INNEHÅLL

Arbetsrummet
Biblioteket
Förrådet
Köket
Scrapverksta´n

 

PÅ SÄNGBORDET
"Den stora utställningen"
av Marie Hermansson



LÄST 2017
36 böcker

LÄST 2018
41 böcker

LÄST 2019
6 böcker



 

 

LÖRDAG, 30 MARS, 2019

Det är så härligt att gå i solen, solen, solen
det är så härligt att gå i solen för den är så skön...tralla la

 

FREDAG, 29 MARS, 2018

Med käre maken i Tyskland över helgen står jag för matlagningen själv och det är egentligen inga problem men att sedan äta densamma är verkligen jättetråkigt.
Jag är van att han reser bort ibland, och då huvudsakligen i tjänsten, men jag vänjer mig aldrig vid att äta på egen hand. Det finns en repertoar av rätter jag brukar äta och då huvudsakligen sådant som käre maken inte tycker om. Problemet är bara att jag "förätit" mig på dessa rätter och börjar tycka som maken: "det här är inte gott..."
Ikväll har jag gnott ihop en vegetarisk sak med nudlar till. Det smakade bra men det var inte särskilt roligt.

TORSDAG, 28 MARS, 2019

G som i gult.
De skiner som solen på köksbordet och bekräftr att nu är våren på gång.
Vackra och förtröstansfulla - vi kom igenom mörker och kyla även denna gång och nu har vi en ljus och varm tid framför oss.

ONSDAG, 27 MARS, 2018

Små stunder av ögonblick...
Där står han i soffan, lille V, och tittar på fåglar tillsammans med sin farfar. Där, i det lilla ögonblicke,t bygger han upp sina erfarenheter av livet. Skaffar sig erfarenheter, kategoriserar det han ser och bygger sitt språk när han hela tiden söker bekräftelse av farfar för det han ser och de ord han använder.
Så kommer plötslligt en Volvo körandes på gatan och fåglarna är bortglömda...
- Volvo? säger han istället och farfar bekräftar:
- Ja. det var en volvo. En svart volvo.
Plötsligt ändrar allt riktining och kommer istället att handla om bilar och färger men fortfarande handlar det om att lille V försöker skapa sig en bild av världen han lever i.
Alla dagar är ett äventyr för honom och jag önskar att jag aldrig hade tappat bort den förmågan under mitt drygt femtioåriga liv. Förmågan att leva i nuet och förundras över allt som finns runt omkring mig men som jag nu tar för givet. Men i stunderna tillsammans med barnbarnen V och S stannar tiden och livet känns så påtagligt, märkvärdigt och stort. Det är jag tacksam för.

TISDAG 26 MARS. 2019

Jag har läst en smärtsamt bra bok skriven av Malin Lagerlöf; Dagbok från ditt försvinnande.
Här skriver Lagerlöf om hur hennes liv vändes totalt upp och ner i samband med att hennes make, regissören Daniel Lind Lagerlöf plötsligt försvinner från en klippa på västkusten 2011 för att sedan aldrig återfinnas.
Kvar blir hon med tre små barn, sorgen och alla frågor om vad som egentligen hänt.
Lagerlöf skriver om den ofattbara sorgen men också om deras liv tillsammans.
Daniel Lind Lagerlöf befann sig vid Tanumshede för att rekognoscera inför en filminpelning. Det mesta tyder på att han halkade, föll eller spolades ned i vattnet – kroppen har aldrig hittats.
Den här berättelsen är så otroligt vackert och personligt berättad mitt i all bedrövelse och den visar på vilken styrka det finns i en människa som lever vidare, återtar live,t därför att inga andra alternativ finns. Det här är verkligen en stark berättelse om styrkan i männsikan när det oväntade plötsligt händer.

Från bokens baksida:
Den 6 oktober 2011 befann sig Malin Lagerlöfs man, filmregissören Daniel Lind Lagerlöf, på Västkusten för att leta efter miljöer till en filminspelning. Han föll troligtvis i havet från en klippa och drunknade, men ingen vet säkert eftersom kroppen aldrig har återfunnits. Malin lämnades ensam med tre barn varav det yngsta var bara tre månader. Dagbok från ditt försvinnande handlar om vad som händer när någon en helt vanlig morgon säger hejdå, går ut genom dörren och aldrig mer kommer tillbaka. Det är en berättelse om saknad och kärlek. Men allra mest handlar det om överlevnad och om att tvingas uppfinna sig själv på nytt.

MÅNDAG, 25 MARS, 2019

Klippa, klapp, kluppit...
Har besökt min frissa idag och det blev ett trevligt besök - gick därifrån som en ny människa...nästan i varje fall.
Jag gillar att hon är så punktlig. Jag behöver aldrig vänta på min tur och jag blir aldrig stressad av att andra kunder kommer och väntar på sin tur. Snabbt in och snabbt ut, liksom.
(Och nej, hennes flinka arbetstempo ger inte några negativa konsekvenser på slutresultatet)

SÖNDAG, 24 MARS, 2019

P som i Pinchos.
Käre maken hade inte varit hemma särskilt länge från Sälen förrän jag föreslog kvällsmat på Pinchos och inte var han svår att övertala heller.
Lyfte luren och ringde mina föräldrar för att locka med även dem och de var inte heller svåra att övertala.
För mamma och pappa var det här första gången på Pinchos - de har dragit sig för att besöka stället eftersom alla beställningar ska ske via en app. och det känns lite scary för dem.
Som den stora pedagog jag är gick jag långsamt och metodiskt igenom hur de skulle göra för att få in sin mat.
När det gäller telefonen som ett digitalt verktyg ligger mamma hästlängder före pappa och det var också hon som tog kommandot över såväl deras beställningar som deras betalning.
Eftersom de fick du tapas i bonus lär de komma tillbaka. Frågan är bara om de törs göra det på egen hand eller om de behöver någon att hålla i handen för säkerhets skull.
Ett trevligt sätt att avsluta helgen på!

LÖRDAG, 23 MARS, 2019

M som i Melodikrysset.
Vår vana trogen, att lösa Melodikrysset på lördagar, kom av sig lite idag.
Eller...nej, den kom inte av sig men det blev inte som vanligt.
Med maken på skidweekend i Sälen blev det till att lösa krysset på egen hand.
Det gick det med även om det inte var lika roligt.

FREDAG, 22 MARS, 2019

Finaste lilla Stella bjuder in oss till sitt dop.
Denna ljuvliga lilla tös, sötare än socker, som redan nu lystrar till namnet Stella ska döpas och även få namnet Helena.
Helena efter sin mamma och mormor, som finns bland de andra änglarna i himlen i sällskap med Stellas morfar.
Vi har inte fått möjligheten att glädjas åt det här älskade barnbarnet tillsammans med hennes morföräldrar eftersom bådas livstrådar brast på tok för tidigt när döden gick balansgång på dem.
Jag tänker ofta på dem när jag sitter med Stella i min famn och känner mig så oerhört rik och lycklig.
Jag tänker att de också borde fått möjligheten att hålla henne i sina famnar och känna så som jag känner.
Stella borde få ta del av och känna även deras kärlek när hon vilat i deras famnar och tittat upp i deras ögon.
Nu blev det inte så men jag är övertygad om att de finns med lilla Stella från sin plats i himlen och att de därifrån älskar henne och känner omsorg för henne.
Vårt lilla barnbarn

TORSDAG, 21 MARS, 2019

M som i Mors dag.
Om man har elever från Syrien i sin klass kan man idag bli förärad en ros.
I Syrien firar man ”mors dag” idag och då ger man en ros till mamma, mormor, farmor och andra kvinnor i sin närmsta omgivning.
På så vis kan även en fröken på en landsortsskola i Katrineholm få glädjas av en vacker blomma.
Jag är tacksam för såväl blomma som nyförvärvade kunskaper om seder och bruk i andra kulturer.

