INNEHÅLL

Arbetsrummet
Biblioteket
Förrådet
Köket
Scrapverksta´n

 

PÅ SÄNGBORDET
"Den stora utställningen"
av Marie Hermansson



LÄST 2017
36 böcker

LÄST 2018
41 böcker

LÄST 2019
30 böcker

LÄST 2020
3 böcker



 

 

ONSDAG, 06 MAJ, 2020

I Pojken som bygde egna världar av Keith Stuart möter läsaren Sam, en liten pojke som har svårt att förstå sig på världen. Han har behov av förutsägbarhet och rutiner som bara hans mamma lärt sig förstå. Så separerar Sams föräldrar och pappan måste nu försöka närma sig sin son. Pappan har haft svårt att acceptera sonens autismdiagnos. Han har valt att drunkna i sitt arbete hellre än att lära känna Sam. Men så händer något i relationen mellan far och son när de upptäcker ett gemensamt intresse; datorspelet Minecraft. Här bygger de gemensamma världar, utforskar och löser uppgifter.
Genom spelet bygger far och son upp sin relation. Det här är en berättelse som skildrar livet med ett barn som har särskilda behov.
Det som är en styrka i boken blir också dess svaghet, författaren har själv en son med autism och man märker att han vet vad han talar om när han beskriver vardagslivet med ett autistiskt barn. Där är texten mycket stark, sedan har han förpackat sina erfarenheter i en roman där pappan måste reda ut en hel del från sin barndom för att fullt kunna leva i nuet och där är jag inte lika förtjust.
Som roman tycker jag inte riktigt att den här texten håller måttet. Men som en inblick i en autistisk pojkes värld och hur det påverkar familjen som finns runt honom är det en riktigt bra bok.

Från bokens baksida:
Alex är en ganska vanlig engelsk man i sina bästa år. Han kanske jobbar mer än andra, men någon måste ju betala för villan och bilen. Och det kan ju vara så att Alex jobbar mycket för att slippa vara hemma med Sam, hans autistiske son, och i blickfånget för sin hustru Judy som tycker att Alex är en riktig svikare, och en dålig pappa.

Sam är en ganska vanlig pojke, men med speciella behov. För honom är världen ett pussel som han inte klarar av att lägga själv. Men när Sam börjar spela dataspelet Minecraft öppnar sig plötsligt en ny värld där far och son kan mötas på helt andra villkor. En värld som visar sig vara full av möjligheter till stordåd och nya insikter.

TISDAG, 05 MAJ, 2020

MÅNDAG, 04 MAJ, 2020

Det ligger en liten människa i min säng, en liten varm kropp att krypa intill. Nära, så nära. Ett litet barnbarn som ska dela min kudde i natt. Hon ligger där så varm och rofylld och andas små snabba andetag. Våra huvuden tillsammans på kudden, hennes mjuka hår i mitt ansikte som får det att kittlas. Jag försöker andas i hennes rytm och känna hennes varma andedräkt.
Vill ta in hela hennes väsen genom mina sinnen. Hon är så mjuk och varm. Håller hennes fot i handen, den där lilla foten som ska ta henne genom livet. Små steg, stora steg. Raska steg, tvekande steg och ibland felsteg. Älskade lilla barnbarn - måtte livet fara fram varsamt med dig. Mina läppar på hennes panna. Tänker på alla samtal vi ska ha, både nu och i framtiden. Allt jag måste berätta för henne, allt hon måste få veta. Tar den lilla knutna handen i min och reflexmässigt greppar hon mitt finger. Precis så lilla Stella, ta för dig och håll i. Släpp inte taget om det du vill ha av livet.
En liten varm kropp i min säng, en liten människa vars färd genom livet jag bara får följa en liten bit. Och när jag inte längre finns här är hon ett av spåren jag lämnar efter mig, ett tecken på att jag varit här. Min hand på hennes kind, näsan i hennes nacke. Nu följer jag med henne in i drömmarnas värld en stund. En stund tillsammans på min kudde i värmen av varandra. God natt lilla Stella - farmor älskar dig

 

SÖNDAG, 03 MAJ, 2020

S som i smörgåstårta.
Det hör liksom till att göra en smörgåstårta i Valborgshelgen och så även i år. Jag mer än halverar recepten numera eftersom det i regel bara är jag och käre maken som äter av den.
Det är lite meckigt att göra smörgåstårta men väl värt besväret. Den här gången blev det en tårta med räkor och kallrökt lax och jag kan väl inte påstå att det blev den allra bästa jag gjort men absolut god. De sista åren sönerna bodde hemma brukade jag göra smörgåstårta en gång i månaden eftersom i synnerhet yngste sonen tyckte om det och det var roligt att prova nya recept och smaker. Nu dröjer det säkert ett tag innan jag gör smörgåstårta igen, kanske ända till nästa Valborg, men då tror jag att det ska bli någon mer smakrik tårta, förmodligen någon med skinka och ost.

LÖRDAG, 02 MAJ, 2020

R som i rabarberkaka.
Gårdagens rabarberskörd bidde idag till en rabarkaka på "engelska" då receptet i sitt orginal heter Deep rhubarb streusel cake. Förutom rabarber ingår även äpplen och det är mestadels mandelmjöl i degen. Otroligt gott blev det!

FREDAG, 01 MAJ, 2020

Vanligtvis brukar vi gå upp tidigt första maj för att gå "Maj i by" med musikkåren. De vandrar runt på gatorna i vår lilla stad och spelar så tjusigt på sina instrument. I år blir det ingen parad men det blir maj ivarje fall och jag ko9m mig för att skörda årets första rabarber.
Stolta och knubbiga stolserar de ute i trädgården. På kort tid har de exploderat från att ha varit bara en liten knopp till trängas om utrymmet. Nu ska jag försöka hitta på något kreativt med dem.

TORSDAG, 30 APRIL, 2020

V som i Valborg.
Den här våren, då inget är sig likt, passerar Valborg förbi som en helt vanlig dag. Vanligtvis brukar vi samla ett gäng goda vänner för att äta gott, umgås och fira vårens och ljusets ankomst.
Nåväl, det blir Valborg även nästa år...
Dagens solsken var i varje fall den trafikpolis som mötte mig när jag kom hem från arbetet. Han hade inget att anmärka på som tur var.

ONSDAG, 29 APRIL, 2020

Jonas Moström gav mersmak så jag har även läst hans Dominodöden. Detta är den andra boken med psykiatrikern Nathalie Svensson som huvudperson, samt hennes kollegor i den nationella gärningsmannaprofilgruppen. Den här gången utspelar sig handlingen i Sundsvall och egentligen har det ingen större betydelse var handlinne utspelar sig för Moström är ändå ingen stor miljöskildrare. Han fokuserar istället på intrigen och personporträtten och berättar här en tät, spännande och bra historia även om slutet kanske inte är helt övertygande. Gillar man genren har boken definitivt ett underhållningsvärde.

Från bokens baksida:
Överläkaren Erik Jensen försvinner obegripligt i kulverten under en nattjour på Sundsvalls sjukhus. Kommissarie Johan Axberg kopplar snabbt ihop fallet med psykiatrikern Thomas Hoffman, som försvann spårlöst på samma plats tre dygn tidigare. När Hoffman senare hittas brutalt mördad i ett skogsparti tyder allt på att han har hållits fången i ett par dygn för att sedan bli ihjälslagen. I både Hoffmans och Jensens fall har gärningsmannen lämnat efter sig en dominobricka.
När Sundsvallspolisen ber Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp om hjälp i utredningen, tvekar psykiatrikern Nathalie Svensson. Hon har precis varit med om flera traumatiska händelser och behöver mest av allt lugn och ro hemma i Uppsala. Men när det visar sig att hennes syster Estelle är den senaste som sett Erik Jensen vid liv bestämmer sig Nathalie för att ta sig an uppdraget.
Det blir en jakt på en tvångsmässig mördare för att hitta Erik Jensen i tid. Var har mördaren gömt undan Hoffman före mordet? Står fler offer på tur? Och framför allt - vad betyder dominobrickorna?

TISDAG, 28 APRIL, 2020

T som i Tallinn.
Käre maken har numera gett upp sitt tjat om att vi ska besöka Tallinn. Han har verkligen jobbat i motvind för jag har aldrig känt ett behov av att åka dit...förrän nu.
Typiskt att det plötsligt känns inspirerande med Tallinn när Covid-19 stängt mer eller mindre alla gränser. Jösses, så här nära en Tallinn-resa har maken aldrig varit om det inte vore för pandemin.
Varför har jag då plötsligt blivit intresserad av Tallinn?
För en tid sedan läste jag ett resereportage som handlade om staden. Artikelns fokus låg på hantverk och då Estlands rika hemslöjdsarv. Ett arv som både vårdas ömt men även utvecklas. Gamla mönster återanvänds i nya textilier och modern design. Tydligen har man i Tallinn en stor slöjd- och hantverksmässa i samband med Martindagen som firas till minne av Martin Luthers födelse i november 1483. Dessutom kan man göra många historiskt intressanta stadsvandringar i den gamla stadskärnan som för övrigt är upptagen på Unescos världsarvslista som norra Europas mest välbevarade medeltidsstad.
Känner jag likadant när gränserna åter öppnas kanske det ändå blir en liten tripp till Tallinn, till käre makens glädje.

