svenska klassamhället. Arbetarrörelsen är på frammarsch och adeln känner inte igen sig i den nya, moderna tiden.
Florence Stephens är en en liten överklassfröken som hela sitt liv levt tryggt på familjens stora egendom, Huseby bruk. Hon smickras av familjens relation med kungahuset så till den milda grad att hon alldeles blåögt låter sig bedras av den unge prins Carl. Förresten inte bara av prinsen utan, kanske allra värst, av prinsens gode vän Gutenberg som inte försetts med minsta gnutta samvete, empati och moral.
Stephens var i slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet en av Sveriges förmögnaste familjer. En förmögenhet som Florence Stephens överläts att förvalta. Kanske var hon naiv, kanske saknade hon en man i sitt liv att få stöd och råd ifrån, kanske var hon så fruktansvärt ensam att hon gjorde vad som helst för att få sällskap och känna gemenskap, men vad hon än gjorde så blev det fel vilket ledde till att hon omyndigförklarades och förlorade sin förmögenhet.
Boken är skriven som en roman men bygger helt och hållet på faktiska händelser och den är så väldigt läsvärd. Själv planerar jag att besöka Huseby för att på plats få en inblick i Florence Stephens värld innan hon förlorade den.

Från bokens baksida:
Huseby bruk var i början av 1900-talet Smålands mäktigaste egendom, masugnenes eld dånade, skogen och jorden bar rikedom till familjen Stephens. Det var i denna ljusa tillvaro Florence växte upp.
Men livet igenom hade hon en stor svaghet - sin starka kärlek till kungahuset - och hon blev ett lätt offer när ögonstenen prins Carl och hans skrupelfria vän gjorde entré. Det tog inte många år förrän Florence var barskrapad och Huseby bruk stod på ruinenes brant.
"Husebysaken" blev en av de skandaler som skakade Sverige på femtiotalet. Florence Stephens förtrollade värld sjönk sakta ner i mörkret. Hon förlorade sitt slott och sitt kungarike.
Detta är sannsagan om Florence Stephens märkliga liv.