ONSDAG, 20 MARS, 2019

Jag har plöjt igenom Sofie Sarenbrants böcker och kommit till Visning pågår. Jag fann den egnetligen för länge sedan och fastnade för den mycket lovande handlingen.
Det här är Sarenbrants femte bok och den treje om Emma Sköld och hennes syster Josefin.
Det här är en bladvändare inom sin genre - den levererar vad man kan förvänta sig och den är lättläst.
Sarenbrant är skicklig på relationer. Hon bygger upp trovärdiga och tydliga kontaktnät. En annan styrka hos författaren är drivet.
Historien avslutas med en rejäl cliffhanger...

Från bokens baksida:
Morgonen efter familjen Göranssons husvisning i Bromma hittar sexåriga dottern Astrid sin pappa brutalt mördad i gästrummet. Inget tyder på inbrott och mordvapnet är en av familjens egna köksknivar. Har någon dröjt sig kvar efter visningen? Det enda som talar för det är att Astrid påstår att en främling har klappat henne på kinden under natten.Kriminalinspektör Emma Sköld utreder fallet. Hon misstänker att mannens hustru kan ligga bakom dådet, och hemligheter som avslöjas stärker teorin. Men när fler mord sker i samband med husvisningar ställs allt på ända. Vad är det egentligen som pågår i det på ytan idylliska bostadsområdet? Och vad är kopplingen mellan offren?

TISDAG, 19 MARS, 2019

Imorgon ska jag ha medarbetarsamtal och lönesamtal med min rektor men redan idag har jag fått ett omdöme av mina absolut viktigaste arbetsgivare: mina elever.
Medan jag var fullt upptagen med att hjälpa elever under lektionen före lunch hade de smugit fram och "klottrat" whiteboarden full av hjärtan och rara ord.
Det värmde så att se deras fina meddelanden och man slås av att varenda arbetande människa borde få mötas av sådant lite då och då av sin arbetsgivare.
Önskar bara att det även var dessa små arbetsgivare som höll i pengapåsen när det kom till lönesättning...

MÅNDAG, 18 MARS, 2019

T som i tacotårta.
Ikväll fick vi besök av äldste sonen och hans lilla familj. Under flera veckors tid har de kommit över till oss på onsdagskvällarna för att äta, umgås och se på tv med oss. För några veckor sedan ändrades dessa kvällar till att infalla på måndagar istället för att inte sonen skulle få det så stressigt hem från arbetet.
Den här måndagen valde vi att bjuda på tacotårta - något vi aldrig tidigare gett oss på.
Tortillabröden varvades med tacokryddad färs med paprika och majs, salsasås och riven ost. När tårtan gräddats en stund i ugnen dekorerades den med avokado och picklad rödlök.
Det här var definitivt inte sista gågnen vi gjorde en tacotårta.

SÖNDAG, 17 MARS, 2019

S som i söndagsbesök
eller
K som i kladdkaka
På förmiddagen kom lille V och hans föräldrar. Vi hade gjort en köttgryta som stod och puttrade på spisen när det lilla yrvädret klev över tröskeln full av energi. Det var så härligt att se honom pigg och glad efter alla veckor som olika bakterier och infektioner rivit och slitit i hans lilla kropp. Medan vi väntade på maten hann lilleman och jag rör ihop en kladdkaka. Eftersom han mer eller mindre somnade över mattallriken fick han vänta med att provsmaka kakan tills han vaknade. Men då åt han desto mer av den.
En riktigt bra söndag som imorgon avlöses av en måndag då ett annat barnbarn kommer på besök; Lilla S.
Hon är dock alldeles för liten för att vara med och röra i kastrullerna.

LÖRDAG, 16 MARS, 2019

Egentligen skulle vi ha tillrett en fläskfilé med goda tillbehör till kvällen men så hamnade vi på lokal istället.
När vi kom dit var det näst intill fullsatt och allra störst utrymme tog ett sällskap på 30 personer men vi lyckades få ett bra bord i varje fall. I väntan på maten satt vi och gissade på vilken relation det stora sällskapet hade till varandra. Var det arbetskamrater? I så fall hade de även bjudit med arbetsplatsens pensionärsklubb. Var det en förening som hade haft årsmöte? Mycket troligt. Var de släkt? Inte alls troligt. Trevligt hade de i varje fall
Maten smakade bra och vi gick mycket mätta och nöjda därifrån.

FREDAG, 15 MARS, 2019

Öka takten sista kvarten...
Nej, i min klass gör vi precis tvärtom - vi drar ner tempot rejält genom att avsluta fredagarna med en stunds massage. Jag sätter på Spa-musik i bakgrunden, eleverna delar in sig i par och belysningen dämpas.
De har blivit så duktiga både på att ge och ta emot massage.
Jag tänker att de här små stunderna genererar så mycket positivt till gruppdynamiken förutom den avslappning det ger varje barn.
Å nu är det helg!

SÖNDAG, 23 DECEMBER, 2018

Jaha, då bidde det varsin Bingolott i år igen.
Det var svärdottern Julia som förra julen föreslog att vi skulle spela Bingolotto på uppesittarkvällen och det var så himla mysigt att vi gärna gör om det i år igen.
I kväll är vi bjudna hem till yngste sonens familj och det ser vi fram emot.

LÖRDAG, 22 DECEMBER, 2018

Dags att tycka till om en bok igen.
Den här gången Peter James Ett snyggt lik som jag läst. Det är ju käre maken som dragit ner mig i Peter James-träsket och inte är jag ledsen för det. Den här boken är precis lika bra som den förra.

FREDAG, 21 DECEMBER, 2018

Här sitter han, kungen av Mimers väg och läser lite i den arla stunden. Han gör sin mamma sällskap innan hon ska ge sig iväg till sitt arbete. Det där är en stund som förmodligen varje förälder anser vara av guld.
Det där lilla ögonblicket då mörkret och kylan utanför fönstret inte når in. Ett litet ögonblick i vardagen som man kanske inte alltid reflekterar över men som är så viktigt.
Här och nu. För alltid.
(Bilden har jag stulit från svärdottern - Sorry Julia...)

TORSDAG, 20 DECEMBER, 2018

Alla problem och besvärligheter brukar gå lättare om man bara hjälps åt.
Hjälpsamhet har alltid varit en förutsättning för människans överlevnad.
Nu illustrerar väl inte den här bilden en situation på liv eller död men den visar tydligt hur människan alltid strävar efter att lösa problem tillsammans - så även dessa tjejer vid ICA Maxis ostdisk.
De försöker dela på en stor bit cheddarost eftersom jag bara ville ha hälften.
De tog uppgiften på stort allvar och provade många verktyg och vinklar innan de slutligen ropade på hjälp av en äldre och mer erfaren kollega. Kollegan visade dem en liten "flärp" som fanns i kanten på osten.
Häpp! så var osten delad på mitten med hjälp av ett litet ryck i den magiska "flärpen".
Plötsligt uppstår en situation som säkert fick Vygotskij i sin himmel att le stort; det sociokulturella samlärandet!

ONSDAG, 19 DECEMBER, 2018

Nu har jag planerat färdigt - nu blir det som det blir...vilket innebär att det blir näst intill precis som det alltid brukar bli.
Det handlar förstås om julmaten och vad som ska sättas fram på bordet.
Det mesta är "favoriter i repris" men så smyger det in några nykomlingar som ska testas och eventuellt få en given plats även vid nästa års julbord.
Årets nykomlingar är lingonsill, kryddgravad oxfilé och gin- och enbärsgravade lax.