MÅNDAG, 27 APRIL, 2020

L som i lunchlåda.
Jag hittade den här bilden i en brittisk mattidning som jag läser.
My God! Vilken underbar och aptitretande lunchlåda, det är lite annat än vad jag släpar med mig till jobbet om dagarna.
Marinerad mozzarella, oliver, rostad parika som är fetafylld, marinerad kronärtskockshjärta, röd pesto, prosciutto, salami, körsbärstomater och basilikabröd. Me like!

SÖNDAG, 26 APRIL, 2020

R som i rosé.
Nu är det snart dags, nu ör det inte långt kvar till sommar och sol, ljumma kvällar och iskallt rosévin. Jag har fyllt kylen med några olika roséviner som jag har förväntningar på.
1. Jacob´s Creek Crisp Rosé från Australien (varunr 2181, 79 kr) presenteras som ett läskande vin med rödbäriga toner med inslag av melon och en liten avrundad eftersmak. Det lär passa lika bra som en lättsam drink som till exempelvis en krämig avocadosalld med färska räkor.
2. Colle Reale Cerasuolo Rosé från Italien (varunr 2242, 89 kr)är ett ekologiskt vin med drag av vinbär, körsbär och en frisk fruktsyra. Ett utmärkt vin att ställa på en buffé med blandade smaker.
3. Domaine de Collavery från Frankrike (varunr 2859, 95 kr) är en klassisk provence-rosé i blekt rosa med toner av röda bär, färska örter och grapefrukt. Lär vara gott till en pissaladière (fransk lökpizza) där den möter pizzans sälta perfekt.
Servera vid 8°.
4. Les Lauzeraies Tavel från Frankrike (varunr 2724, 129 kr) ska var ett relativt smakrikt rosévin från Rhônedalen. Här finns tonder av körsbär, äpplen och en god intensitet i avslutningen. Lär passa bra till ugnsrostad kycklingkyckling smaksatt med färska örter och citron, serverad med en mild vitlökskräm.
Nu är jag redo - ge mig sommar och sol nu.

LÖRDAG, 25 APRIL, 2020

C som i Cottage pie
Här förbereds en Cottage pie utifrån ett recept hämtat från en brittisk mattidning.
Just nu är vi inne i en period då vi lagar mat på "engelska". Det har visat sig utveckla såväl våra språkkunskaper som smaklökar. Helt klart är också att brittisk mat är så mycket mer och så mycket bättre än den man som turist möter i London eller som man förfasas över när man ser de brittiska kändiskockarnas upprop mot britternas usla matvanor och skolmatsalar.

FREDAG, 24 APRIL, 2020

Läkaren Jonas Moström debuterade som författare 2004. Jag har läst hans första bok i serien om psykiatrikern Nathalie Svensson, Himlen är alltid högre - en polisroman med ingredienserna övergrepp och mord.
Nathalie Svensson är nyseparerad, bor och arbetar i Uppsala men har en övernattningslägenhet i Stockholm. Det är i Stockholm hon har en dejt med en skådespelare som blir skjuten på denna första träff. Nathalie har tidigare haft en pojkvän som blev mördad och nu uppstår en känsla av att hon är förföljd och ju mer hon rotar i mordet desto mer inser hon att det finns mycket som gör att de båda morden tycks hänga ihop.
Det här är en spännande och lättläst bok och självklart har författaren använt sig av samma upplägg som de flesta svenska deckarförfattare med Läckberg i spetsen gör - kastar läsaren fram och tillbaka i tiden. Jag är otroligt uttråkad på det upplägget men förlåter Moström för det eftersom det ändå fungerar utan att bli för rörigt.

Från bokens baksida:
Nathalie Svensson, överläkare och landets främsta expert på psykopater, trivs äntligen med livet. Som nyseparerad från trista Håkan har hon skaffat sig en etta i Stockholm, där hon tillbringar tiden då hon inte har barnen hemma i Uppsala.
En natt på väg hem från Café Opera får hon ett sms från Rickard Ekengård, den berömde skådespelaren som hon följde med hem några helger tidigare. Han vill träffa henne vid Karlaplan, och efter stunds tvekan tackar hon ja. Men det blir inget möte, för när Nathalie kommer fram ser hon Rickard Ekengård bli skjuten och slängd i fontänen. Överfallet är otäckt likt, närmast identiskt, med mordet på hennes stora kärlek tio år tidigare ett fall som aldrig fick sin förklaring. Är Nathalie utsatt för ödets grymma nyck, eller finns det en koppling mellan morden? Och har de obehagliga sms hon börjat få från dolt nummer något med det att göra?
Snart är Nathalie indragen i en ondskefull historia som blir mörkare ju närmare sanningen hon kommer.  

TORSDAG, 23 APRIL, 2020

ONSDAG, 22 APRIL, 2020

Ikväll hamnade vi i Laggarhultskogen i vår jakt på checkpoints. Vi hade med oss varmkorv i mattermosen och nybakta korvbröd som intogs på en stubbe medan vi lyssnade på den magiska fågelsången.
Denna dagen, ett liv.

TISDAG, 21 APRIL, 2020

Idag har käte maken roat sig med att lasera det nya trädäcket som sönerna snickrade till sin far i höstas. Golvet målades med en bred svamp och det gick ledkande lätt. Kanske att färgen blev lite för mycket åt det ljusblå hållet, hade helst velat haft något med blyertsgrå.

MÅNDAG, 20 APRIL, 2020

Det här är inte bara en födelsedagspresent till Vilmer som fyllde år igår - det är även ett bevis på att jag håller på att ta tillbaka det liv jag hade innan jag blev synskadad.
När ögonen krisade som mest hade jag aldrig trott jag någonsin mer skulle kunna sticka.
Det är verkligen sant att en hjärna kan lära om!
Ger man sig själv mycket tid, tålamod och några kompensatoriska hjälpmedel så kan saker och ting fungera bra ”trots allt”. Viktigast av allt är förmodligen tron på att det ska gå. Jag är så tacksam för all klokskap den blinda kuratorn på syncentralen i Eskilstuna skickade med mig. Så tydligen kan även en synskadad höna inte bara hitta ett korn - hon kan även sticka en tröja.ven sticka en tröja.

SÖNDAG, 19 APRIL, 2020

Idag har vi firat den här mysiga killen som fyllt 3 år.
Glada, goa Vilmer som älskar bilar och känner igen alla bilmärken, han som kan öppna en bok och utbrista "å så många och vackra bokstäver". Han som älskar att busa med sin farfar, gillar lila och hejar glatt till alla han möter ute på en promenad. Han som öppnade upp dörren till en helt ny värld när han gjorde oss till farfar och farmor för tre år sedan.
Älskade Vilmer, du betyder så mycket för oss.

LÖRDAG, 18 APRIL, 2020

Frukost i skogen mitt emellan två checkpoints.

FREDAG, 17 APRIL, 2020

När man äter skinkstek med brunsås i skolans matsal och får ett farligt påslag av blodsocker.
När man inrättar hela sin vardag i att skydda sig själv mot farliga kolhydrater.
När man tror att skolmaten är nyttig och genomtänk.
Jag blev både ledsen och arg och ringde upp kokerskan:
"Har du haft socker i maten?"
"Jag, har haft äpplemos i såsen"

Det kan inte ha varit små mängder som tillsats i syfte att ge såsen rondör. När kokerskan gör på det här viset kan jag inte skydda mig, hon ger mig inte den möjligheten. Varför måste skolmaten vara så söt?
Nu tar jag beslutet att sluta äta skolmat, jag tar med mig matlåda istället och de får vackert se på när jag äter den i deras matsal (...trots att det förmodligen finns en regel som säger att jag inte får det)

TORSDAG, 16 APRIL, 2020

De polyglotta älskarna av Lina Wolff är en helt underbar bok och jag är så glad att jag hittade den.
Lina Wolff som är född 1973 debuterade 2009 med en novellsamling. 2012 kom hennes andra bok och det var en roman som belönades med tidningen Vi läsers litteraturpris och Sveriges Radios romanpris. Den här boken utgavs 2016 och blev direkt litteraturkritikernas favorit. Det är en bok som stannar kvar länge inom mig som läsare, jag återkommer ofta till det jag läst, försöker hitta fler bottnar i den. Berättelsen handlar om Ellinor som försöker hitta sitt livs kärlek och provar på att nätdejta. Rätt omgående får hon kontakt med en litteraurkritiker och det här blir en kompicerad relationsroman med tre sammanlänkande berättelser. Wolff ger bokens tre berättarröster psykologiskt sammansatta personligheter som presenteras rakt och enkelt. Det här är så bra och realistiskt även om man inte alltid förstår gestalternas ibland märkliga val. Dessutom har boken ett mycket vackert språk.
Läs den!

Från bokens baksida:
Max Lamas drömmer om en älskarinna som talar alla hans språk. Sökandet tar honom från Stockholm till Italien, där han lär känna en markisinna som står på ruinens brant. Ellinor kommer från en by i Skåne. En dag sätter hon in en kontaktannons: Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man. Och Lucrezia bevittnar hur hennes mormor går under i sitt avfolkade palats.I denna vindlande romanväv står mannens blick på kvinnan i centrum – men också förförelsen och förödmjukelsen, älskarnas hjärtskärande tillstånd, och drömmen om förståelse.

ONSDAG, 15 APRIL, 2020

Under blekrosa skyar i Talltullen - så kan det bli när man bestämmer sig för att leta efter några checkpoints.
Är det detta som är att fånga dagen? Kan det vara så enkelt?
Vi sitter där en stund medan solen sakta sänker sig - denna dagen ett liv som farbror Melker på Saltkråkan skulle ha sagt.
Bara vara, bara vila i känslan av att leva och det är gott nog. Ingen Corona så långt ögat kan se, bara blekrosa skyar.

TISDAG, 14 APRIL, 2020

Den här bönan alltså...
Ikväll har vi "vaktat"Stella och det är en ren fröjd att följa hennes upptåg. Det här är en säker och trygg liten tjej som inte ger upp i första taget - har hon bestämt att strumpan ska på så ska den på. Den lilla söta munnen tycks aldrig få nog av att le, skratta och bubbla över med prat.

MÅNDAG, 13 APRIL, 2020

Snipp, snapp, snut så var påskhelgen slut.

SÖNDAG, 12 APRIL, 2020

G som i gåvobevis.
Lagom till påsk fick jag en liten present av min arbetsgivare, Katrineholms kommun.
För att stimulera den lokala handeln har jag fått två hundra riksdalerr att handla något roligt för. Nu ska jag noga fundera på vilken affär jag vill gynna. Det blir inte Hemtex i varje fall (trors at jag gillar Hemtex) eftersom de inte är intresserade av mig som kund. I annat fall hade de under Coronatider inte dragit ner på sina öppettider till 11-16 och haft lördagsstängt. Hur är det tänkt att den som har arbetstid mellan 8 och 17, måndag till fredag, ska kunna handla i deras butik?

LÖRDAG, 11 APRIL, 2020

P som i påskafton
Vii hade bjudit hem sönerna och deras familjer på påskmiddag och planerat precis så som Folkhälsomyndigheten vill.
Vi skulle umgås och fika ute i trädgården för att sedan gå in och äta middag med en armslängd avstånd till varandra och därefter bryta upp. Ibland kan man behöva konstatera att det man planerat för inte riktigt håller i realiteten. Vädret var så gråkallt att det kändes ända in i märgen så med blåfrusna läppar snabbfikade vi ute och flyttade sedan in oss i värmen. Vi försökte hålla avstånd till varandra så gott det gick innan vi satte oss till bords. Där och du kändes det nästan precis som vanligt och det var skönt att för en stund bara få vila i gemenskapen och kärleken till sin familj.

FREDAG, 10 APRIL, 2020

S som i skärtorsdag, strålande och sol.
Vi vaknde till en fantastisk dag och det passade oss bra eftersom vi planerat gå en långpromenad. Årets upplaga av Hitta-ut drar igång idag, en hel månad tidigare än planerat för att sysselsätta folk i Corona-tider. Vi packade kaffe och smörgås i väskan och gav oss iväg. Vi började på norr och hamnade sedan i Nävertorp där vi hittade checkpoint #5. Därefter blev det en liten paus i solen innan vi gick vidare. Hitta-ut pågår fram till älgjakten så vi har många långa promenader att se fram emot innan lite drygt 100 checkpoints har hittats. Det här är ett roligt sätt att motionera och upptäcka sin omgivning.

TORSDAG, 09 APRIL, 2020

F som i fotvård.
Idag var det dags för den årliga fotvården hos en specialist på området. Som diabetiker vill man ha völskötta fötter och det har jag tydligen. Så pass välskötta att specialisten anser det räcka med ett besök per år. Nu är fötterna redo för en barfotasäsong även om jag med stigande ålder går allt mer sällan barfota. Numera är mina fötter minst lika känsliga som Prinsessan på ärtens rumpa var den gången det begav sig.

ONSDAG, 08 APRIL, 2020

Kanske blev jag inspirerad av Stellas lek i mina skåp igår, när jag idag körde igång med ett städ- och organisationsprojekt i ett badrumsskåp. När Covid-19 smyger runt husknuten och våren snålar med värme och sol kan man finna en viss tillfredsställelse i att städa i badrumsskåpet.

TISDAG, 07 APRIL, 2020

Stella är verkligen en skön böna!
Idag har hon varit på besök hos oss och vi har haft en alldeles underbar dag.
Stella älskar att plocka med saker, gärna saker i farmors "plastskåp".
Hon flyttar dem hit och dit, ut och in, upp och ner - trlöttnar hon så går hon vidare till tvättmaskinen och fyller den med tvätt för att i nästa ögonblick riva ut allt ur maskinen.
När hon lämnar köket ser det ut som om en tornado har svept fram...

MÅNDAG, 06 APRIL,2020

Idag är det ingen vanlig dag, idag är det Julias födelsedag.
Gustavs Julia, Vilmers mamma och vår svärdotter.
Paket överlämnades redan i lördags men idag har vi varit på besök i den lilla faniljens trädgård, druckit kaffe i ett fantastiskt solsken och överlämnat de traditionsenliga gladioliuslökarna som Julia alltid får på sin födelsedag.

SÖNDAG, 05 APRIL, 2020

Jag har ännu inte tagit mig igenom Peter James hela serie om Roy Grace men nu har jag i varje fall tagit mig an Den enes död, som är bok fem i serien. Den här gången handlar det om människohandel och den illegala marknaden för organ. Det är spännande och stundtals väldigt verklighetsnära.
Det handlar om en mammas förtvivlade kamp för att hitta ett organ till sin svårt sjuka dotter. Tillsammans med dotterns pojkvän hittar hon på nätet en organmäklare.
Roy Grace och hans team får i uppdrag att ta reda på vilka de döda ungdomarna är som dyker upp i Brighton. Samtliga har fått organ avlägsnade. Ingen tycks docl sakna ungdomarna men spåren leder mot Rumänien. Som vanligt löper parallellberättelsen om Roy Grace egna livsöde genom hela berättelsen. Läsvärd!

Från bokens baksida:
Liket av en tonåring hittas utanför Brightons kust. Strax därefter påträffas ytterligare två döda kroppar. Gemensamt för de tre är att samtliga saknar inre organ. Samtidigt vårdar en orolig mamma i Brighton sin allt sjukare tonårsdotter. Det enda som kan rädda henne är en organdonation. Tiden är alltför knapp och kön är lång men en tillräckligt desperat mor kan hitta andra vägar … Roy Grace utreder mordet på de tre ungdomarna och spåren leder honom till Rumänien och till utsatta gatubarn, beredda att tro på vad som helst som till synes omtänksamma människor lovar dem.

LÖRDAG, 04 APRIL, 2020

Idag är det ingen vanlig dag, idag är det Gustavs födelsedag.
Covid-19 sätter käppar i hjulen så för första gången sedan Gustav föddes blir det inget födelsedagsfirande med kalas.
Vi åkte bara förbi och lämnade ett paket och en bukett blommor ute i trädgården.
Märklig känsla...
Nåväl, det kommer fler födelsedagar.

FREDAG, 03 APRIL, 2020

Innan vi checkade ut från arbetet för att gå på påsklov gick fina kollegan Malin runt bland oss andra och delade ut varsin liten tulpanbukett. Det är så´n hon är, Malin. Omtänksam, hjälpsam och utrustad med en härlig humor. Hon ser oftare möjligheter än hinder och hon gör mig så glad.
Tack för blommorna!

TORSDAG, 02 APRIL, 2020

Nej, nej, nej...
Nu ska det inte komma snö. Har det nu varit en så snöfattig vinter behöver den inte besvära sig med att komma lagom till påsklovet ska börja.
Jag vill ha sol och värme.
Nu!

ONSDAG, 01 APRIL, 2020

M som i myror.
Den där lille killen och hans farfar undersöker småkrypen på äppelträdets stam. Små, små myror ilar upp och ner längs stammen och Vilmer räknar om det stämmer att de har sex ben. Det är en så fantastisk känsla att få dela världen med honom. Lyssna till hans funderingar, vara i nuet och utforska det lilla i det stora, se världen genom hans ögon.
Det är verkligen ett privilegium att leva med barnbarn.

TISDAG, 31 MARS, 2020

B som i blandare.
När man förälskar sig i en blandare...

MÅNDAG, 30 MARS, 2020

R som i ramslök.
När kollegan generöst delar med sig av nyplockad ramslök passar jag på att göra pesto.
Receptet är hämtat från en brittisk mattidning och där heter det Wild pesto.
Det här ger en sats på 275 g:

150 g ramslök
50 g parmesan, finriven
1 vitlöksklyfta, finhackad
½ citron, rivet skal och lite pressad saft
50 g pinjenötter, rostade
150 ml rapsolja

Lägg ramslöken i en matberedare tillsammans med parmesan, vitlök, citronskal och pinjenötter. Mixa till en grov massa. Tillsätt nästan all olja medan du mixar. Smaka av och tillsätt citronjuicen. Fyll en burk med peston och toppa med resterande olja innan locket skruvas på.