TISDAG, 18 DECEMBER, 2018

För en tid sedan läste vi i vår bokcirkel en bok som heter Älskade terrorist , skriven av Anna Sundberg. Det här är en berättelse hämtad från verkligen, det handlar om Anna själv, hennes uppväxt i Halmstad, förälskelsen i en jihadist och om hur hennes liv plötssligt tar en helt annan vändning.
Kunde man förutse det som skulle komma att hända? Trots de umbäranden som ett liv med IS innebär för en ung kvinna från Sverige är hon lycklig och förälskad i sin man. Det här är en berättelse som bjuder på spänning, fasa och eftertanke. Personligen störs jag av Sundbergs medförfatter, Jesper Huor, vars inpass bara rör till det hela.
Sundberg är oerhört ärlig i sitt berättande och stundtals blir det nästan för mycket, så pass att man som läsare undrar om hon kanske skarvar med sanningen.

Från bokens baksida:
"När barnen somnat satte jag på vattnet i badrummet, så att de skulle tro att jag duschade om de vaknade. Sedan kontrollerade jag från fönstret när poliserna gjorde sin runda. Precis när de passerat min port gick jag med snabba steg nerför trappan och ut på Damaskus gator."

Älskade terrorist är berättelsen om en ung kvinna från de välbärgade villakvarteren i Halmstad som går med i den internationella jihadrörelsen och stannar där i 16 år. Från slutna grupper i Sverige tar hon sig över Berlin till mujahedins hemliga träningsläger vid gränsen till Tjetjenien. Vid sin sida har hon sin man, idag efterlyst som global terrorist. I Damaskus grips Anna och hennes tre barn av diktatorn Bashar al-Assads säkerhetstjänst och fängslas.

MÅNDAG, 17 DECEMBER, 2018

Ö som i öroninflammation.
Det slår aldrig fel - när jag blir förkyld kommer öroninflammationen som ett brev på posten...även om det numera är PostNord som ansvarar för posten. Det är så länge sedan jag var förkyld att jag nästan glömt bort hur ont det gör med öroninflammation. Som tandvärk i hela örat...men å andra sidan har jag inte haft tandvärk på så många år att jag minns hur det känns heller.
Nu är det i vart fall som så att jag har djävulskt ont i höger öra och har suttit upp och försökt sova i helgen. Eftersom jag hade en tid på medicinmottagningen för genomgång av provresultat idag tänkte jag att läkaren där kunde titta in i örat och skriva ut antibiotika.
Det var inte så populärt. Förmodligen kände han sig förnärmad över att han som ST-läkare på en medicinmottagning skulle behöva befatta sig med något så banalt som en öroninflammation. Han tittade på sin klocka och mumlade att han har fler patienter som väntar och att jag skulle vända mig till vårdcentralen istället. Jag hade haft förståelse för det argumentet om min tid höll på att rinna ut eller om vi hade dragit över tiden men med tio minuter kvar innan nästa patient stod jag på mig.
Jag gick nöjd från medicinmottagningen med ett recept väntande på apoteket samt informationen om att alla mina värden nu var bra - väldigt bra till och med.

 

SÖNDAG, 16 DECEMBER, 2018

K som i kaffekalas.
Bordet står uppdukat till kaffekalas och på faten trängs nybakta julkakor. De hemgjorda biskvierna är så nygjorda att chokladen de doppats i nätt och jämnt har stelnat. Givetvis startar kalaset med lite varm glögg och avslutas med att skumtomtar och knäck skickas runt bordet. Det blev en mysig eftermiddag där även den nyklädda granen prydde sin plats.

LÖRDAG, 15 DECEMBER, 2018

K som i köttbulle.
Idag har jag trillat julköttbullar - det blev 129 jämstora bullar som nu sover sött i frysen.
De första åren jag gjorde köttbullar, det vill säga någon gång i min ungdom på åttiotalet, följde jag alltid recept slaviskt. Det tycker jag fortfarande att man ska göra men när det kommer till köttbullar ska man inte låta sig styras av recept. Bästa bullarna fixar man utan recept, är min bestämda uppfattning.

FREDAG, 14 DECEMBER, 2018

P som i provtagning.
Väga, mäta, EKG, blodtryckskoll och tre rör med blod som ska analyseras ur flera perspektiv.
Besked kommer på måndag.

TORSDAG, 13 DECEMBER, 2018

L som i Lucia.
Jag orkade inte gå upp tidigt för att se Lucia på Svt utan låg kvar i värmen under täcket så länge som möjligt. Men sedan blev det fart på mig. När jag kom upp satte jag en saffransdeg och bakade sedan några riktigt präktiga lussekatter. Själv vill jag gärna baka saffransbullar fyllda med mandelmassa och russin men käre maken vill prompt ha lussekatter så då får det väl bli det.
Någon Lucia såg vi inte till på hela dagen så sjunga fick jag göra själv men jag hoppade över detta med linne och ljuskrona.

ONSDAG, 12 DECEMBER, 2018

Eftersom jag gillade Sofie Sarenbrants första bok om Emma Sköld tog jag mig även an denna; Andra andningen.
Det här är en bok man kan läsa ut på en dag om man inte har något bättre för sig. Dels för att den är lättläst men även för att den är väldigt spännande. Handlingen är förlagd till ett maratonlopp i Stockholm och det är lätt att känna igen sig i platsbeskrivningarna. Sarenbrant har språk som håller och som ger flyt i läsningen men även håller liv i spänningen.

Från bokens baksida:
Stockholm Marathon har hittills klarat sig från dödsfall, men när startskottet går för det 35:e maratonloppet genom tiderna ställs allt på ända. Det är den första juni men det är kallare än på julafton. Precis utanför Stadion faller en man ihop och förs till ett sjukvårdstält men mannens liv går inte att rädda. Kriminalpolisen Emma Sköld är ledig den här dagen och finns på plats för att heja på sin syster Josefin som springer. När Emma är vid Rålambshovsparken har en livlös kvinna precis upptäckts vid vattnet och Emma rycker in. Det är ingen tvekan om att kvinnan bragts om livet. Finns det en mördare bland löparna? Och när i sådana fall dyker nästa offer upp?

TISDAG, 11 DECEMBER, 2018

Igår fick vi träffa lilla Stella för första gången - vilken lycka!
Så liten, så mjuk och så fin.
Vi i den närmsta familjen tog emot dem i deras hem när de kom. Mat, presnter, godis, blommor och alkoholfri champagne.
Denna lilla människa som började sin livsresa för bara några dagar sedan är redan så otroligt älskad och vi är många som alltid kommer finnas för henne. Finnas för att stötta, vägleda och uppmuntra. Finnas där och dela hennes glädje, lycka och skratt men också vara där för att torka hennes tårar, hålla henne i famnen och stryka hennes panna.
Lilla Stella, vi är så glada över att du äntligen är här

MÅNDAG, 10 DECEMBER, 2018

F som i frissan.
Idag har jag besökt frissan för lite färg och klippning. Det jag gillar mest med min frissa är att hon alltid är punktlig. Visserligen har hon bara en kund åt gången vilket gör det lättare att hålla tidsschemat men hon ser alltid till att vara färdig i tid till nästa kommer.
Den här gången gjorde hon mig varmt mörkblond, på gränsen till rödbrun och jag belv så nöjd

SÖNDAG, 09 DECEMBER, 2018

P som i pepparkakshus.
Det gäller att hålla liv i traditionerna. När käre maken och jag träffades 1987 engagerade ha sig i min då elvaårige bror och bakade ett papperkakshus tillsammans med honom. Det fortsatte de göra tills vår äldste son föddes 1992 - då backade brorsan ur.
Sedan följde många år med våra söner innan de tappade intresset och vi bakade med syskonbarnen istället.
De senaste åren har vi dock fått baka på egen hand men nu blir det ändring på det.
I år premiärbakar vi med äldste barnbarnet som fick dekorera taket på sitt hus alldeles själv - mycket bra gjort tycker jag. Nästa jul kanske lilla S också kan vara med och baka med farfar, farmor och kusinen V.

LÖRDAG, 08 DECEMBER, 2018

Nu är hon här; lilla Stella!
Anton och Elins förstfödda, vårt andra barnbarn och världens gulligaste lilla flicka.
Som vi längtar efter att de ska komma hem så vi kan bekanta oss med henne.
Lycka!