SÖNDAG, 29 MARS, 2020

S som i studsmatta.
Äntligen har han fått en alldeles egen studsmatta och han gör inte annat än studsar och skrattar.
Älskade Vilmer, älskade barnbarn - jag är så glad för din skull.

LÖRDAG, 28 MARS, 2020

Oj så gott det här ser ut!
Jag hittade ett recept i en brittisk mattidning som jag läser och detta måste jag förstås prova:
Greek feta trayback.
De gånger vi besökt London eller Liverpool har maten inte gjort några större intryck på oss. Jo, förresten! vi blev förälskade i Jamie Olivers italienska restaurang i närheten av Picadilly men i övrigt har det aldrig varit något som imponerat på tallriken. Därför är jag glatt överraskad av de spännande maträtter som presenteras i de tidningar jag läser. Just det här receptet innehåller grönsaker, fetaost och Kalamata oliver som bakas i relativt hög temperatur i ugen i ca 10 minuter.
Serveras med olivolja och bröd.

FREDAG, 27 MARS, 2020

När huvudet surrar av rubriker om Coronavirus, när man knarkat statistik och tabeller så man nästan mår illa, när man bara vill skrika rakt ut "det räcker nu" kan man behöva trösta sig med dessa ord:

TORSDAG 26 MARS, 2020

Jag läste för en tid sedan Elena Ferrnates bok Min fantastiska väninna och jag vet att den klassas som stor litteratur, litteratur som griper tag i läsaren och berör...men så var det inte för mig. Visst var den bra men inte alls så där storslagen som den har beskrivits vilket kanske säger mer om mig än om boken. En del böcker råkar man läsa vid fel tidpunkt och de landar inte alls särskilt bra. Kanske var det inte läge att läsa Ferrante när jag gjorde det.
Elena Ferrante är en pseudonym, den italienska författarinnan har valt att vara anonym och en anledning som jag inte har en aning om. Är man över huvudtaget säker på att det är en kvinna? Egentligen är det kanske en fördel att inte veta vem personen bakom texten är för då får texten tala helt för sig själv. Hennes författarskap beskrivs som ett av de största i vår tid. Den här boken handlar om två kvinnor som vi får följa från barndomen till sena tonåren och berättelsen tar sin början på 50-talet. Det handlar om deras relation som är en stark vänskap med såväl passion som smärta. Vartefter historien utvecklar sig förändras deras syn på varandra. De växer upp i ett italienskt samhälle som är både fattigt och farligt och där maffian vilar som en mörk skugga över en makthierarki där kvinnor står lägst. Det gäller för de båda väninnorna att hitta en väg ut ur detta och i konkurrens med varandra väljer de att vara duktiga flickor som studerar och inväntar möjligheten till något annat.

Från bokens baksida:
I en hyreskasern nära landsvägen i femtiotalets Neapel växer de båda flickorna Elena Greco och Lila Cerrullo upp och blir vänner för livet. Det är efterkrigstid, nödår och våldet präglar fortfarande Italien i form av lönnmord och godtyckliga avrättningar. Lila är den självklara ledaren, den snabbfotade, den våghalsiga, den kvicktänka och den elaka. Det är också Lila som slår Elena ur brädet som skolans bästa elev, hon har lärt sig läsa själv och kommer etta på alla prov. Skolgången utgör ett löfte om en bättre framtid för dem båda, men Lila, dotter till skomakaren Fernando och hans hustru som båda är analfabeter, är den som tvingas ge upp studierna medan Elenas far, som är vaktmästare i stadshuset, ser till att dottern får fortsätta att gå i skolan.

Lila gifts i stället bort vid 16 års ålder med Stefano Carracci, son till den mördade maffiabossen, Stefano som driver familjen Carraccis livsmedelsbutik med framgång i kvarteret. Elena, däremot, fortsätter sin utbildning, och drömmer om att skriva. Båda flickorna känner sig i hemlighet dragna till Nino Sarratore utan att de avslöjar något för varandra och blir därmed varandras rivaler. Nino växer också upp i hyreskasernen och är son till järnvägsarbetaren och poeten Donato Sarratore som en gång förfört änkan Melina Cappuccio men övergett henne varpå hon försökt ta sitt liv. Nino är studiebegåvad, men utan mål i livet eftersom han hatar sin far. Nino kommer så småningom att spela en avgörande roll i båda flickornas liv.

Elena Ferrantes storslagna romanepos i fyra delar om Lila och Elena tar sin början när de båda kvinnorna hunnit bli sextiosex år och Lila försvunnit spårlöst. Lilas son Rino tror att hans mor gömmer sig hos Elena, som nu är bosatt i Norditalien och en etablerad akademiker, men Elena och Lila har inte haft kontakt med varandra på ett tag. I ett slags desperat försök att nå Lila, börjar Elena skriva romanen om deras gemensamma uppväxt och liv, för att på så sätt rädda Lila undan glömskan och i hopp om att få möta henne igen.

ONSDAG. 25 MARS, 2020

Imorgon går jag tillbaka till arbetet efter att ha varit sjuk i drygt en vecka och symptomfri i några dagar.
Lätt torrhosta, täppt näsa och bihålor, dundrande öroninflammation, feber, smakbortfall, trötthet och ett galet blodsockervärde.
Rejäl förkylning eller Covid-19?
Önskar förstås att det har varit det sistnämnda så kan jag som tillhör en riskgrupp pusta ut lite över att det inte blev värre än så här. Är det bara en rejäl förkylning ska jag fortsätta ducka för en osynlig fiende som skulle kunna göra mig fruktansvärt sjuk. Självklart känner jag mig orolig för att komma tillbaka till arbetsplatsen och utsätta mig för risken att bli smittad ev en elev för hur ska vi i skolan lyckad hålla distans fullt ut under skoldagen?
Förhoppningsvis ska vi lyckas ta oss igenom detta med hjälp av varmt vatten och tvål...och kanske lite handsprit.

TISDAG, 24 MARS, 2020

Plötsligt tittar en krokus upp ut jorden. Vad bryr sig en krokus om att världen brinner. Plötsligt blir man påmind om att våren är på gång och för en stund glömmer man allt vad pandemi är. Ljuset är tillbaka, krokusen kom i år också. Nu väntar vi bara på värme och att kaoset i världen får ett slut.

MÅNDAG, 23 MARS, 2020

Kanske är det världsligt och fjuttigt att glädjas åt en matta när världen står i brand.
Men jag är i varje fall så himla glad åt att jag till slut hittade en matta (som levererades vid dörren i morse) att ha under matsalsbordet.
Ibland behövs det inte mer än en matta för att man ska glömma nyhetsrapporteringar och statistik för en stund.
För att känna att livet rullar på och vi klarar det här.
När allt är över och förbi ska vi bjuda hemma goa vänner på mat och så får de vila sina fötter på vår fina matta

SÖNDAG, 22 MARS, 2020

Det råder nya tider nu över hela vår värld.
Alla prövas på ett eller annat sätt.
Alla får göra uppoffringar och tänka på ett annat sätt, uppfinna lösningar eller bara se saker ur ett annat perspektiv för att hitta ett sätt att leva och överleva.
Ingen har kontroll och ingen vet hur det kommer sluta men alla vet att nu gäller det att ta ansvar för att inte sprida smittan vidare.
Det jag saknat mest under veckan jag satt mig själv i karantän är att få kramas och gosa med våra fina barnbarn.
Igår umgicks vi med Vilmer och hans pappa ute i trädgården och idag har vi gjort om samma sak men med Stella och hennes föräldrar. Vi grillade hamburgare och korv som vi åt ute i kylan under en blå himmel där solen gjorde vad den kunde för att värma oss och ingjuta hopp om att det snart vänder - snart är allt som vanligt igen.
Förmodligen blir inte världen vad den var när vi väl lagt Coronan bakom oss. Det är på gott och ont.
Jag för min del hoppas att vi drar lärdom av det här som händer nu utifrån ett miljöperspektiv. Många rapporter vittnar om att miljön har fått en andningspaus nu när vi begränsat resandet så extremt. Kanske omvärderar vi vad som är viktigt och vad som verkligen betyder något

Idag nåddes vi även av beskedet att min svägerskas mamma gått bort i sviterna av Corona,Covid-19, endast 58 år gammal.
Det är så otroligt sorgligt!

Tack för besöket idag lilla Stella.

LÖRDAG, 21 MARS, 2020

Käre maken som egentligen skulle ha varit i Sälen med ett gäng kompisar det här veckoslutet fick plötsligt mycket tid över som han inte riktigt visste vad han skulle göra med. Inte blir det då lättare av att allt socialt umgänge i landet är satt på sparlåga. Vad göra? Jo, han stegade idag in på Åhléns och köpte ett spel som vi skulle kunna roa oss med. Vanligtvis är vi riktiga nördar på Backgammon eller Kalaha men nu var det tydligen dags att förnya oss. Spelet heter Pentagon och påminner lite om "Fem-i-rad" men med en liten twist.
Första omgången vann käre maken därefter har jag vunnit varje omgång...
Han suckar och säger "fy tusan så dålig jag är på det här!" och jag tänker tyst för mig själv "fy sjutton så bra jag är på det här"...

FREDAG, 20 MARS, 2020

W som i Wild-and-Crazy...
Efter att ha varit isolerad i hemmet med en förkylning eller möjligtvis influensa (Corona?) sedan jag kom hem från arbetet förra fredagen stack jag idag ut näsan utanför dörren. Det är inte någon större överdrift om jag påstår att jag gick på darrande ben ut till bilen. Efter så många dagar sittandes på rumpan i soffan tycks de flesta av mina benmuskler ha tillbakabildats. I sällskap med käre maken for jag in för att handla lite på MAXI och samtidigt passa på att äta lunch på sta´ns största konditori; Sultans. Det brukar vara rätt svårt att få en sittplats där vid lunchtid i vanliga fall. Men råkar det ju inte vara vanliga fall - ingenting är som vanligt längre och ingen vet när det slutar vara ovanligt. Däremot tycks expertisen vara rätt säkra på att det kommer bli än mer ovanligt inom kort.
Nåväl, idag var vi rätt ensamma om att äta lunch på Sultans vilket på sätt och vis kändes bra för mig som tillhör en riskgrupp i dessa Coronatider och brottades med mig själv om jag kanske varit lite väl wild-and-crazy bara genom att gå utanför dörren.

TORSDAG, 19 MARS, 2020

Eremiten av Thomas Rydahl är en debutroman inom deckargenren som utkom för några år sedan. Då blev den en bästsäljare i Danmark och låg på listorna i 9 månader samt vann pris för bästa danska deckardebut. Köpenhamnsbon Rydahl hade dessförinnan skrivit noveller, studerat filosofi och psykologi samt skaffat sig en examen från en författarskola.
Boken ingår i en trilogi med huvudpersonen Erhard, en 67-årig dansk man som genomgått en livskris och nu försöker få någon slags ordning på sitt liv. Han har bosatt sig i Fuerteventura där han försörjer sig som taxichafför och lever ett enkelt och tillbakadraget liv. Så dyker ett barnlik upp i en kartong i en bil på stranden och då den lokala polisen inte visar något större engagemang för att lösa fallet blir Erhard besatt av att ta reda på sanningen. Det blir förstås inte en lätt sak.
Det här är en deckare som verkligen skiljer sig från andra då den håller ett rätt långsamt tempo och dessutom lägger mycket tid på att skildra huvudkaraktärens person och vardag. Det är som läsare inte alldeles lätt att förstå sig på honom då det trots ett målande språk och bra miljöbeskrivningar ligger ett mörker och en mystik över hela berättelsen som gör den lite svår. Törs jag sticka ut hakan och säga att det är en grabbig bok i dessa genustider? Jo, jag gör det - jag vill påstå att den här boken generellt passar en manlig publik bäst.

Från bokens baksida:
På en strand i turistmålet Fuerteventura står en helt ny bil. I bagageluckan ligger en pappkasse med en liten död pojke. Ingen saknar honom.
Det sista Fuerteventura behöver är ett brutalt brottsfall som jagar iväg ännu fler turister från öns vindpinade stränder. Den lokala polisen försöker mörka händelsen, men den gamla eremiten Erhard vill inte släppa fallet. Han har för många år sedan brutit med fru och barn i Danmark och livnär sig nu som taxichaufför och tillfällig pianostämmare för öns få rika människor.
Den döde pojken tvingar Erhard tillbaka till livet. Men vad kan en gammal man, en förlorare som vägrar att följa med i tiden och som inget vet om internet, mobiltelefoner och sociala medier göra för att lösa ett modernt mysterium med trådar som leder långt bortom Fuerteventura?
Eremiten är en hårdkokt och hjärtskärande thriller med den mest överraskande detektiv man kan föreställa sig.

ONSDAG, 18 MARS, 2020

T som i trädgård.
Usch! det ser riktigt tråkigt ut i trädgården så här års. Tufsigt och krokigt och en allmän röra som om någon i höstas skrek "kriget kommer" och vi sprang in och lämnade trädgården åt sitt öde. Men jag vet att redan vid valborgshelgen kommer den se mer strukturerad ut och sedan följer en skön grönska och förhoppningsvis en riklig skörd. Vilmer minns trädgården från förra sommaren och pratar om vinbär, morötter, tomater och björnbär men för lilla Stella blir sommarens trädgårdsskörd en ny upplevelse. Längtar efter att se henne stå och mumsa i vinbärsbuskarna, kanske i sällskap med Vilmer.

TISDAG, 17 MARS, 2020

Sprängande öronvärk och täppt näsa...å rätt så grått väder ute.

MÅNDAG, 16 MARS, 2020

Ö som i öroninflammation.
Helgens lätta förkylning har överg¨tt till en öroninflammation de Luxe. Överhuvudtaget känner jag mig sjuk och stannar hemma från arbetet. Jag har redan insett att det förmodligen blir hela veckan som får tillbringas i en isolerad "sjukstuga". Eftersym jag som diabetiker tillhör en riskgrupp ringer jagg 1177 för råd men de har så många samtal på gång att de inte ens placerar mig i en kö. Istället blir jag hänvisad till 11313 men inte heller dom kan ta emot mitt samtal utan ber mig återkomma lite senare. Ringer vårdcentralen som ringer upp efter ett par timmar och lovar för att jag ska få antibiotika utskrivet till mitt öra utan att träffa en läkare eftersom de inte vill ha mig till vårdcentralen i mitt infekterade tillstånd.
Det är verkligen panik och kaos inom sjukvården nu när vi står på tröskelen till Coronans framfart.

SÖNDAG, 15 MARS, 2020

O som i omplantering.
Käre maken har planterat om vår sådd. De små fröna har grott och vuxit så fint att de inte längre får plats i sina små burkar - nu behöve de harmer utrymme och bättre jord.
På bilden syns olika sorters paprika, chili samt kronärtskocka som vi mest odlar för den tjusiga blommans skull.
I dagarna har vi sått tomater av olika slag, purjo och majs som nu står under växtlampan och laddar växtkraft.

LÖRDAG, 14 MARS, 2020

S som i scrapbooking.
Det händer inte allt för ofta numera att jag sitter ner och scrappar. Det är så otroligt mycket svårare sedan jag blev synskadad. Jag är mer beroende av att använda linjal för att det ska bli rakt och stark belysning för att se färgernas nyanser.
På den här layouten har jag handsytt och dessutom använt rätt många knappar. Jag älskar bilden på Gustav när han var åtta år gammal och surade över något som jag inte alls kan minnas. Men jag minns att ingen kunde se så sur ut som han när det var något som inte passade. Man skulle rent av kunna säga att han gav surandet ett ansikte.

ONSDAG, 08 JANUARI, 2020

V som i vårtermin.
Vardagen är tillbaka och jag är tillbaka på arbetsplatsen och alla fantastiska arbetskamrater.
Ljuset är också på väg tillbaka även om det inte märks så mycket ännu.
Vädret tycks vara helt ur led och frågan är om det överhuvudtaget blir snö och kyla den här vintern.
Jag ser fram emot en vårtermin med mina fina elever och jag hoppas få arbetsro och kunna fokusera på mina arbetsuppgifter efter en rätt stökig hösttermin.

TISDAG, 07 JANUARI, 2020

D som i Dalahäst.
Åh vad jag älskat dessa vackert dekorerade trähästar sedan jag fick min alldeles egna när jag var i åttaårs-åldern. Tyvärr har den försvunnit någonstans under livets resa. Sönerna fick varsin häst av sin farmor när de var små och jag blev så glad för deras skull.
Vad är det då som gör en häst till just en dalahäst?
Kurbitsmålningen så klart! De allra första hästarna lär vara snidade och målade på 1830 - eller 1840-talet och de lär ha sitt ursprung i det spillvirke som uppstod efter möbeltillverkning. Hästen har alltid varit ett viktigt djur inom jordbruket och det har väl alltid täljts hästar men att måla hästarna med stiliserade blomor och blad i kurbits gjorde dem lika vackra som den tiden möbler.
Vanligast är de röda hästarna som tillverkades i Nusnäs på 1930- och 1940-talet. Sin populäritet fick dalahästen efter att ha varit med vid världsutställningen i New York 1939. Efter utställningen massproduceras den i Nusnäs.
Så det här är inte vilken häst som helst - den är ett stycke kulturhistoria.

MÅNDAG, 06 JANUARI, 2020

Det är nya saker på gång i vår lilla stad.
I en före detta fotoateljé ska det bli en bistro - Fotografens Café och Bistro.
Någon ska låta en dröm gå i uppfyllelse, någon ska skapa en ny oas i vår lilla stad.
För att hitta hit måste man ta sig in på en innergård där det ska bjudas på grönska och ett orangeri.
Just nu pågår renoveringen av den gamla fotoateljén som jag är övertygad om blir en fantastisk miljö för ett matställe med lite nytänkande.
Det här ser jag verkligen fram emot!