På kvällen denna speciella dag hade vi goda vänner hemma för att äta, umgås och leka "paketleken".
Det är femte året i rad som vi träffas för att leka. Alla bidrog med fyra julklappar var och pinsamt nog var det käre maken och jag som la beslag på nästan varenda en medan gästerna gick hem nästintill tomhänta...

FREDAG, 07 DECEMBER, 2018

Inget är som väntans tider...
Storken skulle ha ankommit till Julita i tisdags med ett litet barnbarn men leveransen blev något försenad.
I morse åkte äldste sonen och flickvännen till förlossningen i Eskilstuna vilket sonen meddelar på förmiddagen.
Som vi har väntat hela dagen och hela kvällen och en bit inpå natten.
Vi har kontrollerat mobilerna, räknat tiden från senaste samtalet, spekulerat i om det är "färdigt", om ett nytt litet barnbarn har kommit till världen.
När vi går till sängs och släcker lampan vet vi fortfarande ingenting...att vänta tar på krafterna.
God natt!

TORSDAG, 06 DECEMBER, 2018

Baka, baka, liten kaka...
Sedan en tid tillbaka använder jag mig av streamingtjänsten Readly som ger mig tillgång till flera tusen olika vecko- och dagstidningarna i världen till en kostnad av 99:- i månaden. I denna uppsjö av tidningar fann jag en brittisk matlagningstidning där ett kakrecept stack ut lite extra - mest för att kakorna såg så tilltalande ut. Som små snöbollar.
Det underlättar väldigt mycket att britterna har samma måttsystem som vi när det ska bakas. Receptet var lätt att översätta och kakorna lätta att baka så nu har vi en glasburk med "snöbollar" på hyllan. Kakorna innehåller såväl pecannötter som kanel.

ONSDAG, 05 DECEMBER, 2018

S som i spark.
Jag har skaffat mig en spark, eller rättare sagt; käre maken har köpt en spark till mig.
Alldeles röd och fin är den och dessutom hopfällbar. Jag tänker att jag ska sparka mig till jobbet på den så slipper jag kanske halka nu när mitt djupseende inte är som det varit och jag har svårt att se isfläckar.
Sönerna är dock bekymrade över hur det ska gå för mig i den långa nedförsbacken sista biten till arbetet men jag försöker lugna dem med att jag inte ska sparka i backen...mest bara bromsa.

 

TISDAG, 04 DECEMBER, 2018

K som i knäck.
Tänk så lätt knäck-kokningen har blivit sedan jag skaffade mig en sockertermometer. Nu är det bara att låta kastrullen stå och bubbla på tills termometern visar 124 grader.
Ännu lättare blir det att portionera ut smeten i de små formarna med tratten, avsedd för knäck, vi inhandlade förra året. Knäck hör liksom till traditionerna inför jul även om vi inte äter särskilt mycket av den - eller rättare sagt jag äter inte alls medan maken kan ta en och annan. Vi hoppas däremot att vi får besök under julhelgen som äter desto mer.

MÅNDAG, 03 DECEMBER, 2018

Nu har jag läst en riktigt bra bok av Fiona Barton som heter Änkan.
Det här är Bartons debutroman, en thriller, som är så spännande att man knappt kan lägga den ifrån sig.
Genom hela berättelsen löper en psykologisk nerv som får mig som läsare att känna så mycket medan jag läser.
Personporträtten är mästerligt gjorda och vi får följa ett brott som berättas av de anhöriga till förövaren, vilket är ett lite annorlunda grepp. Oerhört bra läsning!

Från bokens baksida:
Änkan tar dig med till ett äktenskaps allra mörkaste vrår.
Vi har alla sett honom stirra på oss från löpsedlarna - monstret, mannen som har anklagats för ett fruktansvärt brott. Men hon då? Kvinnan som står vid hans sida. Hur mycket vet hon?
Jean Taylors liv var behagligt alldagligt. Hon hade ett fint hus och en omtänksam man. Glen var den enda hon någonsin velat ha, mannen med stort M. Men allt förändrades när han förvandlades till den anklagade, till odjuret på tidningarnas framsidor. Jean var plötsligt gift med en man som i andras ögon var kapabel till obeskrivlig ondska. Är hon medskyldig? Eller är hon den hunsade eller den ovetande hustrun? Är Glen överhuvudtaget skyldig till brottet som alla tror att han har begått?
Nu är Glen död, och Jean är för första gången ensam. Det är fritt fram att avslöja hela historien, på hennes egna villkor. Jean Taylor tänker berätta allt hon vet.

SÖNDAG, 02 DEVEMBER, 2018

Första advent.
Nyputsade fönster med nya gardiner, julbelysning i varje fönster, hyacinter i huset och stearinljus i adventstakarna...och doft av nybakade pepparkakor.
Här bakas det alltid pepparkakor första advent och även om käre maken och jag inte lyckas äta så många under advent och jul gör jag en stor sats med deg - då räcker den nämligen även till pepparkakshustillverkningen (lånt ord).

LÖRDAG, 01 DECEMBER, 2018

K som i Kärringölimpa.
Jag började det här brödbaket redan igår kväll då jag skållade rågmjöl och gjorde en fördeg som fick stå och jäsa i 24 timmar. Det innehåller lite för mycket vetemjöl för att vara riktigt bra för min diabetes men det känns ändå bra att äta ett hembakat bröd till skillnad från det färdigbakade tyska rågbröd jag annars äter för att vara snäll mot mitt blodsocker. Nästa gång jag träffar diabetessköterskan måste jag be henne hjälpa mig med hur jag räknar ut vad hembakat bröd innehåller energimässigt. Jag köper aldrig bröd som innehåller mer kolhydrater från sockerarter än 3 g. samtidigt som jag kontroller att fiberinnehållet är högre än 3 g.
Till min fördel som diabetiker är väl också att jag inte är någon "smörgås-människa" - äter högst fem skivor bröd i veckan.
Maken höjde i varje fall detta bröd till skyarna:
"- Det godaste bröd du någonsin bakat!"

FREDAG, 30 NOVEMBER, 2018

Det kom en liten herre på besök idag, vilket fick käre maken tillika farfar att klättra upp på vinden och hämta ner lite leksaker från sönernas barndom. Vinden är fylld av kartonger med gamla leksaker som vi sparat på. Tyvärr har vi inte sorterat sakerna och märkt upp lådorna så att det idag är lätt att få tag på saker som passar lillemans ålder. Förmodligen tänkte vi när vi ställde upp lådorna på vinden att vi skulle få tid att sortera och märka senare.
Så var vi plötsligt där!
Vi får väl ta tag i ett vindsröj efter julhelgen...

TORSDAG, 29 NOVEMBER, 2018

Nu är julblommorna inhandlade och den traditionella julgruppen hopsatt i den fina Waldermarsudde-krukan jag fått i julklapp av svärmor för länge sedan. Jag gör alltid ett vitt arrangemang och det ska alltid vara en julros med, i övrigt blir det något litet i vitt och grönt. Slutligen toppas det hela med "låtsas-snö".
Jag är väldigt glad över min Waldermarsuddekruka, en kruka som formgavs av prins Eugen 1915. Krukan är handgjord och tillverkas på Porslinsfabriken i Lidköping.

ONSDAG, 28 NOVEMBER, 2018

K som i kransbindning.
Ikväll har damklubben varit vid Strandviks blommor i Baggetorp och bundit kransar. Sju damer (Marianne är inte med på bilden) gick hem nöjda med varsin krans att sätta på dörren.
Vi hade samma aktivitet iförra året så man kan väl säga att detta håller på att bli en favorit som lär gå i repris år efter år.

TISDAG, 27 NOVEMBER, 2018

A som i adventskalender.
Det börjar dra ihop sig, snart ska adventskalendrarna fram och luckor och paket ska öppnas.
Själv håller jag på att iordningställa barnbarnens kalenderar. Små pyttiga paket slås in och fästes sedan i små ringar på väggbonaden. Det är så otroligt pillrigt och inte blir det lättare när man har dålig syn heller. Jag får ta små micropauser och gå ifrån pysslandet emellanåt för att samla mitt tålamod.
Tur att det bara är två barnbarn som ska ha kalender...48 små paket.

MÅNDAG, 26 NOVEMBER, 20148

En morgonn när vi vaknade var hela landet vitt...nej, nu överdriver jag men rejält frostnupet var det i varje fall och ovanpå det ett tunt lager pudersnö. Alltid något.

SÖNDAG, 25 NOVEMBER, 2018

I som i IKEA.
Idag har vi besökt IKEA i Västerås tillsammans med äldste sonen och den höggravida svärdottern. Trots smärtor kämpade hon på och tog sig runt. Det som stod på inköpslistan inhandlades och kanske följde det med lite mer än vad vi tänkt oss också. Jag trivs på Erikslunds köpcenter och har nog aldrig kommit tomhänt därifrån.
Dagen avslutades med möbelbygge hemma hos Anton och Elin, vilket käre maken är barnsligt förtjust i.

LÖRDAG, 24 NOVEMBER, 2018

FREDAG, 23 NOVEMBER, 2018

Jag har läst Vila i frid av Sofie Sarenbrant som är en ny bekantskap för mig. Jag har hört hennes namn och förstått att hon skriver enkla men underhållande böcker, om man nu får säga att mordhistorier är underhållande.
Bokens huvudperson heter Emma Sköld och detta är den första i en serie böcker med henne.
Sarenbrant inleder med att lägga ut flera trådar som knyts ihop längre in i handlingen men som till en början skapar lite förvirring. Det är ett bra driv i berättandet och Sarenbrant lyckas göra sin huvudperson intressant.
Berättelsen håller ihop, har ett bra språk och fyller sin funktion. Jag kommer definitivt läsa mer av Sarenbrant.

Från bokens baksida:
En känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden och kort därefter upptäcks ett äldre par döda i rum 327. Ingen av incidenterna verkar vara annat än olyckor, men hotellchefen Peter Berg och vd:n Nils Wedén får ändå onda aningar. När ytterligare en person avlider på spa-anläggningen, den här gången i de varma källorna utomhus, går det inte att förneka att det måste finnas ett samband mellan dödsfallen. Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning kopplas in som ansvarig och hon upptäcker ganska snart att detta inte är något rutinfall.

TORSDAG, 22 NOVEMBER, 2018

Årets julvärd i SvT är nu presenterad och de som tittar på tv på julafton får i år göra det i sällskap av Kattis Ahlström.
Det tycker jag är ett bra val för hon har ett trevligt sätt och en behaglig röst. Arne Weise lär ha haft uppdraget som julvärd i 27 år, på den tiden då vi inte hade så stort behov av förnyelse. Nu för tiden är det alltid något som ska lanseras varje år och man gör nästan ett jippo av minsta sak, så även det här med värdskapet i tv på julafton.
Hur som helst - Kattis blir en väldigt bra värd tror jag även om jag bara ser på tv mellan 15:00 och 16:00 på julafton.

ONSDAG, 21 NOVEMBER, 2018

A som i afternoon tea.
Idag har Marie och jag varit på afternoon-tea på Stora Djulö. Det var väldigt många som hade sökt sig dit denna sena eftermiddag. Miljön var varm och ombonad och borden uppdukade med olika godsaker - kanske med lite för stor tyngdpunkt på sötsaker. Jag hade gärna sett fler snittar istället för allt det söta.
Det var så mysigt att sitta där med Marie och prata om ditten och datten...och en hel del om våra barnbarn förstås.

TISDAG, 20 NOVEMBER, 2018

Y som i yoga
Ikväll har jag varit på yoga hos en yogi i en liten iskall stuga i Gimmerstaskogen...
Jag har provat yoga i olika former vid ett flertal tillfällen men nu var det länge sedan sist. Det var inte lätt att hitta till stugan mitt ute i skogen i mörkret, men så dök den plötsligt upp på det mest ensliga ställe man kan tänka sig. Det var så kallt i stugan att det var svårt att förstå att man faktiskt var inomhus. När jackan hängde på kroken och skorna var avtagna fick jag tassa upp på fötter som kändes täckta av rimfrost till övervåningen. Däruppe var det lite varmare men fortfarande för kallt. Tre stycken var vi som kommit för att få kropp och själ genomgången med yogarörelser och andningtekniker som fick oss att låta som frustande avelstjurar. Jag hade väldigt svårt för att koppla av och vara närvarande i övningarna av flera orsaker; jag frös och jag hade fått en ny blödning i höger öga en knapp timme innan yogan. Nåväl - efter drygt en timme blev jag hämtad av svärdottern och jag har inga ambitioner på att återkomma. Inte förrän det blir sommar och varmt i varje fall.

MÅNDAG, 19 NOVEMBER, 2018

R som i ryggkliare.
Bland det bästa jag vet är att få ryggen kliad. Problemet är bara att det sällan finns någon till hands när jag vill bli kliad. Nu har äldste sonen införskaffat en ryggkliare till mig som jag fick i lördags.
Fantastiskt bra!
Ett hem utan en ryggkliare är inget riktigt hem...tror jag.

SÖNDAG, 18 NOVEMBER, 2018

S som i söndag.
S som i Skara.
Idag har käre maken och jag varit i Skara över dagen för att umgås med mina svärföräldrar.
Vi hade inte möjlighet att komma förra helgen när det var fars-dag så det fick bli nu istället. Det är synd att resa är så lång och dryg annars skulle vi nog åka oftare. Å andra sidan har vägen byggts om så resan går lite fortare nu än tidigare.
Vi fick frågan om vi kunde hjälpa dem lite med problem spm uppstått med datorn och jag lyckades med det uppdrag jag fick medan käre maken gick bet på sitt. Det berodde nog mer på problemets art än på maken. Svärfar kallar in en yngre generation Ivarsson nästa vecka när ett barnbarn med större kunskaper på området kommer och tar över stafettpinnen efter maken.

LÖRDAG, 17 NOVEMBER, 2018

Äldste sonen ringde i torsdags och frågade vad käre maken och jag skulle göra i helgen.
Eftersom vi inte hade något särskilt inplanerat föreslog han att han och Elin skulle komma och umgås med oss. Nu har vi haft dem här på mat och mysigt umgänge. Vi bjöd på plankstek där vi använde en flankstek som skivade och la på plankan. Till det bea-sås, hemgjort mos, bacon och grönsaker. Dessutom hade vi köpt smågodis coh bjöd vår gravida svärdotter på en hel skål. De måste ju pysslas om, de sblivande mammorna.

FREDAG, 16 NOVEMBER, 2018

A som i After Work.
Idag blev vi hembjudna till Ingela och Peter på en afterwork-drink. Herrarna drack öl som de betygsatte och skrev in i sina anteckningsböcker - de ska tydligen smaka sig igenom Systembolagets mest intressanta ölsorter. Sådana är inte Ingela och jag - vi bara skålar och dricker.

TORSDAG, 15 NOVEMBER, 2018

ONSDAG, 14 NOVEMBER, 2018

O som i otrogen...
När det kommer till hudvårdsprodukter kan jag mycket väl tänka mig att vara otrogen.
Jag byter märke på mina produker ungefär vartannat år och just nu har jag en nyss påbörjad affär med märket Elemis efter att ha använt Sensai i ungefär två år.
Innan dess var det DeCleor och innan dess...
Sensai var jag aldrig riktigt nöjd med, kände aldrig att de "arbetade" med min hy på samma vis som DeCleor.
Första intrycket av Elemis är enbart positivt. Produkterna är verkligen krämiga när man smörjer in dem men absorberas fort och lämnar inget kladd efter sig. Dessutom känns det att produkten arbetar med min hy.
Den här gången köpte jag en serie som utlovar anti-wrinkle...
Dessutom har jag låtit ett läppbalsam från Elisabeth Arden, en blusher från Sensai samt foundation och mascara från bareMinerals få flytta in i badrumsskåpet.
Återstår att se om det här ger någon effekt.