SÖNDAG, 05 JANUARI, 2020

S som i skaldjur.
Gustav tyckte vi skulle ha en skaldjursfrossa innan helgerna tog slut och vardagen var tillbaka.
Så han tog med sig sin familj och kom för att svänga ihop en pastarätt med färska musslor.
I övrigt fanns på bordet räkor, några humrar, ostron och havskräftor.
Jag ägnade mig inte alls åt matlagningen utan överlät den till de andra medan jag njöt av Vilmers sällskap.
Vi hann både ta en promenad runt kvarteret och bygga hög torn av Kaplaklossar.

LÖRDAG, 04 JANUARI, 2020

Ikväll har vi haft besök av Tomas och Marie.
Härligt umgänge över en bit mat och prat som innefattade såväl barnbarn som barndomsminnen och seesterplaner.
Vi bjöd på små rårakor med räkor och löjrom till förrätt och helstekt oxfilé med örtagårdssås och ugnsrostad potatis till varmrätt.
Middagen avslutades med en chokladpannacotta toppad med riven vit choklad och färska hallon.
Vi njuter lika mycket av timmarna i köket innan gästerna kommer som av besöket - vi älskar at laga mat!

FREDAG, 03 JANUARI, 2020

B som i brunch.
Lilla Stella kom på tidiga förmiddagen tillsammans med sina föräldrar för att äta brunch.
Köksbänken dukades upp med allt från frukt till ägg och bacon.
Stella valde att provsmaka apelsin som hon njöt av med lite hjälp från farfar.
Denna lilla prinsessa är så positiv till att smaka på det som bjuds och njutningsfullt säga mmmmmm till allt hon provsmakar.
Faller det henne inte i smaken blir det en tvärvändning i lilla söta munnen och ut kommer smakprovet tillsammans med ett pruttljud.
Hon vet hur hon vill ha det.

TORSDAG, 02 JANUARI, 2020

Årets första boktyckande kommer här. Det handlar om den fjärde boken i serien om kriminalintendent Roy Grace och den heter Död mans fotspår, skriven av den brittiske författaren Peter James.
Detta är den fjärde delen och även om böckerna kan läsas fristående så tycker jag att parallellberättelsen som löper genom böckerna gör att de bör läsas i "rätt" ordning.

11 september 2001 befinner sig den brittiske affärsmannen Ronnie Wilson på Manhattan i New York. Han är där för att träffa en bekant i ett av tvillingtornen. Trots att han befinner sig mitt i händelsernas centrum då planen träffar tornen lyckas han överleva. Han inser att han mitt i kaoset kan hoppa av sitt något skamfilade liv och börja om på nytt med en annan identitet. Sex år senare hittas ett kvinnolik i en avloppstunnel i Brighton. Hon verkar ha legat där i flera år. Ungefär samtidigt hittas ett annat kvinnolik i bakluckan på en bil i Australien. Under de parallella utredningarna finner man så småningom kopplingar till den man som alla trodde dog 2001...

Det här är en väldigt spännande bok med korta men innehållsrika kapitel skrivna med ett dynamiskt språk och levande personporträtt.
Självklart avslutas boken med en cliffhanger som gör att man ser fram emot att få läsa nästa ok i serien.

Från bokens baksida:
Den 11 september 2001 missar en affärsman ett möte i World Trade Center. Han ser sin chans att bli av med fordringsägarna och starta ett nytt liv.
I Brighton hittar kommissarie Roy Grace en mördad kvinna som varit gömd i flera år. Samtidigt upptäcks ett kvinnolik i Australien i en baklucka på en bil som legat i vattnet länge. Båda kropparna kopplas samman med en affärsman från Brighton som avled i New York den 11 september 2001.
För att ta reda på vad som hände under och efter attackerna, och hur morden kan vara relaterade, följer Grace i en död mans spår sex år tillbaka i tiden…

ONSDAG, 01 JANUARI, 2020

På årets första dag vaknade vi i Gustav och Julias gästrum. Vi hade sovit fantastiskt bra även om det inte blev så många timmars sömn efter en mycket trevlig och mycket sen nyårsafton hos Christer och Lena.
Huset var alldeles tyst när vi vaknade så vi var övertygade om att familjen gått ut för att låta oss sova länge och ifred.
Men ack vad vi bedrog oss - lilla familjen på ovanvåningen hade också tagit sig en rejäl sovmorgon.
När frukosten var uppäten tog vi en promenad till Backavallen så Vilmer fick åka skridskor. Han blir bara bättre och bättre på att hålla balansen och ha ordning på de små benen.
Som barn älskade jag skridskoåkning. Vi åkte skridskor direkt efter skolan tills de släckte belysningen vid skridskoplanen och man blev tvungen att gå hem. Knäna skiftade i blått, lilla och grönt hela vintersäsongen och många gånger värkte de så hiskeligt att det kändes som de pulvriserats. I tonåren slutade jag åka skridskor och efter ett försök för närmare tjugo år sedan har jag konstaterat att jag inte längre kan åka - sorgligt men sant.
Årets första dag lämnar kvar en skön känsla i hela kroppen som jag hoppas få bära med mig hela 2020.
Det är en känsla av trygghet och glädje. Glädje över min fina familj, våra vänner och min inspirerande arbetsplats med fantastiska arbetskamrater. I den här känslan vill jag stanna länge, länge.

LÖRDAG, 16 NOVEMBER, 2019

P som i paket.
Högen växer och växer...
Vi har verkligen varit ute i god tid i år och är i princip helt färdiga med våra julklappsinköp.
Jag vill vara så rättvis som möjligt och ser till att jag handlar för samma summor till barn och barnbarn och det är av den anledningen jag har lite småsaker att fixa.
På det hela taget är jag nöjd med mina inköp. En del är väldigt spontana och andra har jag hört familjemedlemmarna nämna under året som gått att de skulle behöva och jag har nogsamt noterat.

FREDAG, 15 NOVEMBER, 2019

B som i billigt!
Hur är det möjligt?
Två koppar kaffe, en kanelbulle och ett glas vatten på IKEA kostar 5:-.
Ja, du läste rätt...

TORSDAG, 14 NOVEMBER, 2019

ONSDAG, 13 NOVEMBER, 2019

K som i korsord.
Korsord är verkligen ett nöje för mig.
Här kan jag koppla av och rensa huvudet SAMTIDIGT som jag jympar hjärnan. Bäst av allt är när mina föräldrar löser samma kryss hemma på sitt håll och man kan ringa och få ledtrådar av varandra.
Jag löser aldrig gamla kryss - nej, det måste vara i en alldeles ny tidning vilket egentligen är väldigt märkligt eftersom jag aldrig någonsin skickat in ett färdiglöst kryss för att vara med och tävla om ett pris.
Nu har jag ett alldeles nytt kryss framför näsan så nu tutar och kör jag!

TISDAG, 12 NOVEMBER, 2019

M som i middag, mat och mysigt.
Äldste sonen med familj var förhindrade att fira fars dag med käre maken i söndags och bjöd därför hem oss på middag ikväll.
Jag älskar dessa vardagsstunder som ger så mycket för sinne och själ. Som vanligt bjöd de på god och genomtänkt mat som vi avnjöt i stearinljusens sken.
Jag kopplade av så till den grad att jag helt glömde fotodokumentera maten men vissa saker behöver man inte ha på bild - det räcker att spara dessa stundestunderna i sitt hjärta och minnas för lång tid framöver.

MÅNDAG, 11 NOVEMBER, 2019

Å som i Återstoden av dagen.
Detta är en riktig klassiker som jag varmt rekommenderar. Dessutom finns den lättillgänglig på Netflix för den som nyttjar tjänsten.
Jag har nog sett filmen tre gånger vid det här laget och tycker den är lika fantastisk varje gång.
Det är en brittisk dramafilm från 1993 som bygger på Kazuo Ishiguros roman. Ishiguro tilldelades Nobelpriset i litteratur 2017 och jag har bekantat mig med hans bok Begravd jätte för en tid sedan - ett litterärt verk långt ifrån det som ligger som grund för den här filmen. Anthony Hopkins spelar huvudrollen och har sällskap av Emma Thompson, James Fox, Christopher Reeve, Hugh Grant och många fler begåvade skådespelare.
Berättelsen utspelar sig i England på 1930- och 1950-talen. Butlern Stevens (spelad av Hopknipen) arbetar på lord Darlingtons slott. Detta är en mönsterbutler som ger perfektionen ett ansikte. Stevens ska bege sig iväg på sin första semester någonsin och har fått löfte av lorden att få låna dennes bil. Det blir en resa ut på den engelska landsbygden 1956 men även en resa genom Stevens minnen. Hans minnen väver en berättelse om herrskap och tjänstefolk, makt och moral

FREDAG, 08 NOVEMBER, 2019

Jag har länge önskat läsa Linn Ullmans bok De oroliga och nu har jag äntligen gjort det.
Linn Ullman skriver om den familj hon föddes in i med föräldrar som var hyllade stjärnor; Ingemar Bergman, demonregissören, och Liv Ullman den erkända skådespelerskan.
Ingenstans i boken nämner Ullman sina föräldrar vid namn och det är kanske ett dramaturgiskt grepp hon väljer att göra antingen för att hålla distans till dem eller för att förstärka känslan av att inte veta vem de egentligen var i denna lite dysfunktionella familj.
Ullman använder ett vackert och välgenomtänkt språk i en levande berättelse som visar vilken skicklig författare hon är.