TISDAG, 13 NOVEMBER, 2018

T som i tisdag.
T som i tacos.
Vi skulle bara åka förbi hos yngste sonen och hans familj för att säga hej - det slutade med att vi blev bjudna på mat. De trollade ihop en tacosmiddag och vi tackade och tog emot.
Jag älskar spontana middagar och gemenskap en alldeles vanlig vardag. Jag älskar alla dessa stunder jag får vara tillsammans med söner, svärdöttrar och barnbarn för det är bästa sättet att ta till vara på tiden och vara i nuet.

MÅNDAG, 12 NOVEMBER, 2018

Darra av Ernst Brunner är en mycket intressant berättelse om en mycket märkvärdig man och hans levnadshistoria. Berättelsen utspelar sig under 1700-talet och handlar om Swedenborg, forskare, andeskådare, mystiker och världskänd. Förmodligen har vi svenskar, såvida vi inte är historiker, förstått vilken kändis Swedenborg var under sin tid. För de flesta är väl Swedenborg en galning som trodde sig kunna prata med änglar, se in i framtiden och besöka de döda i helvetet. Kanske inte en svensk vi med stolthet pratar om.
Boken ger en heltäckande bild av Swedenborg och Brunner har gjort ett mycket gott researcharbete.
Detta är en mycket bra bok som tilltalar läsare med intresse för svensk vetenskapshistoria.

Från bokens baksida:
I den första biografin som utgår från människan Emanuel Swedenborg tecknar Ernst Brunner med historisk noggrannhet och hängiven inlevelse en levande och delvis ny bild av den kontroversielle vetenskapsmannen, bibeltolkaren, teosofen och hans tid.Under de många dagar som passerade mellan slaganfallet och döden besöktes Swedenborg i sin våning i London bara av tjänsteflickan Reynolds och barberaren Shearsmith. Slaganfallet hade varit något att glädjas åt. Kroppen dög nu bara till att nergrävas. Ofta hade han den sista tiden iakttagits stående i dörröppningen mellan de två lägenhetsrummen. Han hade hörts argumentera upprört med de dödas andar. Klaffbordet var uppfyllt av papper i travar. Den hebreiska bibeln låg uppslagen invid den latinska. Medan Swedenborg ännu legat försjunken i tung dvala, hade prästen Hartley gått igenom de papper som fanns på arbetsbordet. Han hade stoppat på sig ett 72-sidigt manuskript och avlägsnat sig.    Två dagar senare hämtades pastor Ferelius från Svenska kyrkan. Pastorn stegade fram till sjuksängen och frågade: ”Vet ni om att ni skall dö?” Swedenborg svarade: ”Ja!” Ferelius ville få en syndabekännelse: ”Är det för att göra sig ett namn, eller av något annat skäl som ni har skrivit era arbeten?”    När Emmanuel Swedenborg den 29 mars 1772 konstaterats död lades allt efterlämnat i en kista och överfördes till kapten Fox på skeppet Nancy med kurs mot Sverige.    Den 18 juli styrde skeppet ut över Nordsjön som öppnade sig nattfärgad med allt fler stjärnbilder synliga på det lugna vattnet.


SÖNDAG, 11 NOVEMBER, 2018

F som i fars-dag.
Först firade vi min pappa på förmiddagen. Jag överlämnade, som traditionen bjuder, en amaryllis vilket jag gjort i så många år att jag inte minns hur många. Efter kaffe och dopp gick vi hem och förberedde tills sönerna med familjer skulle komma. Det blev varm soppa med nybakt bröd att samlas runt bordet med en mörk och ruggig novembersöndag.

LÖRDAG, 10 NOVEMBER, 2018

M som i Melodikrysset.
Det blir liksom ingen riktig lördagsfeeling om vi inte löser Melodikrysset vid frukostbordet.
Visserligen blir det en väldigt sen frukost men det kvittar. Sporten är att lösa krysset och skicka in det innan snabbgenomgången. Synd att det inte finns ett Melodikryss även på sändagar.

FREDAG, 09 NOVEMBER, 2018

P som i personalfest.
Ikväll har jag varit på sta´ns största personalfest - kommunen bjöd alla anställda på finmiddag med underhållning. Långa, vita bord uppdukade i en festpimpad idrottshall med buffémat som smakade väldigt bra. För underhållningen stod Barbados samt en grupp som spelade ABBA-covers men som jag inte minns namnet på. Dessutom bjöd kommunledningsgruppen på ett litet dansnummer som gjorde succé och eftersom brorsan sitter i den gruppen äntrade även han scenen och bjöd på sig själv.
Det blev en trevlig kväll tillsammans med några arbetskamrater även om det för min del inte blev så sent.
Det som drog ned helhetsintrycket var att de spelar musiken så högt att det är omöjligt att prata med varandra...men det kanske är ett tecken på att jag börjar bli gammal...

TORSDAG, 08 NOVEMBER, 2018

Idag har jag varit på Syncentralen i Eskilstuna och träffat en kurator.
Hon är själv blind, vilket tydligen är en förutsättning för att få vara kurator där, och vet och förstår hur det är att inte se. Nu är ju jag inte i närheten på något sätt att vara blind men har ett stort behov av att få prata om det synhandikapp jag trots allt har. Det kändes skönt att få prata med någon som förstår och som har erfarenhet av att möta människor med synhandikapp. Jag är inte tillräckligt synskadad för att bli inskriven på syncentralen, vilket jag förstås är tacksam över, men hon förklarade att jag är berättigad till hjälpmedel på arbetsplatsen för att känna mig helt bekväm med alla arbetsuppgifter.
Det viktigaste jag tar med mig från mötet är: "Du måste återerövra det liv du hade innan du blev synskadad". Det innebär att jag måste försöka se möjligheterna och inte bara hindren. Värt att tänka på.

ONSDAG, 07 NOVEMBER, 2018

J som i julkort.
Förra året blev det inga egentillverkade julkort eftersom jag såg alldeles för dåligt. I år har jag däremot lyckats knåpa ihop ett tjugotal kort även om det tog väldigt lång tid och krävde både bra belysning och starka glasögon. Kanske är de inte helt perfekta men jag tror att färgmissar och krokiga linjer ändå är ursäktade. Det är tanken som räknas, sägs det...

TISDAG, 06 NOVEMBER, 2018

Här är filten som jag uppvaktade Elin och hennes bäbi med igår på Babyshowern.
Jag har stickat en likadan till lille V när han föddes men då hade jag inte lika stora synsvårigheter som jag har nu och det tog inte alls lika lång tid att få den färdig. Den här filten har jag stickat på sedan försommaren, repat upp, gjort om och gjort rätt så många gånger. Men skam den som ger sig - det bidde en liten filt till slut.
Att inte kunna handarbeta med lika stor enkelhet som förr, innan mina ögon började krångla, är en sorg.
Jag skulle så gärna vilja sticka små barntröjor eller sy små söta klädesplagg till barnbarnen men det är inte lika roligt längre. Kanske kommer det kännas annorlunda med tiden, vartefter jag vänjer mig vid mina begränsningar och istället för att se dem som hinder vänder det till utmaningar som jag tar mig an.
Nu väntar vi otåligt på Storken!

MÅNDAG, 05 NOVEMBER, 2018

B som i Babyshower.
Nu dröjer det inte förrän Storken kommer till Julita med Antons och Elins lilla barn, vårt barnbarn.
Av den anledningen ställdes det till med en babyshower ikväll där vi överraskade Elin med mat och presenter.
Det blev en jättetrevlig kväll med trivsamt umgänge med Elins arbetskamrater, vänner och släkt.

SÖNDAG, 04 NOVEMBER, 2018

Vi avslutar denna vecka på ett väldigt trevligt och mysigt sätt med kvällsmat hos äldste sonen och svärdottern i sällskap med yngste sonen och hans familj. Sådana här kvällar känner jag mig väldigt rik.

LÖRDAG, 03 NOVEMBER, 2018

Elsie Johansson är en ny bekantskap för mig och jag är väldigt glad för att ha läst Riktiga Elsie.
Hon har hunnit uppnå den aktningsvärda åldern av 85 år när hon släpper sin självbiografi och berättar om sina erfarenheter av livet, av fattig-Sverige, ett destruktivt äktenskap och om sin författardebut som kom sent i livet. Hon ger uttryck för att ha grubblat mycket i livet men genom denna biografi göra upp med grubblerierna. Hennes språk är rakt och enkelt men med ett poetiskt drag

Från bokens baksida:
I den självbiografiska berättelsen Riktiga Elsie berättar författaren naket – ibland smärtsamt och brutalt men aldrig kärlekslöst – för läsaren om sitt liv. Om sin vandring från stugan på åsen i gamla Fattigsverige fram till en position som hyllad och prisbelönt författare. Resultatet är ett uppriktigt och djupt mänskligt tidsdokument.

FREDAG, 02 NOVEMBER, 2018

B som i banken.
Det finns platser, inrättningar och ställen som kvalificerar sig till att vara riktigt tråkiga.
Alltså riktigt tråkiga...booooring-tråkiga.
Idag var vi tvungna att besöka en sådan inrättning, nämligen vår bank och vår banktjänsteman.
Först får vi sitta och vänta i tjusiga soffgrupper (betalda och finanserade av mina räntepengar) med en blank och fin kaffeapparat alldeles intill.
Jag har aldrig druckit kaffe på banken, förstår liksom inte grejen med att drciak kaffe ur pappmugg på banken. Hade det serverats i porslinskoppar ur serien Ostindia från Rörstrand hade jag kanske funderat på saken...eller inte.
Sedan kommer banktjänstemannen och hämtar oss, leder iväg oss in i kontorslandskapet med små glasburar på ömse sidor som för tankarna till frågesporter på tv i stil med tiotusen-kronors-frågan.
Det märkliga är att varje bur är tom - var är alla andra banktjänstemän liksom?
Så placeras vi i var sin stol på andra sidan av det sterila skrivbordet som endast huserar en skärm till datorn och en årskalender med bankens logga. Höll på att glömma två kulspetspennor som också ligger där, den ena fastkedjad till ett stativ.
Sedan ska datorn starta upp och det tar en väldigt lång tid, så lång tid att tjänstemannen blir lätt generad och försöker skoja bort det pinsamma. Därefter scrollar han fram och tillbaka utan att hitta det dokument han söker
-Konstigt, det fanns ju här förut...
Själv får jag koncentrera mig för att inte börja knäppa runt med fingertopparna på det sterila skrivbordet samtidgt som jag nynnar något i stil med "dump-dump- dumpe-li-dej" medan vi väntar på att datorn ska vara samarbetsvillig. Självklart gör jag det inte!
De har ordnat det så (o)praktiskt på banken att varje gång den här lille tjänstemannen ska skriva ut ett dokument får han vandra en promenad ute i kontorslandskapet till skrivaren som står där någonstans. Den här promenaden tar han för övrigt vid tre tillfällen eftersom det inte hade kommit ut något papper varje gång han tryckt på Print...
Allt går så längsamt och jag blir så uttråkad. Kan inte låta bli att fundera på hur det fungerar för de som har ADHD och besöker banken.
Efter en timme är vi färdiga och utbyter nu några käcka kommentarer mellan varandra om att det är skönt att det är fredag, att det är trångt på parkeringen och att det är så trist väder ute.
Tjohoo - nu är vi färdiga!
Om det inte vore för att vi båda måste skriva våra namnteckningar på dokumenten skulle jag alltid skicka käre maken till banken själv.
(Nu hoppas jag att min kära vännina Annika, tillika bankjurist, inte tar illa vid sig för hon är det roligaste och fräckaste som finns på banken.)

TORSDAG, 01 NOVEMBER, 2018

På fönsterbrädan i gästrummet står två små Saintpaulior och blommar så fint.
Men så har det inte alltid varit...
Jag hade glömt bort dem alldeles under sommarhalvåret och när jag kom igåg dem såg de ut att vara på väg till komposten. Men med regelbunden vattning och en ömsint hand som gallrade och plockade bland bladen kvicknade de till och är nu så tacksamma över den kärlek jag visar dem.
Tydligen behöver den här sorten mycket ljus, gärna tolv timmar per dag vilket förstås innebär att man måste förstärka med växtlampa under vintermånaderna och det har förstås inte vi någon.
Å andra sidan gillar jag inte skenet från växtlampor så det lär inte hända att jag införskaffar någon sådan.
Jag hoppas istället att de ska överleva på kärlek och vatten, Saintpaulior vill hellre ha för lite vatten än för mycket och dessutom ska de helst vattnas underifrån på fatet eller direkt på jorden. Vatten på bladen kan nämligen ge bruna fläckar.

ONSDAG, 31 OKTOBER, 2018

H som i Halloween.
Här har byns ungar sprungit i skytteltrafik och erbjudit sig att ställa till med bus såvida vi inte gav dem godis.
Jag försökte välja bus flera gånger med då kom de av sig alldeles så det var lika bra att sticka till dem några godsaker. En del hade lagt ner sin själ i förklädnaden och andra hade inte utrustat sig med så mycket mer än en bärkasse att samla godis i. Tur för oss att godiset räckte till alla som kom för jag vet inte hur poppis det varit att ge dem varsin clementin...

TISDAG, 30 OKTOBER, 2018

B som i blod.
På väg till optikern - som jag väntat och längtat i mer än två år.
Alltid något som kommit emellan, ett bakslag, en operation, en trasig näthinna, blod, blod, blod...
I torsdags fick jag klartecken:
- Nu kan du gå till optikern.
En halvtimme innan jag ska vara där händer det.
Blod, blod, blod...
Ringer optikern, gråter och förklarar att det inte längre är aktuellt med en synundersökning, jag måste ringa ögonmoottagningen för det osannlika har hänt - höger öga är återigen fyllt med blod och jag är blind.
När tar den här mardrömmen slut?

MÅNDAG, 29 OKTOBER, 2018

Levande begravd av Peter James är en bok som käre maken läste när den kom för några år sedan. Han lovordade den för den höga spänningsnivån, den intressanta intrigen och parallellberättelsen som löper genom boken och gör läsupplevelsen än mer intressant.
Nu har även jag läst boken och håller med - den är bra och det förvånar mig att det inte blivit en film av den.

Från bokens baksida:
Vilken mardröm! Vad skulle du säga om du på din svensexa blev begravd i en kista tillsammans med en fl aska whisky och en walkie-talkie? Hur skulle du känna dig när du hörde spaden i jorden och det första smattret mot kistans tak. Vad skulle du tänka när du plötsligt inte längre får kontakt med dina kamrater, trots att du trycker på sändknappen upprepade gånger. När du inser att de kanske inte kommer tillbaka för att hämta dig? LEVANDE BEGRAVD utspelar sig i Brighton och för första gången möter vi polisinspektör Roy Grace.

SÖNDAG, 28 OKTOBER, 2018

Så var det dags för årets litterära afton presenterad av staden bokhandel och lokaltidningen. I år var det väldigt intressanta författare som medverkade. Niklas Källner, känd från tv och då Skavlan samt Arvinge okänd, pratade om konsten att kallprata vilket hans bok Och bilen går bra handlar om. Därefter presenterade tv-kocken Zeina Mourtada sin kokbok med recept från Mellanöstern. Käre maken och jag köpte ett signerat exemplar av den och det var minst sagt många spännande recept i den. Innan pausen pratade Jonas Hassen Khemiri om sin bok som handlar om fadersrollen och relationen till sina barn. Efter pausen var det Helena von Zweigbergks tur att prata om sin nya bok - ett relationsdrama. Kvällen avslutades med författarduon Lars Kepler som berättade om sitt författarskap, hur de bygger intrigerna och förstås några ord om sin senaste bok. Som vanligt fick vi en mycket trevlig litterär afton.