Från bokens baksida:
"Jag numrerar, ordnar och katalogiserar. Jag säger: Det var tre kärlekar. Jag är idag lika gammal som min far var när jag föddes. Fyrtioåtta år. Min mor var tjugosju, hon såg både mycket äldre och mycket yngre ut än sin ålder den gången." De oroliga är en lekfull, utforskande och genreöverskridande roman om ett barn som inte kan vänta med att växa upp, och föräldrar som skulle föredra att vara barn. Det är en bok om minnen, glömska och de många berättelser som utgör ett liv.

SÖNDAG, 03 NOVEMBER, 2019

Jag väljer att gå i käre makens spår när jag tar mig an Jan Guillous första bok i en serie han kallar Det Stora Århundradet. Boken jag läst heter Brobyggarna. Det här är att betrakta som en äventyrsberättelse som spänner över flera decennier och där vi får följa tre norska bröder som, när berättelsen tar sin början, får möjlighet att utbilda sig till ingenjörer i Dresden.
Det här är en bok som till en början fängslar mig som läsare. Ju närmare slutet jag kommer desto mer känner jag att jag tappar fokus och framför allt saknar jag spänningen som fanns där från början. Kanske beror det på Guillous språk som bitvis saknar näevaro. Jag saknar även djupet i karaktärsskildringarna. Guillou ska dock ha heder av att ha gjort ett grundligt researcharbete.

Från bokens baksida:
När havet tog deras far och farbror fick de tre gossarna på det norska Vestlandet utanför Bergen söka familjens försörjning inne i staden. Av en tillfällighet upptäckte man att de tre små repslagarlärlingarna var ovanligt tekniskt begåvade och med hjälp av välgörenhet utbildades pojkarna till järnvägs- och brobyggare.
De tre fiskarsönerna utexamineras många år senare som diplomingenjörer vid universitetet i Dresden. Det är 1901 och mänsklighetens tekniskt mest avancerade århundrade har just inletts. Meningen var nu att de skulle återvända till Norge för att bidra till det mest storartade norska ingenjörsprojektet någonsin, att bygga järnväg mellan Oslo och Bergen.
Men kärleken vände upp och ned på planerna. Den ene flydde, bedragen och skamsen, till Tyska Östafrika, men hamnade likväl på ett av tidens största järnvägsbyggen, det mellan Dar es Salaam och Tanganyikasjön. Den andre flydde också på grund av kärlek, men till London. Bara äldste brodern Lauritz återvände till Norge för att kunna återgälda brödernas storartade utbildning genom att ansluta sig till järnvägsbygget på Hardangervidda.
Tre bröders öden i ett sekel som ännu var ungt. Där framtidstron överskuggade världens alla orättvisor. Med teknikens stora genombrott skulle alla krig vara utrotade. Föga anade man att man stod inför det mest dramatiska och blodiga
århundrade någonsin.
Brobyggarna är den första delen i Jan Guillous nya romansvit om Det stora århundradet.

MÅNDAG, 28 OKTOBER, 2019

Jag har läst ytterligare en bok i Peter James serie om Roy Grace, denna gång heter boken Långt ifrån död.
En kvinna har blivit mördad och hennes man är misstänkt. Det är bara det att han befinner sig långt hemifrån när mordet sker och dessutom sover han. Om man nu väljer att tro på mannens försvar. Antingen ljuger han bra eller så har han fått sin identitet kapad.
Mystiken tätnar än mer när några vänner till Roy Grace meddelar honom att de sett hans, sedan länge, försvunna fruPeter James berättar skickligt en spännande historia med en till synes enkel lösning, men med överraskande och förvånande vändningar.

MÅNDAG, 21 OKTOBER, 2019

Förlåtelsen av Hanne Vibekel-Holst är verkligen en mångfacetterad bok med flera parallell historier. Det är en thriller med terrorism som huvudingrediens men där finns också en familjehistoria som spänner från 1940-talet och framåt. Vibeke-Holst problematiserar det här med själviskhet, hemligheter, förljugenhet, otrohet och oärlighet.
Historien har två huvudpersoner som läsaren får följa beroende på var i berättandet man är - nutid eller dåtid.
Personligen uppskattar jag mest de delar i boken som berättar släktkrönikan. Kanske för att det här med terrortemat känns lite urvattnat. Detta är kanske inte Vibeke-Holsts bästa bok men tar man sig bara in en bit i boken har man behållning av den.

Från bokens baksida:
Hanne-Vibeke Holst nya roman har sin upptakt i fyrtiotalets Danmark och sin avslutning i 2000-talets Berlin. Det rör sig om en släktkrönika med en något oväntad öppning. Romanens huvudperson Helena är chef för Berlinoperan. Hon är skild från Martin och hon har en dotter, Sophie. När romanen börjar ska hon just tilldelas ett demokratipris. Hon har varit ansvarig för en Mozartuppsättning där regissören avslutat uppsättningen med att visa Muhammeds huvud, vid sidan av Jesus och Buddhas, uppsatt på en påle. Detta provocerande slut har väckt debatt i linje med den efter Muhammedbilderna och den har hon tagit på ett föredömligt vis, därför ska hon då föräras detta pris. Till prisceremonin har hon bjudit in Sophie, som hon har ett något ansträngt förhållande till, och dennes nye pojkvän som hon aldrig har träffat. När han dyker upp visar han sig vara muslim. Denna priskväll kommer att sluta med att Khalil, som pojkvännen heter, tar Helena och Sophie som gisslan på operan som straff för att Muhammed visats på detta förnedrande vis. Khalil låser in Sophie på toaletten och hotar med en bomb. Helena ska be om ursäkt men hon ska också berätta om sig själv. Varpå hela hennes familjs historia rullas upp parallellt. Denna parallellitet gör att vi som läsare på ett mycket effektivt sätt hela tiden ligger steget före Helena och vet mer om hennes familjebakgrund än hon själv gör.

MÅNDAG, 14 OKTOBER, 2019

Nu är det dags för några rader om författarduon Keplers bok Kaninjägaren.
Det här är en bok som börjar i ett lite måttligt tempo men en måttlig handling tills allt brakar loss likt ketchupeffekten; först kommer ingenting - sedan kommer allt...
Som vanligt är det med hjälp av kommissarie Joona Linna som fallet ska lösas, ett fall som inleds med att en minister mördas mitt i en sadistisk akt med en prostituerad kvinna. Berättelsen innehåller en hel del, för genren typiska, stereotyper när läsaren tas med på en resa bland människosmugglare, djurplågare, våldtäktsmän, elitsoldater och våld. Det är så Kepler har kryddat sin berättelse och kanske har det blivit lite för välkryddat för att personporträtten ska ska kännas levande och angelägna.
Men en Kepler-bok är ändå en Kepler-bok och jag kommer säkert att läsa fler av dem.

Från bokens baksida:
Joona Linna har suttit två år på den slutna anstalten Kumla när han förs till ett hemligt möte. Polisen behöver hans hjälp för att stoppa den gåtfulle mördaren som går under namnet Kaninjägaren.
Den enda länken mellan offren är att de alla hör ett barn läsa upp en ramsa om kaniner innan mördaren kommer.
Ödets tärningskast placerar överraskande tevekocken Rex Müller mitt i händelsernas centrum. För första gången ska han ta hand om sin son Sammy. Men istället för tre lugna veckor blir det en fruktansvärd kamp på liv och död.
Joona Linna och Saga Bauer är tvungna att börja samarbeta i hemlighet för att stoppa Kaninjägaren innan det är försent.

TISDAG, 08 OKTOBER, 2019

Detta är den fjärde delen i serien om Tom Stilton och Olivia Rönninge. Paret Börjlind, som för övrigt ligger bakom manuset till ett tjugotal Beck-filmer, är väldigt bra på att skapa spännande thrillerhistorier även om det inte är litterära mästerverk.
Centralt i berättelsen står ett aktuellt samhällstema; vårt flyktingmottagande.
En pojke hittas nedgrävd i Småland med halsen avskuren. Fallet hamnar hos kommissarie Mette Olsäters team där Olivia Rönning ingår. Man tar även in Tom Stilton som medhjälpare. Medan de undersöker fallet upptäcker de att något fruktansvärt pågår och speciellt ensamkommande flyktingbarn står i riskzonen. Det är ett stycke nutidshistoria som nystas upp.
Boken är lättläst och spännande och inte alltför förutsägbar.