LÖRDAG, 27 OKTOBER, 2018

J som i julmarknad.På eftermiddagen besökte käre maken och jag Julita gård för att gå på julmarknad.
Det var kanske inte så mycket julstämning ute men lite kallt om kinderna var det i varje fall. Jag fick med mig två mössor och en delikatessost därifrån och var nöjd med mina inköp. Därefter hamnade vi på mysfika hos Anton och Elin innan kvällen avslutades med en mycket god middag hermma hos min bror och svägerska.
En toppendag med andra ord!

FREDAG, 26 OKTOBER, 2018

Ordning och reda - pengar på fredag...
Plötsligt dök det upp en liten hemhjälp här. Jag fick först hjälp med att fylla tvättmaskinen men sedan fick jag lite för mycket hjälp med att sköta de tekniska inställningarna. Hans små fingrar fort runt bland knappar och vreden så jag blev alldeles nervös.
Resten av dagen ägnade han sig mest åt att sprida glädje samt tömma ut saker här och där och det får han så gärna göra. När han åkte hem kryssade käre maken och jag mellan ritpennor, bilar och glaskulor på köksgolvet.

TORSDAG, 25 OKTOBER, 2018

G som i glädje.
Idag har jag varit på ögonmottagningen på Mälarsjukhuset och träffat min ögonläkare som var så nöjd med hur det ser ut i mina ögon och slutligen sa han de där orden jag längtat efter i drygt två år:
- Nu kan du gå till optikern.
Herregud så förlösande att få det beskedet för det betyder att jag nu befinner mig i slutet av denna plågsamma process som varit fylld av kaos, hopp och förtvivlan.
Vi åka direkt från sjukhuset till en sushirestaurang och lunchade innan vi åkte hem till Katrineholm och raka vägen till optikern.
På tisdag ska jag dit för en synundersökning. Sedan ska vi vänta två månader för att göra om undersökningen ifall ögonen under läkningsprocessen har förändrats - därefter blir det äntligen ett par glasögon.

ONSDAG, 24 OKTOBER, 2018

Idag är det FN-dagen, en väldigt viktig dag att uppmärksamma inte minst i skolan där det blir så uppenbart att alla barn i världen inte har det lika bra. Att det finns så stora orättvisor och så många barn som aldrig får en möjlighet till utbildning, i vissa fall beroende på att de är flickor, är svårt för barnen i vår skola att greppa.
FN´s barnkonventioner beskriver sådant som kan tyckas helt självklart men vi behöver inte söka så länge för att inse att barn fortfarande far illa, även i samhällen där skola, utbildning, sjukvård och mat på bordet erbjuds för alla. Jag tänker på alla dessa barn som på olika sätt kränks eller utsätts för övergrepp.
Det är oerhört viktigt att ständigt undervisa eleverna om att världen är full av orättvisor, att vi ska vara tacksamma för det vi har men hjälpas åt och kämpa för allas lika värde.

TISDAG, 23 OKTOBER, 2018

B som i bulle.
Det finns i stort sett bara två sorters fikabröd som käre maken tycker om; kanelbullar och kokostoppar.
Bullar bakar jag gärna men inte de där knepiga topparna. I helgen signalerade maken att bullarna i frysen nu var slut - hade jag kanske lust att baka nya?
Ja, idag hade jag lust till det. Varsågod nu är frysen fylld med bullar igen.

MÅNDAG, 22 OKTOBER, 2018

Idag blev käre maken utmanad av yngste sonen:
- Hänger du på och springer Göteborgsvarvet nästa år pappa?
Då uppstod några sekunders tystnad innan käre maken med viss tvekan svarade ja.
Så otränad som han är just nu har han förmodligen aldrig varit, denne sportsman som genomfört såväl Klassikern som Stockholms marathon.
Trots den dåliga formen var det nog rätt självklart att han inte kunde tacka nej till den här utmaningen som kanske mest lockar för att det blir en häftig pappa-son-grej.
Äldste sonen har aldrig roats av att springa så han avstår det här varvet i Göteborg i maj men vi åker ner allihopa och hejar på dem.

SÖNDAG, 21 OKTOBER, 2018

L som i langos.
Idag har vi provat att göra langos. Det är käre makens favoritmat som han gärna köper när han får möjlighet. Langos blev oerhört populärt på åttiotalet när det lanserdes på Stockholms vattenfestival.
Degen innehåller kokt, mosad potatis och vi friterade det i fritösen några minuter innan det serverades med klassiska tillbehör såsom fräddfil, hackad lök, räkor, rom, skinka och riven ost.

LÖRDAG, 20 OKTOBER, 2018

Det är snart 30 år sedan vi lovade att älska varandra i nöd och lust.
Det är många år som bjudit på både med- och motgångar.
Just nu är det kämpigt med min hälsa och mina ögon.
Det handlar om att lära om, acceptera och fortsätta leva ett liv som förändrats.
Då är det skönt att ha en stor hand att hålla sig fast i och jag trivs så väldigt bra i den handen.

FREDAG, 19 OKTOBER, 2018

Å vilken dag vi haft!
Lille V stannade hemma från förskolan idag för att istället tillbringa dagen med sin farfar och farmor.
Redan 06:15 kom vi som avtalat för att möte en fortfarande sömndrucken pappa och en morgonpigg liten gosse. Först frukost och lek inomhus innan vi i den bistra höstkylan gav oss iväg till en lekplats.
Därefter var det tänkt att vi skulle äta lunch på sta´n innan lille V sedan skulle bäddas ner i vagnen och sova på vägen hem. Men det blir inte alltid som man planerat när man har med små människor att göra...
Tio minuter från lunchstället stängde lille V sina ögon och tvärsomnade. Käre maken och jag åt lunch som planerat och lilleman sov gott tills vi kom hem och han fick luncha vid köksbordet. Sedan hann vi leka lite till innan hans mamma kom hem från sitt arbete.
Sådana här dagar kan man leva länge på.

TORSDAG, 18 OKTOBER, 2018

I Ditt liv och mitt liv har Majgull Axelsson grävt i folkhemmets mörka historia, där nytänkande och modernitet inte lämnade någon plats kvar åt dem som var avvikande och som inte passade in i det nydanande Sverige.
Det här är en familjesaga som utspelar sig i en dysfunktionell familj och vi får följa Märit som är på väg till Norrköping för att fira sin och tvillingbroderns 70-årsdag. Men så stannar hon upp i Lund för att följa spåren efter en äldre bror som vistades på en anstalt för sinnesslöa men nu är död sedan länge. Han dog under brutala omständigheter på sjukhuset och ligger nu begravd i en massgrav tillsammans med många andra patienter - anonyma, kränkta och utsatta för övergrepp.
Axelsson beskriver osentimentalt en förfärlig hantering av mentalsjuka patienter där både familjen och samhället bär skulden.

Från bokens baksida:
Märit kliver av tåget i Lund utan att själv förstå varför. Det är över femtio år sedan honsenast var här och hon har inte längtat tillbaka en sekund. Hit kom hon som läkarstuderande på 60-talet, en tid då folkhemmet växte och blomstrade.
Men på Norra kyrkogården vittnar en massgrav om en annan verklighet. Här hamnade patienterna från Vipeholm, den stora anstalten för så kallade sinnesslöa strax utanför Lund. Det var där hennes bror gick under. Han som kallades Tok-Lars, Vidundret eller Haltelyttelasse. Vad var det som hände för alla dessa år sedan? Och vem bär egentligen skulden?