Från bokens baksida:
En natt snubblar den hemlösa Muriel över en mager gråtande flicka. Hon heter Folami och har flytt från Nigeria. Muriel tar med henne till en sommarstuga ute i skogen. En eftermiddag attackeras Folami brutalt av en man i grannskapet. Muriel vågar inte bo kvar med henne i stugan utan söker hjälp hos den före detta uteliggaren Tom Stilton.
Han arbetar just nu hos kriminalkommissarie Mette Olsäter. Tillsammans med Olivia Rönning utreder han ett mord på en okänd tonårspojke som hittats nedgrävd i Småland med halsen avskuren. Utredningen har förgreningar till kloakerna i Bukarest
När Olivia träffar Folami ser hon att flickan bär ett smycke som har kopplingar till den mördade pojken. Tillsammans med Folami lyckas hon och Stilton tränga in i och avslöja en chockerande verksamhet.

ONSDAG, 02 OKTOBER, 2019

Svart gryning av Cilla och Rolf Börjlind är en bok som jag läste för rätt länge sedan men inte skrivit något om.
Det här är tredje boken i serien Olivia Rönning och Tom Stilton och den här gången har dessa omaka utredningspar fått ett fall med en mördad liten flicka att lösa. Man misstänker att mordet kan ha rasistiska förtecken, något som förstärks när ytterligare en liten flicka med utländsk bakgrund mördas.
Olivia ger sig in i utredningen tacksam över att få distrahera sig själv från de hot som riktats mot henne. DNA-prover visar på likheter från ett mord som länge gäckat Stilton och tillsammans med Olivia kastar han sig iväg ut i skärgården för att söka sanningen - är morden en okänd rasistgrupperings verk eller finns sanningen mycket längre tillbaka i tiden?
Det här är en mycket spännande bok, kanske den bästa som paret Börjlind har skrivit.

Från bokens baksida:
Olivia Rönning har valt att återvända till polisyrket och fått en tjänst i skånska Höganäs. När den lilla orten Arild drabbas av ett fruktansvärt barnmord dras Olivia in i utredningen.
Några dagar senare begås ett nytt barnmord. Denna gång på Värmdö. Sjuårige Aram har fått sin nacke avvriden på samma sätt som treåriga Emelie i Arild. De brutala morden ger eko över hela landet. Rikskrim och Mette Olsäter kopplas in. Misstankarna riktas mot rasistiska kretsar som uttalat hot mot båda barnens föräldrar.
Tom Stiltons vän Ronny ger honom en bok som han har fått in till sitt antikvariat. I boken ligger ett stort antal urklipp. Alla handlar om ett olöst mordfall på en gravid lyxprostituerad från 2006. "Jillfallet" var det fall som Stilton blev utmanövrerad från och aldrig har kunnat glömma.
När Marianne Boglund på SKL får en träff i registret söker hon upp Mette Olsäter. Testresultatet styr in utredningen på märkliga vägar.

ONSDAG, 17 APRIL, 2019

Jag har läst den fristående fortsättningen av Världens vackraste man av Lena Ackebo. Denna gång heter boken Kära Barbro och äri mitt tycke mycket bättre än den första boken.
Huvudperson och berättare är Barbro - en märkvärdig och olycklig kvinna i femtioårsåldern. Hon ställer höga krav på både sig själv och sin omgivning. Stackars Barbro har mycket att grubbla på; sitt hemmafruskap, barnen, sin otrogne man och inte minst det komplicerade förhållandet till sin syster och relationen till sin gamla mamma på vårdhemmet.
Boken innehåller både ironi och fnissig humor men kan ibland stå lite väl länge och stampa på samma ställe. Helt klart läsvärd och det lär med tanke på cliffhangern i slutet bli en tredje bok som de här systrarna.

Från bokens bakdsida:
Barbro reser ensam hem från Mallorca efter semesterveckan med systern Mona, som stannade kvar hos Världens Vackraste Man. Under sommaren får hon brev från Mona, ljusa skildringar av tillvaron med den nya kärleken.
Breven väcker en rastlöshet hos Barbro. Hon fylls av en känsla av tomhet, känner sig avskuren från sin man och barnen och börjar se sin krävande mamma med andra ögon.

TISDAG, 09 APRIL, 2019

Jag har läst ytterligare en bok av Sofie Sarenbrant - denna gången "Tiggaren". Boken som är väldigt lättläst innehåller korta kapitel, ett högt tempo och en handling som speglar samtidien - i det här fallet svenskarnas syn på EU-medborgare som tigger på våra gator

Från bokens baksida:
Tiggaren tar vid där Avdelning 73 slutar. Det är en skrämmande aktuell och spännande roman om maktövergrepp på samhällets mest utsatta.  Flera tiggare dödas i Stockholm. Men det som vid första anblicken verkar vara en psykopatisk seriemördare, visar sig snart vara del av en kallt beräknad plan på strukturell nivå. Oavsett om Tiggaren läses som en fristående deckare eller en fortsättning på Avdelning 73 och Visning pågår kommer läsaren att få ta del av Emma Skölds starka och rättmätiga hämnd.

TISDAG, 02 APRIL, 2019

Jag har läst ytterligare en bok av Sofie Sarenbrant. Denna gång heter boken Avdelning 73 och är den fjärde boken om Emma Sköld. Sarenbrant låter oss se nya sidor av hennes huvudkaraktärer och det överraskar. Som vanligt slutar boken med en cliffhanger som gör att jag som läsare gärna vill ge mig i kast med nästa bok i serien.
Boken är lättläst och har ett högt tempo. Kanske är historien lite rörig med alltför många frågetecken hängandes i luften som skapar förvirring.

Från bokens baksida:
Kriminalinspektör Emma Sköld vaknar på sjukhus efter fem månader i koma. Det sista hon minns är att hon lämnade sin fyra veckor gamla dotter och åkte till stallet för att rida.Under Emmas frånvaro har hennes sambos förra flickvän tagit på sig rollen som ny mamma. En uppgift hon trivs alltför väl med. Emma försöker febrilt tvinga fram minnen av ridolyckan och blir alltmer övertygad om att ett brott har begåtts. Men vem skulle vilja henne något illa?Så länge Emma befinner sig på intensiven är säkerheten rigorös, men när hon flyttas till avdelning 73 kan vem som helst komma henne nära.

TISDAG 26 MARS. 2019

Jag har läst en smärtsamt bra bok skriven av Malin Lagerlöf; Dagbok från ditt försvinnande.
Här skriver Lagerlöf om hur hennes liv vändes totalt upp och ner i samband med att hennes make, regissören Daniel Lind Lagerlöf plötsligt försvinner från en klippa på västkusten 2011 för att sedan aldrig återfinnas.
Kvar blir hon med tre små barn, sorgen och alla frågor om vad som egentligen hänt.
Lagerlöf skriver om den ofattbara sorgen men också om deras liv tillsammans.
Daniel Lind Lagerlöf befann sig vid Tanumshede för att rekognoscera inför en filminpelning. Det mesta tyder på att han halkade, föll eller spolades ned i vattnet – kroppen har aldrig hittats.
Den här berättelsen är så otroligt vackert och personligt berättad mitt i all bedrövelse och den visar på vilken styrka det finns i en människa som lever vidare, återtar live,t därför att inga andra alternativ finns. Det här är verkligen en stark berättelse om styrkan i männsikan när det oväntade plötsligt händer.

Från bokens baksida:
Den 6 oktober 2011 befann sig Malin Lagerlöfs man, filmregissören Daniel Lind Lagerlöf, på Västkusten för att leta efter miljöer till en filminspelning. Han föll troligtvis i havet från en klippa och drunknade, men ingen vet säkert eftersom kroppen aldrig har återfunnits. Malin lämnades ensam med tre barn varav det yngsta var bara tre månader. Dagbok från ditt försvinnande handlar om vad som händer när någon en helt vanlig morgon säger hejdå, går ut genom dörren och aldrig mer kommer tillbaka. Det är en berättelse om saknad och kärlek. Men allra mest handlar det om överlevnad och om att tvingas uppfinna sig själv på nytt.

ONSDAG, 20 MARS, 2019

Jag har plöjt igenom Sofie Sarenbrants böcker och kommit till Visning pågår. Jag fann den egnetligen för länge sedan och fastnade för den mycket lovande handlingen.
Det här är Sarenbrants femte bok och den treje om Emma Sköld och hennes syster Josefin.
Det här är en bladvändare inom sin genre - den levererar vad man kan förvänta sig och den är lättläst.
Sarenbrant är skicklig på relationer. Hon bygger upp trovärdiga och tydliga kontaktnät. En annan styrka hos författaren är drivet.
Historien avslutas med en rejäl cliffhanger...

Från bokens baksida:
Morgonen efter familjen Göranssons husvisning i Bromma hittar sexåriga dottern Astrid sin pappa brutalt mördad i gästrummet. Inget tyder på inbrott och mordvapnet är en av familjens egna köksknivar. Har någon dröjt sig kvar efter visningen? Det enda som talar för det är att Astrid påstår att en främling har klappat henne på kinden under natten.Kriminalinspektör Emma Sköld utreder fallet. Hon misstänker att mannens hustru kan ligga bakom dådet, och hemligheter som avslöjas stärker teorin. Men när fler mord sker i samband med husvisningar ställs allt på ända. Vad är det egentligen som pågår i det på ytan idylliska bostadsområdet? Och vad är kopplingen mellan offren?